Trivs inte på min praktik
Postat: 2020-05-03 20:31:49
Hej,
jag har varit på en praktikplats genom AF i en månad nu och tanken är att det ska leda till lönebidragsanställning. Jag har varit arbetslös sen nov förra året.
Problemet är att jag inte trivs på praktikplatsen pga arbetsmiljön och annat. Det är ett litet företag och chefen är inte föräldraledig och har med sig sin 3-månaders unge som skriker ständigt. Ibland har hon med sig tvååringen som rusar runt och vrålar. Arbetsuppgifterna är bl.a "skriva saker på datorn" och jag måste kunna koncentrera mig vilket absolut inte går. Jag har Aspergers och är väldigt ljudkänslig. Har testat lurar men då kan de andra inte prata med mig samt att det ändå hörs igenom. Det går inte att stänga in sig. Ibland sticker chefen bara iväg och då får vi andra passa hennes ungar. Jag har nämnt för chefen att det är svårt att fokusera men hon säger bara "det är som det är". Jaha? En annan sak är att jag måste svara i telefonen trots att jag har telefonfobi för "alla måste hjälpas åt". Det går liksom inte att anpassa för fem öre och det är ju det som är vitsen med lönebidrag. Varje dag är jag helt slut när jag kommer hem och orkar absolut ingenting.
Sedan är chefen väldigt tvetydig. Hon säger en sak till mig och en annan sak till min kollega. Så jag vet inte vad som är rätt. Hon har även sagt till min kompis/kollega att vi känner varandra bättre än vi uppgett och att det skapat negativitet på arbetsplatsen. Trots att vi inte har märkt något av det. Det finns liksom ingen struktur i nåt, och det behöver ju jag. Det stressar upp mig nåt enormt och jag får ångest och panik.
En annan sak är att en kollega som skulle få anställning med lönebidrag före mig (hon har haft praktik i 3 månader) inte har fått det än för att "ekonomin är dålig" plötsligt. Och chefen har helt enkelt inte hört av sig till henne så hon har inte varit där på två veckor. Samt att jag ibland jobbat övertid utan att ens få ett tack eller fått klart för mig om jag kan ta ut den tiden och gå tidigare/börja senare. Allt detta gör att jag inte vill fortsätta där. Praktiken är satt till 25 maj men jag tror inte jag pallar så länge till. Jag har superångest för att gå dit eftersom det är så högljutt och otydligt. Chefen verkar helt oförstående.
Har någon nåt tips på vad jag ska göra? Vill ju inte börja om på nytt med ny praktik igen (jag söker ju vanliga jobb också men det är skitsvårt att få). Men jag klarar inte av att vara kvar heller för det känns ohållbart. Min sius sa att jag kan sluta men jag känner mig totalt värdelös. Hjälp?
jag har varit på en praktikplats genom AF i en månad nu och tanken är att det ska leda till lönebidragsanställning. Jag har varit arbetslös sen nov förra året.
Problemet är att jag inte trivs på praktikplatsen pga arbetsmiljön och annat. Det är ett litet företag och chefen är inte föräldraledig och har med sig sin 3-månaders unge som skriker ständigt. Ibland har hon med sig tvååringen som rusar runt och vrålar. Arbetsuppgifterna är bl.a "skriva saker på datorn" och jag måste kunna koncentrera mig vilket absolut inte går. Jag har Aspergers och är väldigt ljudkänslig. Har testat lurar men då kan de andra inte prata med mig samt att det ändå hörs igenom. Det går inte att stänga in sig. Ibland sticker chefen bara iväg och då får vi andra passa hennes ungar. Jag har nämnt för chefen att det är svårt att fokusera men hon säger bara "det är som det är". Jaha? En annan sak är att jag måste svara i telefonen trots att jag har telefonfobi för "alla måste hjälpas åt". Det går liksom inte att anpassa för fem öre och det är ju det som är vitsen med lönebidrag. Varje dag är jag helt slut när jag kommer hem och orkar absolut ingenting.
Sedan är chefen väldigt tvetydig. Hon säger en sak till mig och en annan sak till min kollega. Så jag vet inte vad som är rätt. Hon har även sagt till min kompis/kollega att vi känner varandra bättre än vi uppgett och att det skapat negativitet på arbetsplatsen. Trots att vi inte har märkt något av det. Det finns liksom ingen struktur i nåt, och det behöver ju jag. Det stressar upp mig nåt enormt och jag får ångest och panik.
En annan sak är att en kollega som skulle få anställning med lönebidrag före mig (hon har haft praktik i 3 månader) inte har fått det än för att "ekonomin är dålig" plötsligt. Och chefen har helt enkelt inte hört av sig till henne så hon har inte varit där på två veckor. Samt att jag ibland jobbat övertid utan att ens få ett tack eller fått klart för mig om jag kan ta ut den tiden och gå tidigare/börja senare. Allt detta gör att jag inte vill fortsätta där. Praktiken är satt till 25 maj men jag tror inte jag pallar så länge till. Jag har superångest för att gå dit eftersom det är så högljutt och otydligt. Chefen verkar helt oförstående.
Har någon nåt tips på vad jag ska göra? Vill ju inte börja om på nytt med ny praktik igen (jag söker ju vanliga jobb också men det är skitsvårt att få). Men jag klarar inte av att vara kvar heller för det känns ohållbart. Min sius sa att jag kan sluta men jag känner mig totalt värdelös. Hjälp?