Ju högre utbildning, desto mer kognitiv dissonans
Postat: 2022-01-03 18:37:45
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kognitiv_dissonans
Svårigheterna att få ihop nya kunskaper och erfarenheter med gamla sådana är det många som skriver och pratar om. Rent generellt, alltså. I tidningar osv.
Jag funderar om särskilda svårigheter med kognitiv dissonans finns hos oss med asperger. Eller är det bara jag som har såna problem?
Å ena sidan har jag hela livet gillat att lära mig nya saker.
Å andra sidan har jag fått svårare och svårare att uppfatta världen eller ens kunskap, som en helhet och det stör mig. Särskilt när jag inser att jag ägnat massor av tid på att lära mig en viss teori och jag sen börjar hitta många bevis på att teorin inte håller.
När jag var yngre blev jag upplivad av nya vetenskapliga genombrott. Och av absurda experiment, som sådana som uppmärksammas av https://sv.wikipedia.org/wiki/Ig_Nobelpriset
Nu händer det istället att jag blir väldigt upprörd när något jag trodde var sant, objektiva fakta, bara bygger på lösa antaganden och spekulationer.
Mitt insamlande av kunskap och försök att förstå vetenskapsteori i sig, kanske är ett specialintresse. Jag vet inte. Men ibland tänker jag att om jag hade klarat av kognitiv dissonans bättre, hade jag kunnat fortsätta mot en högre examen än den magister i klinisk medicinsk vetenskap, som nästan tog knäcken på mig.
Ni andra som har akademisk examen, hur hanterar ni när verkligheten inte stämmer med teorierna, eller när olika falanger bildas inom ett visst ämne och du förväntas ”hålla på” den ena sidan?
Svårigheterna att få ihop nya kunskaper och erfarenheter med gamla sådana är det många som skriver och pratar om. Rent generellt, alltså. I tidningar osv.
Jag funderar om särskilda svårigheter med kognitiv dissonans finns hos oss med asperger. Eller är det bara jag som har såna problem?
Å ena sidan har jag hela livet gillat att lära mig nya saker.
Å andra sidan har jag fått svårare och svårare att uppfatta världen eller ens kunskap, som en helhet och det stör mig. Särskilt när jag inser att jag ägnat massor av tid på att lära mig en viss teori och jag sen börjar hitta många bevis på att teorin inte håller.
När jag var yngre blev jag upplivad av nya vetenskapliga genombrott. Och av absurda experiment, som sådana som uppmärksammas av https://sv.wikipedia.org/wiki/Ig_Nobelpriset
Nu händer det istället att jag blir väldigt upprörd när något jag trodde var sant, objektiva fakta, bara bygger på lösa antaganden och spekulationer.
Mitt insamlande av kunskap och försök att förstå vetenskapsteori i sig, kanske är ett specialintresse. Jag vet inte. Men ibland tänker jag att om jag hade klarat av kognitiv dissonans bättre, hade jag kunnat fortsätta mot en högre examen än den magister i klinisk medicinsk vetenskap, som nästan tog knäcken på mig.
Ni andra som har akademisk examen, hur hanterar ni när verkligheten inte stämmer med teorierna, eller när olika falanger bildas inom ett visst ämne och du förväntas ”hålla på” den ena sidan?