Hemmasittarna ("hikikomori") - artikelserie
Postat: 2013-09-23 3:14:33
Hemmasittare är alltså barn/ungdomar som vägrar att gå till skolan utan stannar hemma i stället. (På japanska kallas de för "hikikomori" som betyder "tillbakadragen" el "instängd"), Förtvivlade föräldrar och vanmäktiga lärare misslyckas med att få dem att gå i skolan.
Hur stort är problemet?
Joel hade adhd och dyslexi. Han hade svårt att hänga med i undervisningen och det gick inte bra med kamraterna heller. I fyran började han skolka.
Föräldrarna hade skilts, en utredning visade att Joel förutom ADHD och dyslexi också hade AS och Tourettes.
Gänget började ägna sig åt droger och kriminalitet. När Joel inte kom hem en kväll blev hans mor utom sig av oro och ringde polisen. Sedan blev det slut med gänget som ansåg att Joel skvallrat för polisen. Nu upphörde han helt att gå till skolan. Han och hans mor tackade nej till hemundervisning, eftersom de ville ha hemmet som en "fredad zon". Mycket dumt tycker jag. Men skolan verkar ha reagerat väldigt lamt också.
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/i-n ... 495202.svdSvD skrev:Mobbning, koncentrationsproblem, lässvårigheter … För Joel har hela grundskoletiden varit kantad av problem. Flera gånger har han mått så dåligt att han vägrat att gå till skolan månader i sträck.
Egentligen skulle 16-åriga Joel ha avslutat årskurs nio i våras, men nästan hela sista läsåret satt han i stället hemma. Medan hans klasskamrater sjöng om den blomstertid som kommer och tog emot sina slutbetyg på skolavslutningen, fick Joel sina hemskickade med posten. ”F”, icke godkänd, i två ämnen och streck i resten eftersom han haft för hög frånvaro för att få betyg.
Hur stort är problemet?
Enligt Skolverkets senaste undersökning från 2010 fanns det minst 1650 grundskoleelever som varit fullständigt frånvarande utan giltigt skäl i mer än en månad.
---
Men både för ”hemmasittarna” själva och för samhället i stort är detta ett allvarligt problem. Flera studier har visat att sambandet mellan skolmisslyckanden och ett liv i utanförskap är väldigt starkt.
Joel hade adhd och dyslexi. Han hade svårt att hänga med i undervisningen och det gick inte bra med kamraterna heller. I fyran började han skolka.
Inför högstadiet bytte Joel skola ännu en gång. Den nya låg en bit utanför samhället och Joel hoppades själv att det skulle bli svårare att sticka i väg när det blev jobbigt. Men frånvaron snarare tilltog. I stället för att dra hem, började Joel nu hänga kvar i skolkorridorerna tillsammans med ett gäng skolkande elever.
–Det var som om jag hade ett eget schema. Jag åkte till skolan, men gick bara på gympan, slöjden och musiken. Ofta hittade vi på bus. Vintertid drog vi kanske igång ett snöbollskrig inomhus. Lärarna hade sagt att de var förbjudet med snöbollskrig ute – men inte inne …
Föräldrarna hade skilts, en utredning visade att Joel förutom ADHD och dyslexi också hade AS och Tourettes.
Gänget började ägna sig åt droger och kriminalitet. När Joel inte kom hem en kväll blev hans mor utom sig av oro och ringde polisen. Sedan blev det slut med gänget som ansåg att Joel skvallrat för polisen. Nu upphörde han helt att gå till skolan. Han och hans mor tackade nej till hemundervisning, eftersom de ville ha hemmet som en "fredad zon". Mycket dumt tycker jag. Men skolan verkar ha reagerat väldigt lamt också.