AspergerForum

Jag vill bara säga att som en person som är dålig på att vara social, urkass på socialt nätverkande. Nu ska man fram med referenser när man söker jobb, den absolut värsta delen. Jag är inte den som gullat med kollegor, jag känner ingen privat. Man får ångest varje gång man ska behöva hitta någon, så även nu. Hur ska en aspie utan socialt nätverk från tidigare jobb kunna få ett nytt jobb? Försöker slänga in nån handledare från praktik (med tillåtelse), hoppas det går.

Mer kontext är att det är samma arbetsgivare i sommar som förra året men en annan avdelning, de som anställde mig då har slutat...varför ska det behöva ligga på mig, usch.

Jag känner igen mig. Det är svårt att få goda referenser. Även om man utför sina arbetsuppgifter går andra inte till jobbet för att arbeta utan som en social grej. Det är svårt att komma överens.

Kan du inte ange "de som anställde" dig förra året som referens? Även om personerna slutat Kan du kanske snoka reda på någon av dem och fråga om du får ange den som referens? Man kan ange personer som referenser även om de bytt jobb. Finns någon av dina arbetskamrater från förra året kvar? Då kanske du kan ange dem som referens? Man behöver inte alltid ange chefer. Särskilt om du förklarar för nya chefen att din gamla chef slutat. Detta under förutsättning att ni kom överens.

Jag brukar inte ange referenser förrän vid anställningsintervjun. Då kan man förklara hur det ligger till och fråga om man måste ange chefer och så vidare.

Ignatius skrev:Jag känner igen mig. Det är svårt att få goda referenser. Även om man utför sina arbetsuppgifter går andra inte till jobbet för att arbeta utan som en social grej. Det är svårt att komma överens.

Kan du inte ange "de som anställde" dig förra året som referens? Även om personerna slutat Kan du kanske snoka reda på någon av dem och fråga om du får ange den som referens? Man kan ange personer som referenser även om de bytt jobb. Finns någon av dina arbetskamrater från förra året kvar? Då kanske du kan ange dem som referens? Man behöver inte alltid ange chefer. Särskilt om du förklarar för nya chefen att din gamla chef slutat. Detta under förutsättning att ni kom överens.

Jag brukar inte ange referenser förrän vid anställningsintervjun. Då kan man förklara hur det ligger till och fråga om man måste ange chefer och så vidare.

Förklarade på intervjun men då sa väl hon ta någon från ett tidigare jobb/praktik. Fick skickat nån digital referenstagning nu, det ska vara 2 st och jag orkar bara inte. Tycker det är konstigt att fråga folk som jag i princip bara pratade jobb med för ett halvår sen och har ingen aning vad de ens har för efternamn som referens. Ska gärna ha färska referenser, att gräva fram något från 5 år sen eller fråga om mamma vill låtsas vara kollega känns inte riktigt heller. Har inte jobbat mycket de senaste 10 åren och där jag har jobbat har jag inte riktigt "fått med på CV:et", så det känns som man ska börja sitt första jobb.

Det vill ha referenser för att veta att man inte är omöjlig. En sån om drar benen efter sig och gör minsta möjliga, en som alltid är sjuk på måndagar, en som råkar i bråk med sina arbetskamrater el är helt omöjlig i kundkontakter.

Man kan få ett tjänstgöringsbetyg också. Det står inget negativt i det men det finns dolda koder. Dvs en presumtiv arbetsgivare kan med ledning av vad som inte står där räkna ut att arbetsgivaren inte var nöjd med mig.

Jag har 2 referenser från gamla jobben man hade

Alien skrev:Man kan få ett tjänstgöringsbetyg också. Det står inget negativt i det men det finns dolda koder. Dvs en presumtiv arbetsgivare kan med ledning av vad som inte står där räkna ut att arbetsgivaren inte var nöjd med mig.

det finns ju "transportvitsord" också, där någon hopplös anställd söker en annan tjänst, och för att säkra upp med att bli av med fanstyget ger arbetsgivaren ett mycket bättre vitsord än vad hen egentligen förtjänar

Dalaberger skrev:Förklarade på intervjun men då sa väl hon ta någon från ett tidigare jobb/praktik. Fick skickat nån digital referenstagning nu, det ska vara 2 st och jag orkar bara inte. Tycker det är konstigt att fråga folk som jag i princip bara pratade jobb med för ett halvår sen och har ingen aning vad de ens har för efternamn som referens. Ska gärna ha färska referenser, att gräva fram något från 5 år sen eller fråga om mamma vill låtsas vara kollega känns inte riktigt heller.

Försök att inte ta det så allvarligt. Neurotypiska skiter i jobbet. De ser det som en social grej. Vad de gör förstår de inte. Såvida det inte är en chefs- eller topptjänst du sökt struntar chefen i referenserna. Det ska bara "så vara". Det ger ett tillfälle att snacka skit och få tiden att gå att prata med personerna. Leta reda på två gamla arbetskamrater eller några andra du träffade på jobbet och ange dem. De tycker säkert bara det är skoj att vara referenser. Om chefen vill ha bättre referenser hör den av sig och du får leta reda på två andra. Din mamma blir perfekt om du inte har någon annan. Alla blir nöjda, du får jobbet och allt blir bra!

Du kan ange en kollega som för tidigare jobb. Det har jag gjort, gick hur bra som helst. I synnerhet om du har ett jobb och söker dig vidare därifrån så är det bra att ange en kollega som referens, man vill liksom inte att chefen ska veta om att man vill bort förrän kontraktet är påskrivet.

Det blir dock misstänkt om alla dina referenser är kollegor, och ingen är chef. Men att ha någon kollega bland referenserna du anger är i sig inget fel.

Arbetsgivare verkar heller inte alla gånger kontakta alla referenser.

Alien skrev:Det vill ha referenser för att veta att man inte är omöjlig. En sån om drar benen efter sig och gör minsta möjliga, en som alltid är sjuk på måndagar, en som råkar i bråk med sina arbetskamrater el är helt omöjlig i kundkontakter.

Man kan få ett tjänstgöringsbetyg också. Det står inget negativt i det men det finns dolda koder. Dvs en presumtiv arbetsgivare kan med ledning av vad som inte står där räkna ut att arbetsgivaren inte var nöjd med mig.

När jag har sökt jobb har arbetsgivarna alltid varit ointresserade av tjänstgöringsbetygen, trots att jag noga sett till att få det från alla jobb jag haft.

Det här med dolda koder där var nytt för mig. Vilka exempel på dolda koder finns det?

Jag är snart 30, har aldrig haft fast jobb, varit hemmasittare, alla jobb varit timvikariat, typ olika kollegor varje gång. En chef var ett svin som jag aldrig mer vill ha att göra med, en annan såg jag på morgonmöte ett par gånger, den tredje träffade jag aldrig. Chefen som anställde mig förra sommaren (ska specificera att jag pratar om sommarjobb) slutade efter han anställde mig, hade ingen chef under hela sommaren. Tillförordnad chef gick i pension efter jag slutade. Livet är bara jävligt krångligt, kan inte bara vara lätt heller. Har 4,5 års utbildning inom mitt yrkesområde nu, är väl bara att anställa mig ändå. Man lär ju få sina första bra referenser från någonstans.

I ditt fall skulle jag öra kollegor som referenser fullt ut, bättre än ingenting eller chefer som antingen är frånvarande eller ogillar en.

Om det är svårt att direkt få tillsvidareanställning, tror du att du kanske har möjlighet att ta en tidsbegränsad anställning, till exempel om någon ordinarie personal går på föräldraledighet? Även om det är ett tillfälligt jobb så ger det något till CV:t, du kanske får en chef som inte ogillar dig, och har du riktig tur så väljer de att behålla dig när den tillfälliga anställningen löper ut.

Dalaberger skrev:Jag är snart 30, har aldrig haft fast jobb, varit hemmasittare, alla jobb varit timvikariat, typ olika kollegor varje gång. En chef var ett svin som jag aldrig mer vill ha att göra med, en annan såg jag på morgonmöte ett par gånger, den tredje träffade jag aldrig. Chefen som anställde mig förra sommaren (ska specificera att jag pratar om sommarjobb) slutade efter han anställde mig, hade ingen chef under hela sommaren. Tillförordnad chef gick i pension efter jag slutade. Livet är bara jävligt krångligt, kan inte bara vara lätt heller. Har 4,5 års utbildning inom mitt yrkesområde nu, är väl bara att anställa mig ändå. Man lär ju få sina första bra referenser från någonstans.

Jag är snart 60 och har aldrig haft ett fast jobb. Det går att överleva ändå. En tanke: du har ju en lång utbildning. Kan du inte använda någon lärare eller handledare som referens? De brukar bli glada om gamla studenter hör av sig så det kan vara värt att prova. Välj självklart någon du tyckte om eller hade mycket med att göra. Som sagt, för såna som oss (kompromisslösa, i andras ögon asociala, sanningssökare) kan det te sig omöjligt att hitta referenser. För resten av världen är det bara en social grej de har glömt om en kvart.

En annan idé: Om du omöjligt kan få fram referenser erbjud dig att jobba gratis en dag eller två så att de kan se vad du kan. Då kan de bilda sig en uppfattning om dig utan att det kostar något. Du offrar lite tid men jämfört med att ha ångest för att du inte kan hitta referenser kan det vara ett bra val.

Tyngdkraft skrev:

Alien skrev:Det vill ha referenser för att veta att man inte är omöjlig. En sån om drar benen efter sig och gör minsta möjliga, en som alltid är sjuk på måndagar, en som råkar i bråk med sina arbetskamrater el är helt omöjlig i kundkontakter.

Man kan få ett tjänstgöringsbetyg också. Det står inget negativt i det men det finns dolda koder. Dvs en presumtiv arbetsgivare kan med ledning av vad som inte står där räkna ut att arbetsgivaren inte var nöjd med mig.

När jag har sökt jobb har arbetsgivarna alltid varit ointresserade av tjänstgöringsbetygen, trots att jag noga sett till att få det från alla jobb jag haft.

Det här med dolda koder där var nytt för mig. Vilka exempel på dolda koder finns det?

Ja, det kommer jag inte ihåg. Men när jag visade mitt senaste tjänstgöringsbetyg för någon (psykolog el kurator) så sa hon att hon aldrig skulle anställt någon med ett sådant. Och där tog mitt arbetsliv slut för alltid.

Det finns väl vissa stående fraser man använder om man är nöjd med en anställd och de var inte med i tjänstgöringsbetyget.

Har haft en handledare som referens nu här, så jag hoppas det går. Ingen nära relation med lärare heller, det hjälper inte att vi har kört distansutbildning större delen eller att vi har haft vad som känns som 70 lärare, kan inte ens komma ihåg förnamnen på de flesta. På intervjun verkade som jag fått jobbet redan så att det ska ta helomvändning vid referenstagning är ju surt. Provjobbar ju mer än gärna, har aldrig kuggat på en praktikperiod.

Alien skrev:

Tyngdkraft skrev:

Alien skrev:Det vill ha referenser för att veta att man inte är omöjlig. En sån om drar benen efter sig och gör minsta möjliga, en som alltid är sjuk på måndagar, en som råkar i bråk med sina arbetskamrater el är helt omöjlig i kundkontakter.

Man kan få ett tjänstgöringsbetyg också. Det står inget negativt i det men det finns dolda koder. Dvs en presumtiv arbetsgivare kan med ledning av vad som inte står där räkna ut att arbetsgivaren inte var nöjd med mig.

När jag har sökt jobb har arbetsgivarna alltid varit ointresserade av tjänstgöringsbetygen, trots att jag noga sett till att få det från alla jobb jag haft.

Det här med dolda koder där var nytt för mig. Vilka exempel på dolda koder finns det?

Ja, det kommer jag inte ihåg. Men när jag visade mitt senaste tjänstgöringsbetyg för någon (psykolog el kurator) så sa hon att hon aldrig skulle anställt någon med ett sådant. Och där tog mitt arbetsliv slut för alltid.

Hur försörjde du dig efter det?

Alien skrev:Det finns väl vissa stående fraser man använder om man är nöjd med en anställd och de var inte med i tjänstgöringsbetyget.

Det var mer än vad jag visste. Som sagt, ingen arbetsgivare jag någonsin haft har varit intresserad av att se mina tjänstgöringsbetyg från tidigare jobb.

Dalaberger: Du får gärna berätta hur det gick med jobbsök, intervju och referenser. Jag hoppas verkligen att du fick jobbet och en riktig kanonlön! Kanske kan vi andra lära oss något av dig.

Ignatius skrev:Dalaberger: Du får gärna berätta hur det gick med jobbsök, intervju och referenser. Jag hoppas verkligen att du fick jobbet och en riktig kanonlön! Kanske kan vi andra lära oss något av dig.

Jag lyckades få min handledare från den senaste praktiken att ställa upp, så de skickade mig kontraktet idag. Så nu kan man pusta ut. Lönen duger, vården är ju den mest kroniskt underbetalda sektorn. Jag tror det har mycket med vilken chef man möter för intervju, vissa är hårdare än andra, andra är väldigt avslappnade och schyssta.

Grattis till jobbet! Bjud på kaka varje fredag. Då kommer NT-typerna att gilla dig och du får bra referenser till nästa jobb.
Om det är en någorlunda erfaren chef man har att göra med märker de snabbt om man duger vid intervjun. Att kolla referenser är bara en extra säkerhet.

Grattis till jobbet!

Ignatius skrev:Grattis till jobbet! Bjud på kaka varje fredag. Då kommer NT-typerna att gilla dig och du får bra referenser till nästa jobb.
Om det är en någorlunda erfaren chef man har att göra med märker de snabbt om man duger vid intervjun. Att kolla referenser är bara en extra säkerhet.

Alltid tagit för vana att bjuda på fika efter varje praktik, inte varit osams med någon så. Aldrig haft lätt med vänner dock.

Dalaberger skrev:Alltid tagit för vana att bjuda på fika efter varje praktik, inte varit osams med någon så. Aldrig haft lätt med vänner dock.

Det är just det som är vårt problem. Vi är snälla, skötsamma och duktiga på jobbet. Trots det är det som en glasvägg mellan oss och andra.

Ignatius skrev:

Dalaberger skrev:Alltid tagit för vana att bjuda på fika efter varje praktik, inte varit osams med någon så. Aldrig haft lätt med vänner dock.

Det är just det som är vårt problem. Vi är snälla, skötsamma och duktiga på jobbet. Trots det är det som en glasvägg mellan oss och andra.

...och inte det problemlösande filter som NT tycks vara födda med