AspergerForum

Finns det några grundläggande saker man enkelt kan göra när man börjar ett arbete för att flyga under radarn (slippa mobbing och framstå som en lagspelare) för att liksom klara av den biten av arbetet om man är komplett socialt utvecklingsstörd. I och för sig har jag förstått att detta är viktigare än själva arbetsuppgifterna, så det kanske inte finns något flyga under radarn?

Jag vet inte om det hjälper dig men prata inte om smala intressen om det inte är nyheter, sport eller TV.

Det är mycket svårt tycker jag.

jsmith skrev:Finns det några grundläggande saker man enkelt kan göra när man börjar ett arbete för att flyga under radarn (slippa mobbing och framstå som en lagspelare) för att liksom klara av den biten av arbetet om man är komplett socialt utvecklingsstörd. I och för sig har jag förstått att detta är viktigare än själva arbetsuppgifterna, så det kanske inte finns något flyga under radarn?

Endast min sanning.

Om du är socialt utvecklingsförstörd, kirra lönebidrag och softa i din hörna. Och förklara för dem som undrar varför du inte tycker, eller förstår varför alla fotbollsmål skall, per definition, vara snygga (menar anses). Är du bara ovan, vet jag ej.

Man ska bara prata älgjakt och snöskoter, även om man ingen har, om det är en arbetsplats med övervägande män, och tala om hur mycket man hatar Greta Thunberg.
Är det en arbetsplats med mer kvinnliga anställda gäller det omvända, man ska berömma Greta och avsky skotrar mm, i princip...

antonius skrev:Man ska bara prata älgjakt och snöskoter, även om man ingen har, om det är en arbetsplats med övervägande män, och tala om hur mycket man hatar Greta Thunberg.

Ofan jag trodde att vem som bränner bäst skogsstjärna även var högt uppe på tapeten.

slackern skrev:

antonius skrev:Man ska bara prata älgjakt och snöskoter, även om man ingen har, om det är en arbetsplats med övervägande män, och tala om hur mycket man hatar Greta Thunberg.

Ofan jag trodde att vem som bränner bäst skogsstjärna även var högt uppe på tapeten.

Nja, det var nog på -90 talet, men det är inget fel att säga att man gör sin egen Calvados, odlar "rockenrolltobak", samt laddar själv ammunitionen till 30-06:an...

Trådtiteln är klockren.

OnT: Jag brukar låtsas att jag är snäll och blyg (mycket längre än vad jag själv kan tycka är acceptabelt i en ny social miljö egentligen, men som tjej kommer man undan med det och jag är lat ), le fastän jag är obekväm och le därför att jag är obekväm. Söker ögonkontakt och nickar igenkännande med människor jag kanske egentligen inte är intresserad av att hälsa på, för att inte råka såra dessa. Vill folk småprata så riktar man intresset i samtalet på dem själva, så slipper man delta särskilt aktivt själv. Så småningom vänds sådana små dagliga ansträngningar till att mer och mer faktiskt vilja umgås spontant med andra, men fram tills dess är den sociala hänsynen ungefär som att ha ett extra arbete.

Ett undantag är om personalen på ett arbete är väldigt unga, då bör man hålla en lägre profil, och ideligen ge beröm, och säga saker som: "vad duktiga ni är, ni kan så mycket, som inte farbror begriper". För de är ofta så söndercurlade och mycket starkt faktaresistansa, oftast pga sönderstressade föräldrar osv. Så de är såklart inte van med kritik eller något ansvarstagande, inte deras fel...

absurd skrev:Vill folk småprata så riktar man intresset i samtalet på dem själva, så slipper man delta särskilt aktivt själv

Det där är väldigt bra, då de allra flesta kan prata hur mkt som helst om sitt favoritämne, sig själva.

Gudmund Grå skrev:

absurd skrev:Vill folk småprata så riktar man intresset i samtalet på dem själva, så slipper man delta särskilt aktivt själv

Det där är väldigt bra, då de allra flesta kan prata hur mkt som helst om sitt favoritämne, sig själva.

Jag vet inte hur länge jag haft det felet, men så fort folk berättar om något, så nog är det första munnen vill svara, någonting om mig själv. Inom området.

Nu också.

vrf erkänner ni inte bara att ni tycker alla andra e ointressanta å tråkia så ni inte orkar lägga tid på dom