dandansson skrev:Flinta skrev:Apropå så vet jag en person som tyckte det var mycket givande, utvecklande och spännande att få gå på DV där alla de andra deltagarna hade mycket större utmaningar än hen själv. Uppfattade det som att personen uppskattade att få relationer till sådana personer hen tidigare inte kommit i kontakt med och hade fördomar om.
Så så var det för hen.
men jag vet inte om det är så bra att folk med problem skall umgås med folk som har problem. Vad är det fån galen tanke? Blir det inte svårare att umgås om alla har problem med det sociala samspelet?
När man är hänvisad till nåt ställe för extra stöd p g a att man har olika besvär, hinder, utmaningar etc så kan man vanligen förvänta sig att andra deltagare, boende, patienter, klienter etc också har det. Det kan vara bra att ha i åtanke. Sånt antar jag kan upplevas olika från person till person. Vissa kan troligen vara obrydda och uppskatta det medan andra kan vantrivas och tycka andras funktionssätt, e v egenheter och särskilda behov osv. är jättejobbiga att "få på köpet".
Vet inte hur verksamheter skulle fungera annars? De samlar ju sin målgrupp.
Lite mer borde vissa verksamheter kanske kunna jobba med "integration på riktigt" när det kommer till DV iallafall
Hur skulle du vilja att verksamheterna gjorde för att du skulle trivas?
Du skulle kunna ta reda på om det finns nån DV i din kommun där du kan sysselsätta dig utan att behöva socialisera så mycket om du inte vill det. Det kan nog vara skillnad på att rensa ogräs på någon större kyrkogård där alla är sysselsatta utomhus och kanske ofta utom synhåll för varandra och som inte är i behov av så mycket personalstöd- och t ex en liten ica närbutik i nåt mindre samhälle där man är ett gäng som har sysselsättning och har någon-några DV-personal som också jobbar fysiskt nära en