Nej, skådespelandet är ju säkerligen inte 100% och det är väl en av anledningarna till att man - när man försöker spela - också känner att det "skaver" så förbaskat i kontakten med andra.
I alla fall jag försöker ta på mig en mask, spela en roll som jag
tror och hoppas stämmer i olika situationer, men det är ju inget jag vare sig orkar göra eller något som fungerar några längre stunder. Och när det kommer till närmare relationer som kompisar eller vänner har det i alla fall för mig inte fungerat alls. Jag har där misslyckats kapitalt.
Det som då är lättare än att skådespela är att helt "enkelt" försöka smälta in i tapeten och hoppas att ingen försöker lära känna en alltför mycket. Det har nog varit en av mina paradgrenar i så fall; att sitta på åskådarplats och se de andra spela sina roller. Och ofta vill ju människor ha åskådare/lyssnare till sina uppvisningar, så det kan funka ett tag.