Amerikaner är feta för att de inte har råd med nyttig mat?
Postat: 2022-11-07 2:13:32
Här är en politiker som hyllar valfriheten. Folk ska få äta sig till sjukdom och död om de vill, politikerna ska inte lägga sig i.
Sådana resonemang går hem i USA. Att försöka styra ("nudge") medborgarna till nyttigare matvanor ses väl som oamerikanskt och rena kommunismen.
Han hade alltså två närvarande föräldrar. Många fattiga kvinnor är ensamstående (pappan har stuckit, dött el siter i fängelse).
Valfrihet för skolorna kan vara dåligt för barnen. De har ingen valfrihet.
Här skulle det blivit ett ramaskri, föräldrar skulle ha protesterat. Men de fattiga här vågar/orkar inte. De rika vill inte betala mer skatt och de kan skicka sina barn till träning på fritiden.
Företagen som säljer läsk och snabbmat har stor makt. Det kan vara farligt för karriären att kritisera dem.
Valfrihet tycks inte innebära yttrandefrihet.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/wE ... et-du-villAftonbladet 6 OKTOBER 2013 skrev:Så vad är valfrihet? Och vilket pris ska man betala för valfriheten?
Gregory Holloway, ledamot i representanthuset i Jackson och en av Mississippis lagstiftare, har svaret: Om du vill äta 20 Big Mac ska du få göra det.
---
I valfrihetens rike kan du välja mellan hamburgare och hamburgare, mellan pizza och pizza och mellan oräkneliga sorters läsk. Det är den viktigaste orsaken till att amerikanerna är så feta. Så långt i beskrivningen skulle Holloway hålla med.
---
I New York försökte borgmästaren Michael Bloomberg stoppa försäljning av läsk i stora glas och bägare – och i USA är storlekarna groteska: en stor läsk är en liten hink.
I New York dör 6 000 personer om året som direkt följd av övervikt.
Bloombergs förslag fick demokraten Holloway och en massa republikaner upp på barrikaderna. Valfriheten var hotad av etablissemanget på östkusten. Nu ska man tydligen inte få bälja i sig hur mycket Coca–Cola man vill.
Holloway argumenterade för och fick igenom en ny lag: anti-Bloomberglagen. Den förbjuder Mississippis kommuner att vidta åtgärder som hindrar snabbmatskedjor och andra att etablera sig. Kommunerna får heller inte hitta på egna bestämmelser som att restaurangerna ska redovisa näringsvärden, kalorier och annat.
– Vi vill garantera valfriheten. Att folk får bestämma vad de vill äta, hur mycket, när och var. Anti–Bloomberglagen är en valfrihetslag. Kommunerna ska inte experimentera med medborgarnas matvanor.
Sådana resonemang går hem i USA. Att försöka styra ("nudge") medborgarna till nyttigare matvanor ses väl som oamerikanskt och rena kommunismen.
– Individerna är själva ansvariga för sin diet, säger Holloway. Det är deras eget ansvar om de äter hälsosamt eller ohälsosamt.
Han är väl medveten om fetmans fruktansvärda framfart. Han vet mycket väl att många fattiga bor i områden där det helt enkelt inte finns någon hälsosam mat att köpa.
– Visst har många det svårt. En ensam mamma som har två jobb för att klara ekonomin har inte tid att laga mat till sina barn. De får äta på McDonalds. Det kanske är sant att den nuvarande generationen kommer att leva kortare än sina föräldrar på grund av fetman. Men det kanske inte beror på att det finns snabbmatskedjor utan på att familjestrukturen har förändrats. Förr lagade mödrarna hälsosam mat hemma.
Han tar ner händerna från bordet.
– När jag var barn lagade mina föräldrar mat tre gånger om dagen!
Han hade alltså två närvarande föräldrar. Många fattiga kvinnor är ensamstående (pappan har stuckit, dött el siter i fängelse).
Valfrihet för skolorna kan vara dåligt för barnen. De har ingen valfrihet.
På 1990-talet, till exempel, bestämde representanthuset att Mississippis skolor inte längre var tvingade att ha gymnastik på schemat. De skulle ha valfrihet.
Det medförde att skolorna omgående la ner ämnet gymnastik och sparkade gymnastiklärarna. Det sparade pengar, fast barnen blev tjockare.
Här skulle det blivit ett ramaskri, föräldrar skulle ha protesterat. Men de fattiga här vågar/orkar inte. De rika vill inte betala mer skatt och de kan skicka sina barn till träning på fritiden.
Företagen som säljer läsk och snabbmat har stor makt. Det kan vara farligt för karriären att kritisera dem.
Professor Rick deShazo på universitetssjukhuset i Jackson har ett hälsoprogram i radio en gång i veckan.
– Varje gång jag säger något negativt om läsk eller McDonalds ringer de till mina chefer och klagar, säger deShazo.
En kollega till honom, som är yngre och som inte är en välkänd professor, säger att kritik av läskindustrin och hamburgerkedjorna kan skada karriären. Han säger att han har 20 år kvar till pension och skulle aldrig våga kritisera matjättarna offentligt.
Valfrihet tycks inte innebära yttrandefrihet.