Moggy skrev:TK skrev:Problemet ligger i att allting inte låter sig förenklas till den milda grad som många gärna hade önskat sig. Verkligheten är helt enkelt inte så beskaffad.
Min uppfattning är den att det trots allt bland människor med AS-problematik finns många som inte har just det problemet att de inte kan ta in komplexa sammanhang och orientera sitt tänkande därefter.
Det behöver inte vara så att nån inte är kapabel att ta till sig långa texter. Det kan vara så att man inte orkar sätta sig in i långa inlägg i en tråd där flera är aktiva och skriver en hel del.
Jo, det är ytterligare en nyansering. Det ser jag också självfallet. Det kan väl även vara så att den som själv ibland kan skriva långa inlägg inte alltid orkar läsa
andras långa inlägg, åtminstone inte om det blir för många av dem.
Moggy skrev:Jag har följt den här tråden med intresse då den sätter fingret på en krock i kommunikation som alltid har orsakat en hel del irritation här. Båda sidorna här upplever uppenbart att den andra sidan ständigt kommer med personangrepp.
Det var ju glädjande att få veta att tråden varit intressant för dig att följa. Har olikheterna i personliga preferenser för hur man kan föra en diskussion varit långvariga och svåra att överbrygga, blir det nog lätt som du säger att det skapas en ömsesidig irritation. Om denna irritation också kommer till uttryck i recensering av andras kommunikationsstil, kan det hela eskalera och snart har vi en inflammerad situation.
Moggy skrev:Jag upplever ungefär samma sak som KS och Thalia i vad som är tydlig kommunkation. Långa inlägg där skribenten försöker få med alla aspekter blir otydliga och onödigt komplexa. När det blir för mycket av "å andra sidan..." och "man måste även ta hänsyn till..." och liknande så blir upplevelsen av inlägget att det inte blir mycket konkret sagt. Jag vet liksom redan att det alltid finns flera aspekter på en fråga och att det inte finns några enkla svar men när jag läser nåns inlägg så vill jag läsa kort och koncist vad denne har för uppfattning om det som diskuteras.
Jag tror det vara klokt att vara införstådd med att det finns olika föreställningar om vad som är tydlighet och pregnans. I ett fungerande samtal (vilket ofta skiljer sig från hur det blir i en frän debatt) försöker man ömsesidigt ta hänsyn till varandras olika uppfattningar bland annat just rörande detta med vad som ska räknas som tydligt. Min erfarenhet är den att det urartar när några utifrån sina egna definitioner och önskemål börjar ställa krav på att andra ska rätta sig efter dem. Du och KS m fl får har er uppfattning om det. De som vill ha en mer resonemangsbaserad tydlighet, såsom jag ibland (men inte alltid) vill ha, ska ha samma rätt till den mot er divergerande uppfattningen om tydlighet och rakhet.
Moggy skrev:Sen blir det ju ofta missförstånd. När jag (och en del andra här så vitt jag kan se) försöker att bemöta argument från de som skriver långa och otydliga inlägg så kommer ofta beskyllningar att man totalt har missppfattat och att man ska sluta ligga åsikter i munnen och halmgubbar. Inte så sällan heller kommer anklagelser att man missförstår på flit för att dra nån i smutsen.
Här skriver du utifrån din föreställning om vad som är otydlighet. Ett inläggs otydlighet låter sig inte mätas lika objektivt som dess längd. Det är väl i och för sig naturligt och godtagbart att man utgår från hur man själv ser det, som du nu i det ovan citerade. Jag vill bara uppmärksamma risken för att det kanske omedvetet glider över till att det plötsligt blir så att det är den som skriver långa inlägg som skriver otydligt. För mig är det ofta de korta koncisa formuleringarna som är mest otydliga och fria att tolka lite hur som helst.
Om vi nu talar mer generellt, vilket jag upplever du gör, kan det säkerligen vara så att du och andra som försöker fokusera och dra ut den så kallade kvintessensen av något som någon sagt emellanåt kan bemötas av sådana beskyllningar du nämner. Men det kan ju faktiskt också vara att den som skrivit det längre inlägget tycker att det förloras för mycket i just det försöket att summera och fånga det mest väsentliga. Jag tror det vara klok samtalskonst att beakta också den möjligheten och underlätta att också den "mer långrandiga" känner att det stämmer.
Som sagt, större ömsesidig respekt och mindre av kravställande. Likaså är det inte fel att nöja sig med att konstatera att i vissa lägen så saknas lusten, orken, förmågan eller vad det nu kan vara att nå fram till varandra. Bättre att stanna upp vid ett sådant konstaterande, än att övergå till att repetera halmgubbar, tillmälen och allt vad som det nu har en viss tendens att bli. Åtminstone tycker jag att det är den rimligaste hållningen om man tillhör dem som har viss tilltro till att diskussion och samtal är något vi ska värna om, såsom motvikt till annat som vi människor så lätt tycks dras in i.
Jag lyckades inte skriva det här mer kortfattat. Det skyller jag på min bristande ork. För att med det få sagt att bristande ork kan yttra sig på olika sätt, och jag tycker att vi på ett sånt här forum ska vara generösa mot varandras orkeslöshet och andra brister, som ju kan ha sina rutiga och randiga skäl - må det sedan variera mellan smårutigt och storrutigt etc (om någon nu gillar den slags associationer).