Asperger och karriärmöjligheter
Postat: 2022-03-22 20:40:07
Jag upplever att jag ofta blir bortglömd och nekad olika karriärsmöjligheter och har råkat ut för detta på flera arbetsplatser nu. Tyvärr förstår jag inte alls vad som händer då ingen säger något alls, snarare tvärtom och när man frågar får man sällan tydliga eller raka svar. Det känns som att jag är dömd till att för evigt vara fast på instegstjänster/juniora tjänster eller vad man nu kan tänkas vilja kalla dom.
På min första arbetsplats där jag kände att jag ville gå vidare mot andra roller, testa på nya saker m.m så fick jag det aldrig. Mycket annat var faktiskt dysfunktionellt där(hög personalomsättning m.m) vilket gjorde att jag mest då kände att det nog bara var just den arbetsplatsens fel och inte tänkte så mycket mer på den saken. Men nu börjar detta hända mig igen på en annan arbetsplats!
Jag har visat intresse, chefer har berömt mig för bra arbete. Men andra kollegor får frågan om att ta på sig nya roller, mer ansvar trots att jag har arbetat där bra längre än dom och de t.ex fortfarande kommer till mig för hjälp i olika saker. Mina chefer? Säger ingenting, trots att jag till och med frågar om hur jag kan bli bättre.
För att citera min närmsta chef på vårat senaste utvecklingssamtal "jag kan faktiskt inte komma på något negativt med dig just nu, du gör ett bra jobb och jag är supernöjd skulle jag komma på något så kan vi ta det där och då".
Men något fel måste jag ju göra? Men varför vill ingen säga som det är?
Hur har ni upplevt liknande situationer på era arbetsplatser?
På min första arbetsplats där jag kände att jag ville gå vidare mot andra roller, testa på nya saker m.m så fick jag det aldrig. Mycket annat var faktiskt dysfunktionellt där(hög personalomsättning m.m) vilket gjorde att jag mest då kände att det nog bara var just den arbetsplatsens fel och inte tänkte så mycket mer på den saken. Men nu börjar detta hända mig igen på en annan arbetsplats!
Jag har visat intresse, chefer har berömt mig för bra arbete. Men andra kollegor får frågan om att ta på sig nya roller, mer ansvar trots att jag har arbetat där bra längre än dom och de t.ex fortfarande kommer till mig för hjälp i olika saker. Mina chefer? Säger ingenting, trots att jag till och med frågar om hur jag kan bli bättre.
För att citera min närmsta chef på vårat senaste utvecklingssamtal "jag kan faktiskt inte komma på något negativt med dig just nu, du gör ett bra jobb och jag är supernöjd skulle jag komma på något så kan vi ta det där och då".
Men något fel måste jag ju göra? Men varför vill ingen säga som det är?
Hur har ni upplevt liknande situationer på era arbetsplatser?