Kahlokatt skrev:Jag är så jävla trött på vissas inställning till Daglig Verksamhet att jag kan spy. Jag har daglig verksamhet och är definitivt ingen idiot som sitter och klipper sugrör hela dagarna. Jag arbetar med inscanning i en databas och det är sådant som SKALL göras, inget arbete som man hittat på för vår skull.
Där jag jobbar är ALLA aspergare. Vi är inte uppblandade med folk som har alla möjliga former av handikapp.
Vi gör ett viktigt arbete där man måste vara noggrann.
Vi får inte klappar på axeln och "oj, vad duktig du är". Jag upplever att vi behandlas som vilka som helst.
Vi har yttrandefrihet och får protestera om vi tycker att något är fel. Det sitter inte NT:are och bestämmer över huvudet på oss.
Daglig Verksamhet går inte ut på att utföra meningslöst arbete för att komma in i statistiken, som det kunde förr! Det finns tre grader: De som inte kan arbeta alls, får sinnesstimulans (t.ex. gå på upplevelsecentra, baka, etc.). De som är måttligt utvecklingsstörda får t.ex. dreja. De som är lätt utvecklingsstörda eller har NPF kan arbeta t.ex. på café, på kontor, på bilfirma, på hunddagis, etc. På min arbetsplats arbetar folk som passar för dataarbete, de slänger inte in aspisar som absolut inte VILL.
Arbetstiderna får vi själva reglera och man behöver inte stressa. Mycket skönare än att vara ute på öppna arbetsmarknaden där allt bara gick fel för mig och jag inte kunde "läsa av" folk!
Det är klart att jag helst av allt skulle vilja arbeta som museiguide, eftersom det är vad jag utbildat mig till, men nu har jag AS och skulle inte fungera på en vanlig arbetsplats. Även om man tror att man kan spela NT är det förmodligen hur lätt som helst för "dem" att se att man inte är det! Jag vill inte riskera att ställa till med något bara för att få arbeta i NT:arnas värld och skulle jag säga att jag har AS, skulle jag inte få något jobb. Så, skall jag sitta hemma med min ångest!? Eller skall jag gå till mitt jobb, där jag trivs och känner att jag gör nytta?
Jag känner att mitt liv har fått en mening, att jag har något att gå upp för på morgnarna, att jag är behövd. Skall jag skämmas över att jag inte klarar ett vanligt jobb!?
Skall man då inte säga om paralympikerna att "nää, det är synd om dem som måste idrotta i ett eget OS och behandlas som mindre värda...."
Klart att inte all daglig verksamhet är optimal, men det är jobbit när folk tror att man jobbar i något j-a koncentrationsläger där hjärnan sakta rinner ur en...
SÄG INTE ATT JAG DISKRIMINERAS OM JAG INTE SJÄLV TYCKER DET.
Just nu är jag så arg att jag knappt kan andas.
Moderator atoms - förtydligade rubriken, som tidigare var "Sluta se ned på Daglig Verksamhet!!"