AspergerForum

Paladinen skrev:

sussi83 skrev:

Paladinen skrev:jag i skulle aldrig vilja använda mig av ett sådant intyg, aldrig i livet.

Fy fan så stigmattiserande det skulle vara.

Är det verkligen värt att få 10% rabatt på en bulle eller 20% rabatt på en biobiljett eller bussbiljett att vifta med ett intyg ifrån Försäkringskassan som låter hela Sverige se att jag är NPF nä då betalar jag hellre 20 kr ist för 19 kr för bullen .

Jag kan nästan se framför mig hur NT i kassan skrattar bak ryggen på en när man går därifrån för att man visat upp sitt "MONGO" intyg.

På samma sätt jag aldrig skulle vilja jobba på typ Samhall , att dra på sig en jacka med Logan ifrån. Samhall är att signalera till NT att jag är "MONGO".

Jag skulle lätt skylta med Samhall framför ett intyg, ett jobb är ett jobb och det blir betydligt lättare att förklara.
Om inte annat så ger det självkänsla till skillnad från ett intyg som ger andra rätt att döma mig.

Jag vet inte om det skulle ge mig självkänsla att jobba på Samhall . Samhall känns som en slutstation ,här har jag hamnat för att jag är för värdelös för att klara av ett jobb på öppna arbetsmarknaden.

Du har mer frihet och inkomst får man hoppas, det handlar ju om att göra det så bra som det går känner jag.
Jag förstår hur du känner det men att hamna i klorna på en politik som bara tillåter bio och deckare för en person försörjd av alla stackars arbetare känns mindre lockande.
Det skickar allt vad självförtroende heter till den absoluta botten om man känner till hur samhället ser på den som är "försörjd". Jag personligen skulle inte vara en röv men det är många som inte resonerar så.
Det ska ju vara skrämmande för ingen ska ju känna att det är mer värt än att ha ett arbete, men även om det står klart att man inte kan så ska detta då enligt vissa vara nyttigt för motivationen.

Paladinen skrev:Jag vet inte om det skulle ge mig självkänsla att jobba på Samhall . Samhall känns som en slutstation ,här har jag hamnat för att jag är för värdelös för att klara av ett jobb på öppna arbetsmarknaden.

Jag ser framför mig att jag skulle kunna arbeta på samhall om jag till exempel blir såpass skadad/utsliten etc att jag inte klarar av ett vanligt arbete, men är samtidigt så frisk att jag inte får bli sjuk- eller förtidspensionär.

Det spelar ingen roll om jag säger att det inte är någon skam i det, eftersom jag inte rår på vad du (alltså inte Paladinen, utan DU som läser detta nu) har för känslor kring det. För vissa är det jättestigmatiserande, medan det för andra är ett omöjligt mål för att deras handikapp/utvecklingsstörning/skada etc inte tillåter mer än daglig verksamhet på sin höjd; kanske knappt ens det.

Jag har full förståelse för att många känner att det är jobbigt att inte kunna vara som alla andra som verkar klara av allt utan problem. Det är så NT's samhälle är utformat, tänker jag. Där finns inte plats att vara svag.

StickaOspela skrev:

Paladinen skrev:Jag vet inte om det skulle ge mig självkänsla att jobba på Samhall . Samhall känns som en slutstation ,här har jag hamnat för att jag är för värdelös för att klara av ett jobb på öppna arbetsmarknaden.

Jag ser framför mig att jag skulle kunna arbeta på samhall om jag till exempel blir såpass skadad/utsliten etc att jag inte klarar av ett vanligt arbete, men är samtidigt så frisk att jag inte får bli sjuk- eller förtidspensionär.

Självfallet min dröm har aldrig varit att få hjälp med jobb utan kunna försörja mig självständigt, det har varit en process att komma fram till att det inte ska vara skämmigt att be om hjälp.
Jag förstår Paladinen för jag har varit på ett sådan ställe själv att jag strävat efter normalitet, men har inte riktigt känt att jag bemästrat saker som jag velat. Det har verkligen varit en krokig väg för att öht få något av sina ansträngningar.
Jag har tom börjat kolla på om företagande kan vara något, omständigheter pressar en till olika riktningar hela tiden. Det har de gjort fler gånger förut så ja man har iaf fått lära sig att ta sig an saker på vinst och förlust.
Helst vill man ju ha en trygg tillvaro som man har hyfsad kontroll över.

Jag tycker inte alls att Samhall är något dåligt, jag pratade faktiskt med en chef där som verkade väldigt sympatisk och bara det är en framgång när man samtidigt tittar i backspegeln.
Det viktiga för en blir tillslut att försöka hitta något man trivs med så att livet kan fungera, att känna sig delaktig kan för sådana som mig kännas värt för att man ska trivas med livet och då spelar det ingen roll om det är Samhall man får lönen av.

StickaOspela skrev:Jag har full förståelse för att många känner att det är jobbigt att inte kunna vara som alla andra som verkar klara av allt utan problem. Det är så NT's samhälle är utformat, tänker jag. Där finns inte plats att vara svag.

Skitprat, får man den hjälp man har rätt till och behöver så behöver man inte vara lika svag.
Jag skulle på sätt och vis säga att man blir ganska stark av att ta sig fram med de sämsta förutsättningarna man kan tänka sig, nästan.
Man styrs inte av prestige och status utan kan ta fler saker med ro till exempel och det gör att man får något form av värde fast det inte anses som något speciellt enligt andra.
Jag är fostrad enligt arbetslinjen att jobb går före allt så varför ska jag behöva ändra det när kampen började när jag var 10 år?
Vet någon hur lång tid detta är för att slutligen nå fram någon stans.

sussi83 skrev:

StickaOspela skrev:Jag har full förståelse för att många känner att det är jobbigt att inte kunna vara som alla andra som verkar klara av allt utan problem. Det är så NT's samhälle är utformat, tänker jag. Där finns inte plats att vara svag.

Skitprat, får man den hjälp man har rätt till och behöver så behöver man inte vara lika svag.
Jag skulle på sätt och vis säga att man blir ganska stark av att ta sig fram med de sämsta förutsättningarna man kan tänka sig, nästan.
Man styrs inte av prestige och status utan kan ta fler saker med ro till exempel och det gör att man får något form av värde fast det inte anses som något speciellt enligt andra.
Jag är fostrad enligt arbetslinjen att jobb går före allt så varför ska jag behöva ändra det när kampen började när jag var 10 år?
Vet någon hur lång tid detta är för att slutligen nå fram någon stans.

Nackdelen är väl att man tyvärr har ett bäst före datum. En person som är 40 år och inte har någon arbetslivserfarenhet är ju kanske inte lika attraktiv för Arbetsförmedlingen att lägga ned resurser på som en 20 åring som har flera år på arbetsmarknaden framför sig .

En arbetsförmedlare sa faktiskt till mig en gång för längesen att efter 30 så börjar det bli svårt att komma ut på arbetsmarknaden när man väl hamnat i ekkorrhjulet med af och fk och Soc.

Paladinen skrev:

sussi83 skrev:

StickaOspela skrev:Jag har full förståelse för att många känner att det är jobbigt att inte kunna vara som alla andra som verkar klara av allt utan problem. Det är så NT's samhälle är utformat, tänker jag. Där finns inte plats att vara svag.

Skitprat, får man den hjälp man har rätt till och behöver så behöver man inte vara lika svag.
Jag skulle på sätt och vis säga att man blir ganska stark av att ta sig fram med de sämsta förutsättningarna man kan tänka sig, nästan.
Man styrs inte av prestige och status utan kan ta fler saker med ro till exempel och det gör att man får något form av värde fast det inte anses som något speciellt enligt andra.
Jag är fostrad enligt arbetslinjen att jobb går före allt så varför ska jag behöva ändra det när kampen började när jag var 10 år?
Vet någon hur lång tid detta är för att slutligen nå fram någon stans.

Nackdelen är väl att man tyvärr har ett bäst före datum. En person som är 40 år och inte har någon arbetslivserfarenhet är ju kanske inte lika attraktiv för Arbetsförmedlingen att lägga ned resurser på som en 20 åring som har flera år på arbetsmarknaden framför sig .

En arbetsförmedlare sa faktiskt till mig en gång för längesen att efter 30 så börjar det bli svårt att komma ut på arbetsmarknaden när man väl hamnat i ekkorrhjulet med af och fk och Soc.

Det är klart att det är så.

Paladinen skrev:
4:Om man nu får 10% på en kanelbulle med sitt aspie-intyg och kanebullen kostar 25 kr så är det alltså 2,50 man får i rabatt. Är verkligen någon så fattig så 2,50 är värt att dra på sig eventuella fördommar för att spara ?

Jag använder inte mitt kort till att få rabatt på 2,50 heller men när man köper en hockeybiljett till halva priset så är det värt. Sen att jag har aldrig blivit tillfrågad om intyget är en annan sak också. Så i princip har jag kunnat köpa hockeybiljetter och tågbiljetter och även biobiljetter med rabatt (på nätet), även om man inte hade varit berättigad. Men skulle aldrig kunna göra det då det skulle synas på mig direkt (stressad) att man försöker luras.