ankhat skrev:@Winterblues: Jag tror att du har rätt i att "vi och dem"-tänkande kan vara destruktivt. Det behöver inte vara det; "de" kan t.ex. också vara en grupp personer som man tar särskild hänsyn till, som många vuxna gör gentemot barn. Men när etiketterandet av "dem" följs av att "de" kan behandlas lite hur som helst, och att man inte alls behöver bry sig om vad "de" säger, då blir det förolämpande och obehagligt, och kan bli farligt.
Det är en anledning att, på AF, ha regler mot etikettklistrande.
Däremot tror jag inte att lösningen, om nu debatten blivit polariserad av ett "vi och dem"-tänkande, är att försöka bortse från sina känslor. Tron att just jag kan vara objektiv, medan de andra styrs av känslor och åsikter (som de kanske inte ens är medvetna om själva), den är också farlig. Det är lätt att den "objektiva" tror att hen har rätt.
Det man kan göra är att erkänna att man själv har åsikter och känslor, och att dessa sannolikt påverkar hur man uppfattar fakta, precis som de gör för andra. Är man medveten om sina känslor och åsikter har man betydligt bättre möjligheter att rannsaka i vad mån de påverkar det egna omdömet, både vad gäller fakta och meningsmotståndare.
Sedan tränar man, med den insikten, respekt för andras känslor och åsikter, också.
---
Det betyder inte att man ska lämna walk-over till uttryck för intolerans och faktiska hatbudskap (jag skriver faktiska, för det finns så mycket som kallas hat idag när det gäller sådant som bara ogillas av den som säger att det är hat). Men man ska kunna hantera dem för vad de är, utan att sätta etiketter (som knappast har något konstruktivt syfte) på de som uttrycker intolerans och hat.
Av det här följer förstås att jag fortfarande inte tycker att somliga forumister ska slängas ut grundat på de etiketter de har fått (genom forumhistorik). Återigen: följ reglerna, skärp (eller förtydliga) dem om det behövs, men tillämpa dem på handlingar (gjorda inlägg), inte grupper av personer.
Redigering: Läste mitt inlägg igen, och insåg att det kan tolkas som att jag är total relativist, att vissa fakta kan vara "sanna för mig" även om de inte är "sanna för dig". Det är jag inte. Sanning är sanning, och är därmed ett begrepp att använda med försiktighet. (Det är en annan sak att det kan finnas olika perspektiv på en och samma sak - men det är en diskussion för någon annan tråd.)
Jag vet inte. Jag tror ändå att "vi och dem" alltid är negativt i sammanhanget. Enda gången det är befogat är väl vid förmynderi? (som med barn som du tar upp). Det är inte ens positivt med ett sådan identifiering när man behandlar minoriteter. Det finns liksom en exkludering och ett sätt att icke-identifiera sig själv med en grupp inbakat i begreppet. Det kan inte leda till någonting gott, historien har påvisat det.
Men jag tror du har rätt i att människor fortfarande skulle tro att de sitter på en objektiv sanning, även om de var känslomässigt engagerade så skulle de flesta inte märka det – framförallt när det gäller försvarsställningar: sådant går oftast bara att upptäcka retroaktivt. Men det knyter väl också an till frågan jag ställde mot slutet av inlägget: "kan den stora massan det (träda ur jaget/känslan), är den tillräckligt intelligent?" Människor följer strömningar, de kopierar bara varandra. I den bemärkelsen är jaget överskattat – det är den om något idag.
Jag tänkte inte att du var relativist. Men samtidigt intressant att du tar upp det. Uppenbarligen så är ju faktiskt frågan komplicerad.
Man måste alltid förhålla sig mycket kritisk, FRAMFÖRALLT gentemot den ideologi du mest sympatiserar med. Så även om det inte är fullt möjligt att åsidosätta känslor och träda ur sitt jag, så är det åtminstone en mer konstruktiv inställning, vågar jag påstå.