silent_wings skrev:Några funderingar.
Om kvinnor inte faller för killar som är blyga, osäkra och har dåligt självförtroende. Varför faller de då för rollfigurer som Stig-Helmer i Lasse Åbergs Sällskapsresan? Har inte han allt det som kvinnor tydligen inte faller för? Ändå får han kvinnor att falla för honom. Är det för att han väcker moderskänslor hos kvinnorna. I sista filmen - Hälsoresan - har han t.o.m en son. Visst, kvinnorna stannar inte länge hos honom - i varje film har han separerat från kvinnan han träffade i föregående film. Men i nästa film lyckas han ändå få kvinnor igen trots att han kanske är lite deprimerad och känner sig sviken. Men det är en annan sak. Det viktigaste här är att han trots sitt omanliga sätt ändå lyckas träffa kvinnor. Det här förstår jag inte. Det stämmer inte med den bild som skribenten i inlägget beskriver.
För att det är FIKTION. Tönten som vinner brudarna genom att vara tafatt eller rolig verkar vara ett lika populärt tema på film som bondpojken som vinner prinsessan och halva kungariket genom att vara duktig och modig i sagorna. Båda lika orealistiska även om det finns undantag (
Marty Feldman och prins Daniel t ex
). Att bli känd för att vara rolig och töntig på film ökar förstås chanserna; kändisskap tycks alltid vara lika attraktivt oavsett orsak (att vara massmördare funkar också).
Om nu kvinnor finner dessa män - som skribenten skriver om - oattraktiva varför har inte naturen selekterat bort dessa under människans utveckling.
Mycket bra fråga!
Eller gäller inte det naturliga urvalet - den starkaste överlever - oss människor?
Inte i lika stor utsträckning längre. Genom vår kultur har vi kunnat kringgå naturen till viss del.
För det här problemet kan inte vara nytt. Blyga och osäkra män har väl alltid funnits. Om det naturliga urvalet gäller och om man ser till hela människans historia borde inte dessa män ha funnits idag. Vad jag menar är om dessa egenskaper inte attraherar kvinnor då borde inte dessa män ha kunnat fortplanta sig och därmed fört dessa egenskaper vidare genom generationerna. Det naturliga urvalet skulle då ha gynnat de "starka männen", som är självsäkra, modiga - kort sagt "riktiga män". Ändå finns dessa "dåliga" egenskaper kvar hos män idag. Kan det vara så att de här problem är mer utbrett idag och inte fanns på samma sätt förr eller var lika tydliga eller uppmärksammat?
När det är stort kulturellt tryck att gifta sig och skaffa barn parvis så försöker alla para ihop sig så gott de kan, med de få som står till buds inom ens lilla by och ekonomiska klass. Och när föräldrar, konventioner och ekonomisk nödvändighet snarare än fysisk attraktion styr vem som paras ihop med vem så kan även blyga och tafatta få en fru (eller flera) om de bara är tillräckligt kapabla att försörja henne/dem. Det viktiga för kvinnan var att bli försörjd, inte att bli attraherad. Det viktiga för familjen var (och är fortfarande i stora delar av världen) att äktenskapet kunde höja deras status, ge ekonomisk trygghet eller skapa en politiskt/ ekonomiskt viktig allians.
Kvinnan är mer självständig idag än någonsin. Hon har större valfrihet att välja sig partner och hur hon vill leva sitt liv. Det är med andra ord kvinnornas värld där männen börjar få se sig besegrade.
Och där har du också svaret på din fråga. När kvinnan a) får bestämma själv; b) kan försörja sig själv och inte behöver en man av ekonomiska skäl; c) kan förstärka sin skönhet med träning, kosmetika, operationer mm och skjuta upp sitt bäst före-datum flera decennier jämfört med tidigare generationer; d) har tillgång till preventivmedel och kan välja själv om, när och med vem hon vill ha barn; och e) har ett utbud av all världens män att välja mellan, med foton och profiler behändigt tillgängliga med ett musklick, så är det väl rätt naturligt om hon väljer att dra fördel av denna i historien unika sits och verkligen unna sig att för en gångs skull välja och vraka.
Nackdelen är att det blir för lätt att välja och vraka på alltför ytliga kriterier, men det är ju upp till varje kvinna att själv upptäcka. För den introverte och okaxige kan det kanske löna sig att uppvakta kvinnor som redan hunnit tröttna på dryga casanovor med stövelpersonlighet. För förr eller senare så tröttnar man på såna.
Det är naturligtvis jättebra att kvinnornas situation har eller börjar bli bättre - det är de värda - men det är fel om det blir på bekostnad att männen får det sämre. Det skall vara jämlikt - på lika villkor oavsett kön. Ingen skall behöva känna sig sämre eller förtryckt. Det blir inget bra samhälle. Författaren av inlägget rekommenderar boken "Mansförtryck och kvinnovälde" skriven av Per Ström (som finns att ladda ner gratis). Där tas dessa frågeställningar upp.
Skribenten av inlägget skriver så här:
"själva grejen är den att feminismen inte har något med jämställdhet att göra överhuvudtaget. Feminismen arbetar enbart för kvinnans sak och fullständigt skiter i de problem och orättvisor som män lever under."
Det beror väl på vilken del av feminismen man syftar på. Termen innefattar ett helt spektrum från militanta manshatare till sådana för vilka
verklig jämställdhet är målet.
För att återgå till det jag skrev om ovan. Kan det vara så att det moderna "kvinnovänliga" samhället - och jag menar absolut inget nedsättande med det - i längden skapar dessa blyga och osäkra män. Jag vill inte att vi skall gå tillbaka till äldre tiders syn på kvinnan, där hennes plats var i hemmet och att hon skulle var hemma med barnen. Det är inget jämlikt samhälle. Naturligtvis skall kvinnor ha rätt att välja den partner som hon anser är attraktivast. Det är så det fungerar i naturen. Där är det generellt endast de starkaste hanarna som överlever medan de svaga blir över och inte får föra sina gener vidare. En hård och orättvis värld. Men varför skulle blyga och osäkra män vara svaga. De kanske inte har förmågan att attrahera kvinnan i det första avgörande ögonblicket - men om man ser på längre sikt kan det inte vara dessa män som är de bättre fäderna for kvinnans barn. Om man är blyg och osäker som man och lyckas få en kvinna, är man då inte också mer mån om att stanna kvar i förhållande längre än vad en mer självsäker man gör. Man är tacksam att hon har valt dig. Dessa män kan väl också bli bra pappor och kärleksfulla partners. De män som kvinnor vill ha vet om sin attraktionskraft. De kan lämna kvinnan när de vill och ändå hitta någon ny. Om de slår kvinnan eller lämnar kvinnan ensam med barn är de då bättre fäder - Nej, jag tror inte det. En generalisering jag vet. Det finns naturligtvis rötägg även bland de blyga och osäkra männen och de självsäkra männen kan naturligtvis vara bra fäder. Lite svårt att beskriva vad jag menar. Men jag hoppas ni förstår vad jag försöker säga.
Men det är ju precis så det redan är. Svenska tjejer må bli tillfälligt attraherade av någon lite mer 'eldig' på semestern efter några drinkar, men den de flyttar ihop och skaffar barn med brukar vara just en vanlig snäll kille för vilken det är självklart att hjälpas åt med barn och hushåll.
Är det så att kvinnorna endast har mannen att skaffa barn med och att han sedan inte längre är lika viktig. Läser man exempelvis kvinnors presentationstexter på nätdejtingsidorna ser man ofta ensamstående mammor som skriver att deras barn är deras allt. Vilket värde har en man då? Om man är i ett förhållande vill man då inte känna sig som sin "partners allt". Nu har jag själv aldrig haft ett förhållande och därför är jag kanske inte den rätta att uttala mig. Men jag skulle aldrig trivas att ha det så.
Att uppleva barnen som ens 'allt' bör inte bokstavstolkas och utesluter inte att man kan känna starkt för sin nuvarande eller blivande partner. Om de inte ville ha en man i sina liv så skulle de rimligen inte skaffa profiler på dejtingsajter? Det kan också vara en kaxig attityd för att inte framstå som alltför behövande.
Författaren av inlägget skriver "Det är inte kvinnornas fel att många män inte klarar av att attrahera dem utan det är männens egna fel. Kan man inte anpassa sig efter hur naturen fungerar kommer man förlora". Han menar vidare att de blyga och osäkra männen måste bli starkare och tryggare i sig själv. Det är endast då som de kan attrahera kvinnor. Naturligtvis har han rätt i det. Frågan är om det räcker. Låt oss säga att en man har haft jobbiga perioder i livet med exempelvis arbetslöshet och depressioner. Han satsar på att få bättre självkänsla och självförtroende och lyckas då få en kvinna. Vad spelar det då för roll när kvinnan för eller senare ändå får reda på att han varit "svag" i sitt tidigare liv. Då är han väl inte längre värd något och hon lämnar honom.
Det tror jag inte. Har man väl fattat tycke för en person så brukar dennes historia spela mindre roll sålänge den inte mördat eller våldtagit någon.
I vårt snedvridna samhälle ser man ner på människor som har det svårt, som inte passar in i de normer som samhället skapat. Där är det bara de framgångsrika som räknas. Så vad är man då värd om haft det svårt, men lyckats ta sig upp och ändå inte räknas på grund av det som hänt tidigare i livet. Ofta kan man ju inte hjälpa det. Samhället är orättvist, hårt och fyllt av orealistiska krav och därför måste man väl ha rätt att misslyckas någon gång. Att dessa män är svaga är enligt mig samhällets fel. Det räcker inte bara att männen måste ändra sig - även attityden i samhället måste ändras i grunden. Tänk om svårigheter - jobbiga perioder i livet - skulle räknas som en positiv livserfarenhet. Om det skulle vara något attraktivt. Hur skulle det se ut då?
Är inte tvärtom förståelsen för svaghet något större idag än den varit tidigare i historien? (Undantag 1700-talet när det var inne åtminstone för män i överklassen att vara känslig och lite allmänt fjollig.)
Avslutar med en kommentar till nämnda inlägg skrivet av signaturen "Anna"
"Det du tar upp, om killar som är blyga och inte har världens bästa självförtroende - är jätteviktigt! De försvinner liksom bland alla feminister och mansgrisar! Och dessa feminister som klagar på "män" - de verkar bara tro att det finns en typ av man, som får representera alla män - dvs den egoistiska mansgrisen! Men det finns ju så många andra, bättre män! De är bara lite svårare att upptäcka, eftersom de är just blyga, kanske inte tar för sig så mycket, håller sig i bakgrunden. Men det är dessa som är guldkornen!"
Bra skrivet tycker jag. En liten tröst i allt elände.
Det har hon helt rätt i. Och det är därför blyga eller icke-framgångsrika män behöver andra strategier för att hitta kvinnor och göra sig tillgängliga i andra sammanhang än den traditionella köttmarknaden. (
Marty Feldman träffade sin fru Laurissa på en jazzklubb t ex.) På dejtingsajter är det nog lika svårt för män utan status eller självförtroende som för kvinnor som inte är unga, söta och trådsmala.
Och de kvinnor som tröttnat på kaxiga män måste också hitta andra strategier och bli lite mer aktiva och inte bara sitta passivt och vänta på att bli kontaktad av ett introvert guldkorn. Ska det vara verklig jämlikhet så måste också raggningsrollerna bli mer jämlika.