-Jo.
Brukar vara nåt som skaver om nån har en alarmistisk världsbild, när de tycker att de "skådat ljuset" i nån obskyr videosnutt på youtube eller hittat förklaringar på världsproblem i extremistisk hat-goja på nätforum.
Vad det nu är de halkar in på så tycks det här extrema, det här subversiva, fylla nån slags funktion.
De kanske känner sig delaktiga, de kanske känner sig sedda, de kanske kompenserar för egna tillkortakommanden genom att hitta utomstående problem som förklaringar på deras situation.
Många är ju allmänt vilsna och missnöjda och söker en mening. En tillhörighet. En identitet.
Det är då de blir lätta byten för allehanda karismatiska demagoger.
Detta kan man se hos sverigedemokrater, islamister, veganer, tokfeminister, frireligösa, nyandliga.
Vad de här vitt skilda grupperna har gemensamt är att de slukat en färdigpaketerad världsbild med hull och hår och uppvisar en fantastisk nivå av faktaresistens.
Inte sällan blir de hysteriska om man försöker resonera med dom.
Detta gäller kanske särskilt de jag kallar tokfeminister.
Oj oj, där är det mycket skrik och vifta med händer vill jag lova.
Milda invändningar och de kan bli som förbytta.
Många av dom kanske skulle bli hjälpta av att läsa den här boken?
Den handlar huvudsakligen om Israel/Palestina-konflikten men berör också fanatismen som fenomen.
http://www.wwd.se/bocker/essaer/h/hur-m ... fanatiker/