bardamu skrev:Ur ett normkritiskt eller normutmanande perspektiv anses orsaken till diskriminering och kränkningar snarare vara normer och maktstrukturer.
Och här kom det. Man förväntas alltså inte egentligen lära sig att vara öppen och accepterande. Man ska acceptera deras världsbild och deras insatser och "lösningar" i samhället.
Nej, gud förbjude att man skulle försöka få barn som tillhör någon minoritet att må bättre! Vilken förskräcklig propaganda! De får väl skylla sig själva om de är homosexuella, transsexuella, svarta etc.
Som sagt, jag undrar vad som händer med den elev som faktiskt är normkritisk på riktigt och börjar ifrågasätta era normer i form av feminism.
Att vara normkritisk handlar inte enbart om feminism. Du är ju helt fixerad vid feminismen.
Så vad ni föreslår är att människor ska polisera sitt eget språk över icke problem. Herregud..hur jäkla dumt är det här egentligen.
Så
du avgör vad som är problem för homosexuella?
Ni skapar en offermentalitet som sträcker sig så långt att man har rätt att känna sig kränkt över en enkel fråga om man vill ta med sig sin tjej till festen.
Och du tycks mena att det är kränkande att behöva tänka lite längre.
Normutmanande tips
Ett öppet språk och förhållningssätt kan bidra till att alla elever känner sig sedda och respekterade. Det kan också bidra till att elever upptäcker fler möjliga livsval utanför normen.
Det är resultatet av den här sk "normkritiken".
Bagatellisera inte normavvikares situation: Ha alltid i åtanke att människor som på olika sätt utmanar normer ofta diskrimineras, marginaliseras och i högre utsträckning lider av psykisk ohälsa. Se exempelvis sant eller falskt-övningarna som finns i Lås Upp
Och ni gör dem ingen tjänst genom att göra att hela deras identitet handlar om deras handikapp.
Hört talas om empati, dvs att sätta sig in i andras situation?
I flera år har det talats om hur man ska stoppa mobbning i skolan. Trots detta har inte så mycket hänt. Detta med normkritik betyder att man ska förebygga, att gå in på tänkandet som ligger bakom. Nämligen att det finns "normala" och "onormala", och att de normala har rätt att förtrycka de onormala. Eller möjligen kan de normala i sin nåd tolerera de onormala. Som aspergare kommer vi automatiskt att räknas till de onormala. Så vi borde alltså gilla det normkritiska tänkandet. Men nej, allt som kommer från feministiskt håll är automatiskt dåligt. Varför? För att feminister är onda? Det där sättet att resonera tyder på stor slapphet och lättja i tänkandet.
Jag vet inte om normkritiken skulle stoppa mobbning och diskriminering. Men jag vänder mig mot den där ryggmärgsreaktionen. Allt som är nytt år dåligt, och allt som feminister gillar är dåligt. För övrigt så förstår jag inte varför du tilltalar mig med "ni". Jag är inte någon skolbyråkrat och har inte heller hittat på teorin om normkritik.