AspergerForum

Vi skall flytta till kontorslandskap med jobbet om två månader. Man skall sitta i en korridor och jobba, utan några som helst avskärmningar, med folk som pratar med varann, pratar i telefon, går runt i korridoren osv. Man kommer översköljas av alla syn- och hörselintryck. Fick panik och bröt ihop när jag var där och tittade igår.

Det kommer att finnas en "tyst zon" (som är i närheten av ett livligt pentry, så inte helt tyst, fattar inte hur de planerar), men den kan jag inte jobba i pga mina arbetsuppgifter, då jag har ett socialt jobb och samarbetar med några andra. Alla andra på jobbet kan sitta i tyst zon förutom jag och dem jag samarbetar med. Det känns lite surt särskilt som jag inte kan sitta i någon öppen zon pga mina kognitiva brister. Har dessutom epilepsi som triggas av för mycket intryck...

Hörlurar med musik funkar inte heller då det blir tjugo resor värre - ännu mer ljud att filtrera bort. Tar jag kraftiga ljuddämpande lurar hör jag inte vad mina kollegor jag jobbar med säger. För att inte tala om alla visuella intryck när folk går förbi i strid ström. Avskärmningarna de har att erbjuda är som badhanddukar i storlek - inte mycket till avskärmning.

Någon här som har erfarenhet av kontorslandskap? Hur har det fungerat? Har ni fått någon anpassning?

Heliora skrev:Någon här som har erfarenhet av kontorslandskap? Hur har det fungerat? Har ni fått någon anpassning?

Jag brukar be dem dra åt helvete som håller på och flamsar och stör, och fråga dem om de inte har något jobb att sköta, då brukar det bli tyst och tomt på störande ljud. Har satt upp skyltar där det står "geniet arbetar så håll käft", mycket effektivt, så tom chefen kommer med fika och allt jag begär...

Heliora skrev:Någon här som har erfarenhet av kontorslandskap? Hur har det fungerat?

Jag har suttit i landskap under olika perioder. Det har fungerat både bättre än väntat och riktigt dåligt.

Ett tag satt jag precis utanför ett grupp- och telefon-rum, med ryggen mot dörren - det var inte bra, med kontinuerligt spring bakom mig fick jag ingenting gjort. I omflyttningarna som följde ordnades det så att jag satt i ett hörn, med ryggen mot en yttervägg - det fungerade mycket bättre. I den konstellationen satt hela utvecklargruppen tillsammans vilket var mycket bra för vårt samarbete, men det var störande för ett mer teoretiskt arbetslag som satt bredvid...

Upplevelsen var lite förvånande; ljudnivån störde mig mycket mindre än jag trodde den skulle göra och jag visste inte att innan att rörelse och aktivitet bakom ryggen kunde vara så störande som jag lärde mig att det är för mig.

Senare ombildades landskapet till ett aktivitetsbaserat kontor, där man inte har några fasta platser. Men då hade jag redan slutat - delvis på grund av ombildningen.