AspergerForum

Jag vill be er alla om ursäkt.
Jag vet att det kanske är en del som tycker att jag har inget att be om ursäkt för, sedan finns det kanske lika många som tycker jag är jobbig och störande.

Jag vill be om ursäkt för att jag kanske har verkat nonchalant, eller som jag har förlöjligat en del personers åsikter, genom att skratta eller skoja i trådar.
Jag har bara blivit osäker när jag uppfattat en del kommentarer som otrevliga.

Jag har ingen direkt vana av att hantera irriterade personer, förstår inte alltid min del i varför folk blir irriterade.
Jag märker det, men ser inte helt vad jag har gjort...

Istället för att bara be om ursäkt och dra mig undan, blir det då lätt att jag skriver saker som "skrattar" eller kommer med dumma frågor, som i vissa fall kan upplevas som provocerande för del har jag förstått, så som : Hur ska jag bemöta det där?.

Så jag vill be er alla om ursäkt för detta.
Kan inte lova att jag aldrig kommer göra det igen, men jag ska försöka...
Detta är första gången som jag lärt mig detta om mig själv.

Så, stort förlåt till er alla!



Moderator atoms - tråden har flyttats från avdelningen, Att leva som Aspergare.

Dunderbar skrev:... förstår inte alltid min del i varför folk blir irriterade.

Det där känner jag igen! Tack för dina tankar, även jag ska försöka lära mig mer om mitt eget beteende och hur det påverkar andra.

Äh, tagga ner, du har inget att be om ursäkt för.

Det är ju inte så att du sårat folk eller nåt.

Du skriver lite speciellt, i en ganska predikande ton, och det kanske stör en del.
I synnerhet när det kommer flera snarlika trådar och det upplevs som spam.

Men jag tycker det ska vara olika röster och olika karaktärer på ett forum så vad mig anbelangar kan du köra på hur du vill.

Positivt-tänkande-lycko-mumbo-jumbo är inte min kopp te men kanske nån annans?

Jag tror att de flesta kan ha bra och dåliga dagar. Men om man är medveten om sitt beteende och vill/försöker ändra det, så tycker jag man kan förlåta mycket. Generellt sett, försöker jag skita i vad folk tycker om mig nu för tiden.

Var glad över att folk är ärliga. Jag har tex ingen aning om varför folk inte ringer mig längre, för folk är inte så ärliga. Det känns bättre när man vet vad man behöver jobba med, även om det gör ont. Kalla det karma.

@Dunderbar, du kanske istället be moddarna om ursäkt för att du startar trådarna i helt fel avdelningar och därmed skapar merjobb...

Sorry att jag skrev lite många kommentarer nu på morgonen.

Annars så försöker jag börja tillämpa bra principerna:

Man behöver inte läsa allt.

Man behöver inte svara på allt.

Ställa sig frågan: Är det relevant för forumet?

Inte 'fastna' i sådana här beroendeframkallande Forum!

Följa föresatser (om hjärncentra tillåter det), som att inte köra nu den första månaden efter diagnosen.

Försöka somna om när jag vaknar kl. 04:00.

Sorry! Behöver nå't för att 'bryta' mönstret.

/notwoodstock