AspergerForum

När det gäller myndighetspersoner så är det nästan omöjligt att få dom att erkänna ett misstag. Dom sätter bara taggarna utåt.

Min erfarenhet är att man får mer valuta för sina ansträngningar om man försöker planera framåt.

Försök hitta ett sätt att tycka om din handläggare så går det ofta bättre

Oavsett om jag tycker om min handläggare eller ej så är pengarna borta.

Det finns säkert möjligheter att överklaga.

Jag vet hur det är att vara nere, man orkar knappt nånting men försök ändå att skriva lite här av vad som hände.

Mina handläggares chef ringde igår och sa att de kan ändra perioden som lönebidrag betalas ut för, så att det blir ett uppehåll under de tre veckor jag tvingades till "ledighet". Handläggaren som jag dagen innan talade med sa att det EJ gick att lösa retroaktivt, men tydligen gick det. Sen är det ju upp till a-kassan att besluta om jag har rätt till ersättning också. Summan i lönebidrag som jag skulle erhållit för de tre veckorna förstår jag mig inte på. Jag har inte heller hört vad det skulle ha varit. Jag utgick ifrån att om man inte jobbar, så får man inget lönebidrag. Jag fick 742:- från a-kassan denna månad, jippi.

Jag har fortfarande inte fått någon ersättning för vare sig praktiken (som visade sig vara både regelvidrig och olaglig, eftersom handledaren undlät att följa reglerna plus att företaget har stora skulder). Ingen på arbetsförmedlingen talade om att jag skulle kontakta försäkringskassan och skicka in en försäkran. Detta har gjort att de aldrig kunnat slutrapportera till min a-kassa. Detta har lett till att a-kassan inte fått ärendet. Idag fick jag per telefon med a-kassan även veta att jag måste skicka in arbetsintyg för näringsidkare eftersom jag har FA-skatt. Detta trots att de betalade ut ersättning innan denna praktik som varade 8 dagar innan jag avbröt den på grund av regelbrotten jag nämnde ovan. Idag fick jag också veta att jag blir av med min SIUS-handläggare, eftersom han anser att jag kan söka jobb själv. Jag vill dö. Jag slog sönder en spegel och en dörr här hemma. Jag känner mig så maktlös.

Var det SIUS-handläggaren som anvisade dig det här stället? Om handläggaren har anvisat dig till ett ställe som inte fungerar och sedan inte tar ansvar så ligger ansvaret på hans chef. Har du skickat in ett papper och klagat på skriftlig på beslutet.

Bjäbbmonstret skrev:Var det SIUS-handläggaren som anvisade dig den här praktiken? Om handläggaren har anvisat dig till ett ställe som inte fungerar och sedan inte tar ansvar så ligger ansvaret på hans chef. Har du skickat in ett papper och klagat på skriftlig på beslutet.

Ja det var SIUS-handläggaren. Han har också missat / undlåtit att meddela försäkringskassan etc. Trots att jag ställde många frågor om detta samma dag som praktiken började har han inte tagit tag i detta förrän i förra veckan, då han kallade in mig till arbetsförmedlingen. Jag har inte klagat i sig, inte skriftligen. Hur gör man det, och till vem skickar man det? Vad skulle det få för effekt?

Får man fråga vad för diagnoser trådskaparen har? Är det bipolär?

Om det "bara" är depression så ska du kunna leva med mer stabil glädje och behöver hitta en medicin som funkar bra+ha bra terapi.

Tro mig jag var inte direkt en optimistisk person som skulle påstå något som det här som kan uppfattas som ignorant(inte min tanke). Efter 5 år av djup depression hittade vi tillslut rätt medicin(venlefaxine i mitt fall).
Det började med att jag kunde le och skratta igen, kanske låter som en konstig grej men för mig var jag så djupt nere att jag inte kunde använda dessa känslouttryck och mena det.
När vi märkte att det funka höjde vi långsamt medicineringen till max dos(började på 75 gick upp till 375) under dom 3 senaste månaderna har jag långsamt börjat en stegvis utveckling mot en förhöjd optimism.

Idag strålar jag ut glädje, har en plan på vad jag behöver göra för att kunna vara lycklig och en plan på hur jag ska lösa pengar problemen.
För 6 månader sedan var min plan att ta livet av mig runt den här tiden när min arbetsprövning tog slut, så dra själv en bedömning av vilken skillnad det gjorde.

Självklart var det inte bara medicinen, min terapist är en grym människa som på ett väldigt smart och empatiskt sätt fick mig att öppna ögonen och kolla på vad jag kan göra för att må bättre.

Jag har själv diagnoserad depression, misstänkt bipolär och aspergers(utredning men har svar om 1 månad). Om vad jag upplever nu är mani och det faktiskt är min bipolära sida så är det tråkigt.
Men om det här är mitt jag när jag inte är deprimerad så kommer livet vara underbart att leva.

Depression är precis som att förlora kontakt med sina ben o inte kunna röra dom längre, fast istället för ben så är det din logiska förmåga att tänka, vara glad och prioritera som inte går att använda.
Hoppas du kan hitta rätt

Effekten är oförutsägbar. Men det du kan göra är att skicka det till arbetsförmedlingen på din ort och göra klart för dem vilken skada det har orsakat. En vinst kan vara att de i framtiden får svårt att förneka att problemet har uppstått eftersom de tvingas lägga det till din dokumentation. Håll det kort och skriv bara det du säker på.

@hatarallt Ditt inlägg är inte relevant till att trådskaparen har ett konkret problem som inte handlar om diagnos utan om myndigheters hantering.

Jag kanske ursprungligen skulle valt en annan titel på tråden... Men då visste jag ju inte heller att det skulle gå så här långt.

Bjäbbmonstret skrev:@hatarallt Ditt inlägg är inte relevant till att trådskaparen har ett konkret problem som inte handlar om diagnos utan om myndigheters hantering.

Argumenterbart så har du rätt ja.

Men om hon blir nere av arbetsförmedlingens handlingar(som oftast är jävligt sviniga) så mår hon inte så bra som hon skulle kunna och borde be sin doktor att fortsätta testa andra mediciner.

Lite överanalyserat kanske men tyckte att jag borde dela med mig av min erfarenhet så att det kan hjälpa andra människor som mår dåligt.

Jag är en man.

Hallå Apophis, jag har skrivit till dig i pm, om SIUS, men det var först nyss jag såg att ditt inlägg om det är gammalt , så du kan ignorera det helt. Hoppas det löst sig för dig när det gäller arbetet, att du har en tillvaro du trivs med.

/g

Jag var nere och frågade om just SIUS för några veckor sen på AF, fick höra efter lite olika turer där att det inte var ett bra program som skulle ställa till problem mer än det skulle hjälpa mig, att jag hade bättre odds om jag gjorde allt själv, så som de uttryckte det.

Hela tråden gör det bara ytterligare klart att Arbetsförmedlingen är inkompetent och förnedrande. De bör hållas kort.

plåtmonster skrev:Hela tråden gör det bara ytterligare klart att Arbetsförmedlingen är inkompetent och förnedrande.

Hmm tror du stavade fel där, heter det inte Arbetsförnedringen?

Ursäkta, AllaFörnedras skall det förstås vara

Jag bara positiva erfarenheter av sius. Det var tack vare sius sm jag fick jobb.
Har haft två olika sius då den första blev headhuntad till connexi.

Zirre skrev:Jag bara positiva erfarenheter av sius. Det var tack vare sius sm jag fick jobb.
Har haft två olika sius då den första blev headhuntad till connexi.

Lite synd bara att dem enda "jobben" en arbetsförmedlare, sius-handläggare inkluderade, kan fixa åt folk är hos servicepatrullerna och Skamhall...

Apophis skrev:

Zirre skrev:Jag bara positiva erfarenheter av sius. Det var tack vare sius sm jag fick jobb.
Har haft två olika sius då den första blev headhuntad till connexi.

Lite synd bara att dem enda "jobben" en arbetsförmedlare, sius-handläggare inkluderade, kan fixa åt folk är hos servicepatrullerna och Skamhall...

Bor du på en mindre ort? Annars brukar de kunna fixa typ secondhandarbete (Erikshjälpen och liknande), trädgårdsskötsel, ladugårdsarbete och annat ofta kulturellt utomhusarbete på gamla slott osv, äldrearbete (dvs man är sällskap åt och skjutsar äldre till kyrkaktiviteter, mm)

barracuber skrev:Bor du på en mindre ort? Annars brukar de kunna fixa typ secondhandarbete (Erikshjälpen och liknande), trädgårdsskötsel, ladugårdsarbete och annat ofta kulturellt utomhusarbete på gamla slott osv, äldrearbete (dvs man är sällskap åt och skjutsar äldre till kyrkaktiviteter, mm)

Jag bor på en ort med ungefär 29 000 invånare. Men ärligt talat känner jag att jag är klar med arbetsförmedlingen. Jag har förlikat mig själv med att jag aldrig kommer att bli en accepterad del av samhället. Istället kommer jag att satsa på att bli förtidspensionerad.

Om man inte får jobb via arbetsförmedlingen skulle jag inte gråta någon tår. Den myndigheten är inkompetent. Det är oftast bättre att använda andra kanaler.

Har aldrig hört talas om det, jag undrade förut om det fanns någon sådan hjälp.
Jag fick en arbetspsykolog, som hade 0 kompetens istället.
Han kunde inte förstå vad jag sa, eller menade.
Vad jag ville få ut av alla möten.
Så han slutade bara att höra av sig.
Det är bra hjälp man får från Arbetsförmedlingen...