Personligen bryr jag mig inte, trots att jag har fyllt 40. Boomersarna har kokat ihop en rejäl soppa åt sig och nu har den serverats.
Det finns en enkel anledning till att det var någon 60-åring som stack till USA för att arbeta en 10 år till: De har inte LAS i USA. Vad LAS gör är att blanda ihop ålder med erfarenhet. Om du är gammal så kan du ha gjort erfarenheter. Men bara för att du är gammal så behöver du inte ha gjort erfarenheter.
Det är ingen som har sagt till någon, men ju äldre någon är på en arbetsplats, desto större incitament att börja dra fötterna efter sig. (Och visst går det att vara 57 och färskast på en arbetsplats, men jag skulle inte satsa pengar på det.)
Och vad folk vinner i att slippa konkurrenter med högre ålder så förlorar de i något annat. Det är en ständig överraskning för mig att journalisterna i 60 Minutes är så gamla som de är. En svensk motsvarighet är en otänkbarhet. Janne Josefsson och Jens Orback var väl bra journalister, men vad slitna de är nu.
Eller varför inte
Michael DeBakey? Han blev 99 år.
Jag tror inte att systemet kommer att bestämma sig för att förändra sig över en natt. Och även om man skulle avskaffa LAS idag så skulle det ändå vara massa tröghet i systemet. T.ex. upptäcker gamlingarna att de aldrig behövde lära sig att om man inte kan vara lika kvick i fötterna längre så måste man bli bättre på andra saker. Och att be systemet om upprättelse vore rättshaverism från min sida. (Rent allmänt: För att få upprättelse så går man antingen till tredje part eller så ordnar man det själv.)
Jag vet inte vad jag kommer att göra, men sannolikheten för att jag startar eget osv känns större än att jag skulle hitta DET arbetet som jag kan arbeta på en 20-25 år till.
Även om jag skulle utbilda mig.
Tack och lov så är estetisk verksamhet det närmsta vi har totalt fri företagsamhet. Så länge sakerna inte är direkt hälsofarliga och att kollektivavtal följs i butikerna så kan du göra vad som helst.