KrigarSjäl skrev:Tycker forumsklimatet kan beskrivas som juvenilt, åtminstone tidvis.
Ja, åter till ämnet nu allesamman.
Det slog mig just att vi visserligen förklarat i detalj hur kritik fungerar men att vi kanske skulle behöva fokusera även på att i detalj applicera våra läror på ursprungsinlägget för att inte divergera alltför långt ifrån trådens ämne. Därför tänkte jag att en analys utav det första inlägget och vad som föranlett AnnaSues upplevelse av att bli illa behandlad på AspergerForum vore intressant.
AnnaSue skrev:jag skrev och berättade om en bok som jag tänkte skriva. Jag var så entusiastisk så jag inte kunde sitta still av allt pirr jag kände.
AnnaSue har alltså upplevt ett intresse för att skriva en bok. Detta intresse manifesterades emotionellt inom henne mycket starkt och hon upplevde glädje över projektet. Kanske blev denna glädje starkare än det sakliga behovet av att producera ett sådant verk. Därmed blev måhända hennes inställning till arbetsuppgiften i alltför hög grad påverkad av hennes känslor istället för att vara driven utav rationaliteten i behovet av att skapa ett nytänkande vetenskapligt baserat alster för att beskriva individer med Asperger mer diversifierat än vad som tidigare gjorts.
AnnaSue skrev:Men efter massa kritik och pessimistiska svar så är jag nu väldigt deppig och känner inte att jag vill vara på det här forumet.
Den sakliga kritik hon emottagit, främst i tråden om hennes enkät, hade hon tolkat alltför personligt och utan att sålla. Inlägg så som att enkäten var ovetenskapligt uppbyggd tog AnnaSue till sig personligen och antog att människor menade att hon var sämre än de flesta andra människor på att skapa enkäter. Syftet hade naturligtvis varit att hjälpa AnnaSue på traven genom att rekommendera henne exempelvis studier av statistik och att därefter skriva om enkäten. Vidare hade kritik av enkätens språk inkommit. Detta gjorde att AnnaSue trodde att människor ansåg att hon var sämre på svenska än andra, när man egentligen åsyftat att hjälpa henne på traven genom att rekommendera henne att korrektionsläsa och att eventuellt studera ämnet svenska något mer ingående.
Kort sagt tolkades den sakliga kritiken som personliga förolämpningar.
Dessa föranledde AnnaSue att känna sig deprimerad över att andra enligt henne inte visat uppskattning utan snarare varit elaka gentemot henne. Denna typ utav sänkt självkänsla har i tråden visat sig vara vanlig bland människor som tar till sig saklig kritik personligen. Vidare har personlighetstypen HSP avhandlats kortfattat till vilken eventuellt AnnaSue kan tillhöra. Detta är naturligtvis någonting som behöver utredas mer nogrannt men tillsvidare kan kanske förhållningssättet till människor med HSP appliceras analogt även för AnnaSue.
AnnaSue skrev:Jag vill vara det för jag vill få reda på mig hur andra känner det och så. Byta erfarenheter.
Trots sina svårigheter med att ta emot kritik har AnnaSue ändå uttryckt en vilja av att byta erfarenheter och lyssna till andra medlemmars åsikter här på forumet. Dessutom uttrycker hon en stark vilja av att "få reda på sig" vilket troligen bör tolkas som att hon vill få verktygen hon behöver för att upptäcka mer utav sig själv och sina egna egenskaper. Till detta blir ju denna tråden exemplarisk då vi på ett exakt, sakligt och tydligt sätt har satt fingret på en utav AnnaSues egenskaper som hon sannolikt lär ha ett stort intresse av att detaljstudera och lära sig att förändra.
AnnaSue skrev:Men jag mår också dåligt att vara här. Det känns som när jag var liten och var mobbad i skolan.
I denna passage berättar AnnaSue återigen hur hon upplevt sig nedtryckt av andra människors åsikter om hennes projekt. Enligt henne har det gått så långt att hon mår dåligt av att vistas här på forumet. Detta bör vi troligen tolka som att hennes självkänsla har sänkts efter att hon funnit en avsaknad utav bekräftelser här i forumet. Detta bekräftelsebehov har i tråden avhandlats och är i sig ett mycket intressant ämne att forska vidare i. Det vore högst intressant att ta reda på när i livet detta behov utvecklas, eller ifall det är någonting medfött.
Mina egna tankar får mig att tro att det kan ha att göra med föräldrars obefogade bekräftelser under uppväxtåren. Det är ju för de flesta välkänt att föräldrar kan bli något blinda för sina barns nackdelar och ge dem överdriven bekräftelse vilket dels kan leda till att barnet förväntar sig samma mängd bekräftelser i det fortsatta livet, men även till att barnet slutar att ta bekräftelser och annan beröm på allvar. Det kan också vara på det omvända sättet att föräldrarnas avsaknad utav bekräftelser och överdrivna fallenhet för att påpeka fel och brister i barnets natur kan leda till ett bekräftelsebehov. Några vanliga exempel är ju de unga människor som med vilja försätter sig i irrationellt farliga situationer för att de där trots allt får mer bekräftelser än de någonsin tidigare har fått.
AnnaSue skrev:Är det någon mer som har upplevt en hård och tråkig stämning här. Och att vissa verkar leva för att diskutera och prata sönder saker till tusen små partiklar.
Eftersom AnnaSue väljer att sätta ett
Och i början på den andra meningen, istället för ett
Eller, så innebär det att hon sammanlänkar människors vilja att bryta ned system, frågor och ämnen i små beståndsdelar med en hård och tråkig stämning. Denna länk har ju visat sig igenom tråden, och i övriga liknande trådar, vara någonting som väldigt få delar med henne. Skulle man vara oeftertänksam kanske man hade kallat det för en vanföreställning men eftersom det är viktigt att vara exakt bör vi förklara det bättre. Det är ju så att AnnaSue i den meningen inte enbart visar att hon har svårt för att ta kritik, utan dessutom visar på att hon ogillar givande diskussioner.
Detta ställer sig ju i rak kontrast mot hennes tidigare mening där hon berättat att hon ville byta erfarenheter. Således blir det svårt att påstå att hon hävdar det ena eller det andra, utan sannolikt är hennes vilja till intellektuella konversationer nyanserad och klart begränsad. För att finna begränsningsområdet för hennes vilja att diskutera ämnen med andra medlemmar får vi vända oss till hennes forumhistorik. Då denna tråden tydligt hänvisar till hennes tidigare tråd om enkätundersökningen inför hennes bokskriveri så får man leta däri. Efter att ha studerat inläggen där står det tydligt att AnnaSue vill byta ord med andra människor så länge de innehåller samma viljor, åsikter och ideal som är hennes egna. Således vill hon inte utvecklas i lika hög grad som hon vill bekräftas.
AnnaSue skrev:Svara ni som känner igen er. Ni andra kan ju starta en egen tråd å vara pessimistiska i.
Jag fick kritik för min svenska å mitt värdelösa sätt att uttrycka sig. Nu får vi se om ni kan läsa svenska och att jag skrev att ni som kände igen er i det jag skrev skulle svara.
Eller om det här också blir en tråd full av era negativa diskussioner.
I så detta sista stycke bekräftas den hypotes som ställdes i analysen utav det förra. AnnaSue är mån om att enbart tala med människor som uppmuntrar henne och giver henne beröm. Hon har inte förstått vitsen med att acceptera konstruktiv kritik och hennes förmåga att skilja på osakliga personangrepp och befogad kritik är väldigt begränsade. Det mest intressanta i detta sista stycke är kanske att hon påpekar att pessimism och att ge kritik är någonting hon jämställer. Detta blir så den sista pusselbiten som föranleder slutsatsen att:
AnnaSue är här för att hon vill lära känna sig själv och konversera med andra sålänge de enbart uppmuntrar henne. Dock måste vi bryta en utav dessa krav för att vara henne till lags då viljan att utveckla sig och oviljan att emotta kritik står i kontrast till varandra.
Mitt tips är att vi hjälper henne genom att be henne att läsa igenom denna tråden och försöka att ta till sig alla de visdomsord den innehåller men även att testa på att själv kritiskt sålla ibland allt de vi opponenter giver henne för att bli herre över sin egen självkänsla.