Dagobert skrev:"Dumhet heter inte dumhet nu längre, det heter alternativ intelligens".
/Tage Danielsson i "Under dubbelgöken" 1979
Och "retard" var en gång en snällare eufemism som nu inte kan användas för att det har blivit en förolämpning, helt enligt eufemismtrampkvarnens logik. - Den stannar när en grupp har fått omgivningens respekt. "Bög" är inte längre ett skällsord. "Flata" kanske är det.
Anledningen till att man kan leka med orden är för att man inte lever med konsekvenserna av det. Att man vill både ha kakan och äta den. Så "funktionsvarierad" och "normalstörd" är bara den tjattrande klassens senaste leksaker.
En märklig sak är att de som använder sig av de uttrycken är samma personer som anser att välfärdsstaten är totalt oproblematisk. Bara ös på med pengar. Men då kommer man in på en annan fråga, nämligen att dela ut diagnoser till höger och vänster gör inte ens den mest slösaktiga och ineffektiva av välfärdsstater. Totalt tog alla mina utredningar ca ett halvår effektiv tid. Och det var inga lågutbildade och billiga nötter som höll i den.
Jag minns inte exakt när eller vad radioprogrammet hette. Men någon gång under 00-talet så hade SR ett program där deltagarna i programmet fick ställa frågor till folk på stan. Vilket folk på stan inte kunde svara på. Och alltså kunde deltagarna i programmet säga att de var smartare än folk på stan. Klart att utantillkunskaper har sin poäng, men hur fungerar deltagarna i programmet i stort? Hur är deras framtidsutsikter? Deras ekonomi? Förväntade livslängd? Sexuella marknadsvärde?
Om man struntar i saker som personlig integritet osv så kan man väldigt enkelt se vilket virke folk är gjorda av. Vi skulle kunna ta hela Glada Hudik-teatern. Och så får de tävla i vad som helst mot lika många slumpmässigt valda i samma ålder. Det är klart att någon från Glada Hudik skulle prestera bättre i något fall. Men resultaten för båda lagen skulle inte fördela sig efter en normalfördelingskurva, utan efter två klart åtskiljda.
Personligen så anser jag att vi bör återupprätta ordet handikappad och se handikappet som något essentiellt och säga typ "Jag har X, om jag får Y och/eller man tar bort Z så får jag det bättre".
Allt annat olika så kommer jag att tänka på vad Göran Dahl skrev om Julius Evola och hans önskesamhälle. Evola medgav visst att den hade massa självmotsägelser. Men att en stark stat skulle hålla dem under kontroll. Äta kakan och ha den kvar...