Dirigenten från Sankt Petersburg av Camilla Grebe och Paul Leander Engström
Denna deckare skildrar
rovkapitalismen i Ryssland. Redan i prologen får man en chock. Den svenske advokaten Fredrik Kastrup har oortodoxt nog valt att ta betalt i aktier av en ny kund. Han lovar att inte sälja dessa aktier till någon annan. Han följer med kunden som vill visa hur väl han skyddar egendomen. Det blir en minst sagt obehaglg överraskning...
Det slutar med att Fredrik tvingas skjuta ihjäl en som försökt lura företaget. Foton tas för att användas som utpressning om det behövs.
Tio år efteråt har Fredrik ägnat sig åt att bli rik och njuta av livet. Följaktligen har han både stor rondör och en vacker sambo. Han bor i en lyxvilla utanför Moskva. Men nu är det dags att casha in och flytta från Ryssland till London. Huvudpersonen är nu hans vän Tom Blixen som också arbetar i Ryssland på en investmentbank. Men inte för att bli rik som alla andra utan för att fly sitt förflutna i Sverige. ”Tio år sedan, hundra mil. Han var trygg här.” Han åker aldrig hem för att hälsa på sin familj, och när hans mor ringer trycker han oftast bort henne. Han var en gång ihop med den vackra Olga, men hans förtegenhet om sin familj och sitt förflutna stod i vägen för ett verkligt nära förhållande. Och nu bor Olga ihop med Fredrik och väntar hans barn. (Men Fredrik har också hemligheter för henne.)
De nyrika kapitalisterna lever vräkigt i lyx och med god mat och mycket alkohol. Och de mäktigaste drar sig inte för något. Den som står i vägen blir dödad, och ofta också torterad dessförinnan. Det är magstarkt att läsa om. Jag får knappast någon längtan att besöka Ryssland när jag läser boken.
“Precis utanför porten låg en gammal stinkande alkis misstänkt orörlig. Han klev över mannen, kom ut på gatan och började gå i riktning Tverskoj Boulevard. Himlen var olycksbådande mörkgrå och en vind full av vårdamm slog emot honm. Det luktade lågoktanig bensin, tobak, svett och byggdamm - primitivt, brutalt och löftesrikt. Precis som Ryssland.
---
Vid korsningen Nikitskij och Tverskoj Boulevard dundrade några stora bepansrade penningtransportbilar mot rött ljus. En barnfamilj på väg till skolan retirerade upp på trottoaren. En bil har styrkan, den stannar inte för mänsklig materia, det vet alla ryssar. Starkast vinner. Precis så var Ryssland.”
Tom går in på ett kafé för att inta sin frukost.
“När han tittade upp såg han att finanschefen för ett oljebolag och en vice minister från oljeministeriet satt ett bord bort, säkert i full fart med att rigga någon affär i samband med en privatisering. Det har gått så långt nu att de inte ens bryr sig om att dölja att de träffas, tänkte Tom. Det här var Ryssland 2003 och allting var till salu.”Korruptionen gör vissa svin svinrika. Som Gusev och det skumma oljebolaget Nejfnik.
“Bolaget fick i rask takt rätten till nya utvinningslicenser för en kopek och köpte raffinaderier och bensinstationer för några ynka rubel av staten och olika regionalaa myndihger. Konkurrenternas bud ogilitigförklarades på löpande band, motiverat med ovidkommande, byråkratiska petitesser. Det var solklart att bolaget hade beskydd från hög nivå, krysja, något som alla som gjorde affärer i Ryssland behövde.”
Oligarken Romanov styr och ställer och är rikast och mäktigast av dem alla. Nu tänker han ge sig in i politiken också. Det går nog lätt att hitta förebilden för honom.
Tom är inte glad över att hans bästa vänner tänker lämna Ryssland. Slut på de läckra middagarna i deras hus i Silverskogen, slut på picknickerna i Gorkijparken.
“Du flyttar när allting äntligen börjar gå åt rätt håll, sa Tom.
En stark ledare löser inte alla problem. Jag slår vad om att mycket kommer att vara sig likt om tio år.”Tom påpekar att den nye presidenten (dvs Putin men hans namn nämns aldrig i boken, han kallas bara “presidenten”) genomdriver lagar och att företagen betalar skatt och investerar i stället för att föra ut inkomsterna till utlandet. Men Fredrik förutspår bakslag:
"- Man kan inte utnyttja rättsapparaten och media som man vill och sedan en dag säga att nu är demokratin på riktigt, pressen är fri och domstolarna oberoende. Tro mig. Korruptionen kommer bli ännu värre än på Sovjettiden.
- Du kommer att gå miste om de bästa åren, Rysslands gyllene decennium.”
Sedan börjar blodbadet, där den ene efter den andre mördas. Läsaren förstår vilket företag som står bakom men vet inte vilka ägarna är. En hederlig åklagare, Sergej Skurov, försöker få fram sanningen, men hans överordnade försöker få honom att söka i en annan riktning. Skurov har sina svaga sidor, t ex kan han inte tacka nej till bastu med villiga kvinnor, trots att han är gift. Öht är kvinnosynen inget vidare. De nyrika ryssarnas fruar och flickvänner lämnar lydigt festerna efter ett par timmar så att männen kan ägna sig åt de lyxprostituerade som bjudits in.
Boken är rätt spännande ändå. Vilka kommer att dö och vilka kommer att överleva? (Tror jag tappade räkningen efter tio dödsoffer.) Vem är skurken som ligger bakom, som dirigerar det hela? Kommer skurken att få sitt straff?
Det som jag ogillar är allt våldet. Det är fruktansvärda tortyrscener. Sexscenen skildras också väl grabbigt. Och persongalleriet är oligarker, politiker, torpeder och finansanalytiker. Allt efter verkliga förebilder, endast den naive Tom och den hederlige åklagaren är påhittade. Jag saknar vanliga hyggliga ryssar, det enda undantaget är Toms chaufför Nikolaj.
Och man får en inblick i hur det var (och är?) i Ryssland. Den ene författaren Paul Leander-Engström har bott och arbetat i 13 år i Ryssland och började skriva om det år 2004. Men något saknades, som en professionell författare som kunde “blåsa liv i karaktärerna” och därför kontaktade han Camilla Grebe. Hon har redan skrivit flera kriminalromaner om psykologen Siri Bergman med sin syster Åsa Träff. Tillsammans med Paul Leander-Engström har hon skrivit trilogin
Moskva noir. Och svart är det verkligen.
De andra delarna heter
Handlaren från Omsk och
Den sovande spionen. Tänker nog läsa dem också så småningom. Det kriminella och korrupta Ryssland uppleves bäst hemma i fåtöljen.