Kikarn skrev:nallen skrev:Krångel.
Vore det inte bättre att skippa hela spelet och skylta upp sig med vad man vill. Eller ännu bättre styra upp ställena så att bara folk med samma intresse gick till ett visst ställe.
Jomen absolut. Det finns ju ganska många olika typer av spel och förhållningssätt i omlopp, vilket nog är ett av skälen till att just krogen är ett svårare ställe att orientera sig på. De flesta för att inte säga alla vill ha kontakt, men frågan är VILKEN typ av kontakt man vill ha och med vem. Men visst finns det många både medvetna och omedvetna spel som förssiggår, det kan man nog inte komma undan...
Jo, precis. Alla ytor där alla kan ha om så bara marginellt olika intentioner med sin närvaro är ju ett vågspel att ge sig in i.
Och tyvärr tillåts ju nu inte ens sådana kontaktytor som verkligen skapas för att få vara till för seriöst kontaktsökande att vara just det. Så det blir alltid stor spridning på alla närvarandes intentioner. Överallt.
Helgalna män dyker upp med sina onyanserade "Hej sötnos puss puss knulla?" till alla kvinnliga medlemmar på sajter som är uttryckligen till för seriösa kontakter. Och det dyker garanterat upp kvinnor som bara söker vänner...
![Smile :)](http://www.aspergerforum.se/images/smilies/icon_smile.gif)
Och allt för få är alls seriösa, eftersom det rent allmänt är för få som ens fattar verkliga sammanhang kring KÄRLEK om det nu FAKTISKT är det man söker. De flesta har svalt en modern myt om att våldsam attraktion vid första kontaktögonblicket är någon slags grundläggande förutsättning för att någon man möter skulle kunna vara en tänkbar passande partner i en SERIÖS relation. Alltför många kan helt enkelt aldrig släppa instinkterna som bara är effektiva för ONS i sökandet efter det seriösa.
Kärlek är något diametralt annat än förälskelse. Förälskelse hänger ihop med åtrå och kättja och är ett slags psykos. Kärlek när man finner den är en förnuftsmässig känsla som växer fram ur en samhörighet som redan finns. Om man har tur genom att man har blivit attraherade/förälskade och kastat sig huvudstupa in i något och sedan verkligen passar bra ihop så att det också uppstår en vänskap som växer till sig till kärlek. Men det är långt ifrån alltid säkert. Snarare tyder väl våra tiders separations- och skilsmässosiffror på något totalt annat.
![Rolling Eyes :roll:](http://www.aspergerforum.se/images/smilies/icon_rolleyes.gif)
Än troligare är just att kärlek uppstår lite som den känner för, ur just en vänskap de gånger man har känt just att någon funkar som vän, men man inte har tyckt sig känna någon attraktion och inte haft några tankar kring att något annat kan vara aktuellt.
Det är då det gäller att vara kapabel att fatta att det är kärlek man är på väg att hitta och vara redo att ta chansen. Men det är där jag har så himla många erfarenheter av att massor av kvinnor jag nått till just det stadiet med slår ifrån sig och aktivt kämpar emot. För de hade ju redan bestämt sig för att det var som kompis jag passade, inget annat.
För hundra år sedan hade man i princip ögonen öppna, och tog de chanser som gavs. Var Kalle, 19, dräng i gården, och Anna, 18, var piga i samma gård så var det naturligt att man sökte sig till varandra, och nog fan växte det fram äkta kärlek och man fann beständiga relationer.
Idag har världen blivit en annan och de flesta har i den utvecklingen tappat fotfästet och kan inte se skogen för bara trän. Utbudet är så stort att det är en konstart i sig att faktiskt fatta att någon man en gång har mött och har i sin bekantskapskrets och som är singel och ledig kan tänkas vara den kanske allra finaste man någonsin skulle kunna möta.
I stället har det kommit att handla om att vara beredd att söka mer och mer för sökandets egen skull, alltid hellre utmåla någon som att han/hon bara var "första bästa" snarare än något att ha, och det kan ju finnas någon mycket bättre om jag ratar den här och letar vidare, så kanske jag hittar någon "perfekt" om tio år.
Själv sitter jag övertygad om att jag är kärleksfull och romantisk som få och med alla mina sådana sidor kommer att bli en kanonpartner väl i en relation. Jag har intrycket att de flesta kvinnor som jag får kontakt med och som lär känna mig håller med om att jag borde kunna bli en väldigt fin partner till den som väl en dag lyckas med konststycket att falla för mig och vilja hamna i den relationen.
Men det räcker inte att upptäcka att här sitter en sådan man och är singel och ledig för att man ska bli intresserad av att träffa honom med öppna sinnen och kanske vilja kunna bli den som hamnar i den relatoinen med honom. I vår tid är alltför många alltför präglade på en massa helt andra saker för att kunna tillåta sig utveckla den sortens intresse från start. Då är det helt egalt vad man förstår av hur någon skulle vara väl som färdig partner. Det måste vara tillräckligt spännande, det måste finnas tillräckligt mycket av den där häftiga leken kring kontaktsökandet... den man ska kunna falla för måste behärska de lekarna och spelen för att kunna vara intressant, det är viktigare än vad som än framgår om vederbörandes personlighet...
![Shocked :shock:](http://www.aspergerforum.se/images/smilies/icon_eek.gif)
Och har man då för mycket av fel fina sidor, men ingenting av vad det nu är som de ska kunna falla för hos en först, då sitter man här... försöker jag tona ned de varma kärleksfulla sidorna först blir jag en självklar killkompistyp och sedan förblir jag det när jag släpper fram dem. Och försöker jag inte ens tona ner dem är jag bara "för mycket".
Rationellt, logiskt, rimligt.... jo tjenare...
"Man vill ju inte få veta för mycket om så fina goa sidor hos någon först, det ska bli en ren bonus när man redan har fallit för honom..." ...har jag ofta hört beskrivas.
![Rolling Eyes :roll:](http://www.aspergerforum.se/images/smilies/icon_rolleyes.gif)
...jo, men grattis! Så faller också på tok för många inte minst kvinnor för de grymma och elaka männen och anar ingenting förrän för sent. Liksom även män faller för elaka och misshandlande kvinnor, ett sammanhang där det råder desto än större mörkertal...
Så tänk vilken skillnad det kunde göra att tillåta sig se det som attraktivt och lockande och mest av allt ett enormt PLUS att få för mycket klart för sig om varma sidor.
Själv kan jag inte förstå hur man kan resonera så. Är det några tjejer jag blir nyfiken och intresserad av så är det just de jag får klart för mig att de precis som jag är kramiga, gillar mycket närhet och ömhet, och delar mina tankar kring hur man ska trivas tillsammans. Men där är det alltså jag som är konstig och väldigt avvikande. Just dem skulle jag snarare slå ifrån mig och akta mig för om jag funkade som de flesta faktiskt gör idag.
![Shocked :shock:](http://www.aspergerforum.se/images/smilies/icon_eek.gif)