AspergerForum

Alien skrev:Men DV är ju frivilligt. Var det någon som påstod att du måste gå på DV?

här är min slav jobb utan betalning 6 timmar per dag.

https://www.frosunda.se/slussen

https://nytida.se/verksamheter/bruket/

https://nytida.se/verksamheter/smedjan/

slav yrken.

Det är inte slavarbete bara för att man inte får betalt. Jag har också jobbat på DV och inte fått betalt. Man får aldrig betalt för DV, man har ju sin aktivitets- el sjukersättning.

Problemet är alltså inte att du inte fick betalt utan att du kände dig tvingad. DV är helt frivilligt.

Alien skrev:Det är inte slavarbete bara för att man inte får betalt. Jag har också jobbat på DV och inte fått betalt. Man får aldrig betalt för DV, man har ju sin aktivitets- el sjukersättning.

Problemet är alltså inte att du inte fick betalt utan att du kände dig tvingad. DV är helt frivilligt.

Ja precis det gick så långt att jag jobbade så mycket att jag inte ville bo kvar på mitt gruppboende i Täby.

sedan när jag bodde ensam i egen lägenhet så rökte jag en del cannabis under kort tid.

Alien skrev:Det är inte slavarbete bara för att man inte får betalt. Jag har också jobbat på DV och inte fått betalt. Man får aldrig betalt för DV, man har ju sin aktivitets- el sjukersättning.

Problemet är alltså inte att du inte fick betalt utan att du kände dig tvingad. DV är helt frivilligt.

Det beror nog på hur arbetsliknande en DV är, på vissa gör man ju i princip ett jobb, ska jag sitta i en keramikstuga spelar det kanske mindre roll det verkar ju dessutom trevligt.

Har fått erbjudande om OSA och då får man ju lite mer i inkomst och det känns ju mer rimligt då jag fungerar för bra för att ha sjukersättning.
Fick ju för sjutton beröm på senaste jobbet och det var jag nog den enda som fick, varför ska jag jobba på ett DV och leva i fattigdom när jag kan arbeta för att få betalt?
Det enda jag bryr mig om är att få in en bra inkomst, jag skiter för övrigt i vad jag gör, iaf tills jag får en chans att tänka på annat.

Jag säger nej till nåt jäkla DV om de bara ska suga ur en krafterna utan att tillföra något, jag struntar blanka fn i om jag får sitta och fika eller inte på en dag. Folk som förbarmar sig över en stackare och ger några kex. Nix.

Nej, ska man gå på DV ska det vara för att man gillar det man sysslar med.

Alien skrev:Nej, ska man gå på DV ska det vara för att man gillar det man sysslar med.

Håller med, det är ett alternativ istället för att sitta hemma (om man tycker det börjar bli tradigt).
En som jag träffa på en DV sa att om inte han hade börjat kanske han hade tagit livet av sig för han var så ensam i sin lägenhet hela dagarna utan att träffa någon.

Det var på tal att jag skulle börja på daglig verksamhet när jag hade aktivitetsersättning men tyckte det inte kändes värst meningsfullt. Ångrar väl det något, den sociala aspekten. Men jag läste upp mina betyg istället, risken är att man blir fast kanske. Men som sagt, saknar nog den potentiella sociala aspekten. I dessa distansstudietider så är man ju oerhört ensam.

Mammaspojke skrev:

Alien skrev:Nej, ska man gå på DV ska det vara för att man gillar det man sysslar med.

Håller med, det är ett alternativ istället för att sitta hemma (om man tycker det börjar bli tradigt).
En som jag träffa på en DV sa att om inte han hade börjat kanske han hade tagit livet av sig för han var så ensam i sin lägenhet hela dagarna utan att träffa någon.

Det finns väl träffar av olika slag att gå på?
Fattar inte varför DV skulle vara något märkvärdigt, beror om man tycker det är kul så klart, fastna i något DV-träsk vill man inte.

Jag skulle aldrig vilja gå på DV av samma anledning jag inte skulle vilja jobba på Samhall det är stigmatiserande

Om man är ute efter den sociala aspekten så finns det ju studiecirklar eller föreningar eller kurser man kan gå med i där man får den sociala gemenskapen utan att behöva utstå stigmatiseringen.

sussi83 skrev:

Mammaspojke skrev:

Alien skrev:Nej, ska man gå på DV ska det vara för att man gillar det man sysslar med.

Håller med, det är ett alternativ istället för att sitta hemma (om man tycker det börjar bli tradigt).
En som jag träffa på en DV sa att om inte han hade börjat kanske han hade tagit livet av sig för han var så ensam i sin lägenhet hela dagarna utan att träffa någon.

Det finns väl träffar av olika slag att gå på?
Fattar inte varför DV skulle vara något märkvärdigt, beror om man tycker det är kul så klart, fastna i något DV-träsk vill man inte.

Det kanske känns tryggt att börja på ett ställe där folk (förhoppningsvis) förstår en. Att det inte gör något om man är lite "annorlunda". Man får rutiner igen efter att ha varit hemma i åratal utan sociala kontakter. Studiecirkel ser jag som något som kommer efter det man fått ordning på det mer grundläggande, lika som kanske praktik osv. Vissa har stora svårigheter att komma igång och göra saker själv och behöver hjälp med det.

Jag hade DV på två olika ställen och det var väldigt givande och roligt. Eftersom jag inte hade pratat med folk utanför hemmet på åratal fick jag träna på det sociala vilket skulle vara jobbigt om inte alla förstod varför. Många roliga aktiviteter och projekt. Vill inte skriva vad vi gjorde då jag inte vill outa mig men sen när jag var redo och helt på eget initiativ fick jag prova på praktik, några som ledde till anställningar. Sen kraschade jag iof mentalt då jobben inte passa mig i slutändan men har nu praktik på ett ställe jag gillar som är lugn och ro. Utan DV skulle jag aldrig kommit så långt på egen hand. Hade suttit hemma utan några externa sociala kontakter alls. Visst kan man syssla med egna hobbys osv. men det kan bli trist utan någon som helst kontrast till livet utanför.

Har man inga problem är inte DV stället man ska till liksom. Då kan man jue fixa saker på egen hand.

Paladinen skrev:Jag skulle aldrig vilja gå på DV av samma anledning jag inte skulle vilja jobba på Samhall det är stigmatiserande

Om man är ute efter den sociala aspekten så finns det ju studiecirklar eller föreningar eller kurser man kan gå med i där man får den sociala gemenskapen utan att behöva utstå stigmatiseringen.

Om man har den förmågan är nog inte DV rätt ställe. DV är om man liksom inte kommer vidare i livet alls och steget till studier, praktik och jobb är för stort.
Dom flesta på mina DVs hade diverse problem. En del kom dock vidare till plugg och jobb när dom kände sig redo.
Man får väl diagnoser för att man behöver hjälp som man inte mäktar själv.

sussi83 skrev:

Mammaspojke skrev:

Alien skrev:Nej, ska man gå på DV ska det vara för att man gillar det man sysslar med.

Håller med, det är ett alternativ istället för att sitta hemma (om man tycker det börjar bli tradigt).
En som jag träffa på en DV sa att om inte han hade börjat kanske han hade tagit livet av sig för han var så ensam i sin lägenhet hela dagarna utan att träffa någon.

Det finns väl träffar av olika slag att gå på?
Fattar inte varför DV skulle vara något märkvärdigt, beror om man tycker det är kul så klart, fastna i något DV-träsk vill man inte.

Vad menar du med "DV-träsk", det låter väldigt nedvärderande mot dem som går på DV.

Vill man få ett vanligt lönearbete så är det förstås inte DV man vill ha. Men DV är för dem som inte klarar av att arbeta och inte heller klarar av att hitta folk att umgås med på en lagom nivå.

Känner man sig ensam/behöver struktur så räcker inte träffar en gång i månaden.

Alien skrev:

sussi83 skrev:

Mammaspojke skrev:
Håller med, det är ett alternativ istället för att sitta hemma (om man tycker det börjar bli tradigt).
En som jag träffa på en DV sa att om inte han hade börjat kanske han hade tagit livet av sig för han var så ensam i sin lägenhet hela dagarna utan att träffa någon.

Det finns väl träffar av olika slag att gå på?
Fattar inte varför DV skulle vara något märkvärdigt, beror om man tycker det är kul så klart, fastna i något DV-träsk vill man inte.

Vad menar du med "DV-träsk", det låter väldigt nedvärderande mot dem som går på DV.

Vill man få ett vanligt lönearbete så är det förstås inte DV man vill ha. Men DV är för dem som inte klarar av att arbeta och inte heller klarar av att hitta folk att umgås med på en lagom nivå.

Känner man sig ensam/behöver struktur så räcker inte träffar en gång i månaden.

Kan det inte vara så att man utifrån sina egna referensramar inte vill vara fast på DV . Bara för att jag känner att DV är fel för mig och jag inte vill associeras med DV så behöver det ju inte per automatik betyda att jag ser ner på alla som går på DV.

Det är som att säga att bara för att jag inte vill bo i ghettot så ser jag ner på invandrare .

Världen är inte hur gärna vi aspisar vill tro det svart och vit utan det finns gråskalor också

Alien skrev:

sussi83 skrev:

Mammaspojke skrev:
Håller med, det är ett alternativ istället för att sitta hemma (om man tycker det börjar bli tradigt).
En som jag träffa på en DV sa att om inte han hade börjat kanske han hade tagit livet av sig för han var så ensam i sin lägenhet hela dagarna utan att träffa någon.

Det finns väl träffar av olika slag att gå på?
Fattar inte varför DV skulle vara något märkvärdigt, beror om man tycker det är kul så klart, fastna i något DV-träsk vill man inte.

Vad menar du med "DV-träsk", det låter väldigt nedvärderande mot dem som går på DV.

Vill man få ett vanligt lönearbete så är det förstås inte DV man vill ha. Men DV är för dem som inte klarar av att arbeta och inte heller klarar av att hitta folk att umgås med på en lagom nivå.

Känner man sig ensam/behöver struktur så räcker inte träffar en gång i månaden.

Med DV träsk menar jag att det kan vara svårt att få ett riktigt jobb om man går på DV, då har man valt att tillhöra underklassen som bara en föreståndare och mamma kan älska.
Vissa tror att DV kan vara kortvarigt för att man är sjuk men sedan planerar att komma ut i jobb, det är inte bara folk som helt saknar arbetsförmåga som är där.
Man skämmas över det och tar inte saker på allvar, får man sjukersättning skäms man ännu mer och vill bosätta sig i någon krypta någon stans.
Blir utfrusen från familjen och samhället och behöver vara en riktigt hurtig tacksamhetssamarit.

Hur upplevde ni som har eller har haft DV personals ev (eller handläggares) krav på social interaktion?

Flinta skrev:Hur upplevde ni som har eller har haft DV personals ev (eller handläggares) krav på social interaktion?

jag blev tvingad att jobba utan lön under flera års tid.

och aldrig mera det.

https://www.instagram.com/nytidabruket/

https://www.instagram.com/nytidasmedjan/

tänker aldrig mera slava utan lön.

Flinta skrev:Hur upplevde ni som har eller har haft DV personals ev (eller handläggares) krav på social interaktion?

Hur menar du nu? Det är väl (ofta) för att få en viss social interaktion som man skulle välja vara på DV? Även om det kanske blir lite konstlat/konstigt.

Hm, fast nu inser jag att din fråga är berättigad, om man vill hålla på med något som man kan göra på ett DV men inte hemma, eller om man bara är ute efter att vara i andra rum än hemma regelbundet, så kan man kanske vilja göra det med minsta möjliga social interaktion. Men -ursäkta ordval, men - ”kärringarna” i personalen vill förmodligen dutta med en att ”vara social”.

Alltså man blir inte utfrusen för att man går på DV, man går där för att man redan är "utfrusen" från arbetslivet.

När jag gick på DV på hunddagis var det inte i första hand personalen jag ville umgås med utan hundarna. Men för den skull vill man inte känna sig som ett ufo som alla undviker. Det hänger mycket på hur personalen är. Men jag trivdes jättebra på mitt sista DV. Alla kändes lite udda, inkl chefen.

Det är ingen som försökt "dutta" med mig.

Finns väl ett och annat DV där man lär sig något vettigt som man kan ha nytta av. En del tar väl datakörkort t ex.

Alien skrev:Nej, ska man gå på DV ska det vara för att man gillar det man sysslar med.

håller du med mig där.?

Motion till riksdagen
1986/87: So233
Lars Werner m. fl. (vpk)
Rätten till socialbidrag

https://data.riksdagen.se/fil/76A51FFD- ... 98B1928F8A

det jag menar man får aldrig tvinga folk att arbeta .

Alien skrev:Alltså man blir inte utfrusen för att man går på DV, man går där för att man redan är "utfrusen" från arbetslivet.

När jag gick på DV på hunddagis var det inte i första hand personalen jag ville umgås med utan hundarna. Men för den skull vill man inte känna sig som ett ufo som alla undviker. Det hänger mycket på hur personalen är. Men jag trivdes jättebra på mitt sista DV. Alla kändes lite udda, inkl chefen.

Det är ingen som försökt "dutta" med mig.

Kände personalen till att du haft anställning på universitetet och att du kom därifrån så att säga?

Flinta skrev:

Alien skrev:Alltså man blir inte utfrusen för att man går på DV, man går där för att man redan är "utfrusen" från arbetslivet.

När jag gick på DV på hunddagis var det inte i första hand personalen jag ville umgås med utan hundarna. Men för den skull vill man inte känna sig som ett ufo som alla undviker. Det hänger mycket på hur personalen är. Men jag trivdes jättebra på mitt sista DV. Alla kändes lite udda, inkl chefen.

Det är ingen som försökt "dutta" med mig.

Kände personalen till att du haft anställning på universitetet och att du kom därifrån så att säga?

Det beror väl på vad det var för arbete på universitetet skillnad på T.ex en professor eller någon i bokaffären.

Alien skrev:Alltså man blir inte utfrusen för att man går på DV, man går där för att man redan är "utfrusen" från arbetslivet.

När jag gick på DV på hunddagis var det inte i första hand personalen jag ville umgås med utan hundarna. Men för den skull vill man inte känna sig som ett ufo som alla undviker. Det hänger mycket på hur personalen är. Men jag trivdes jättebra på mitt sista DV. Alla kändes lite udda, inkl chefen.

Det är ingen som försökt "dutta" med mig.

jag jobbade så mycket utan lön 6 timmar per dag under 3 års tid att jag fick avsmak från att jobba.
skall det verkligen vara så.

Alien skrev:Det är inte slavarbete bara för att man inte får betalt. Jag har också jobbat på DV och inte fått betalt. Man får aldrig betalt för DV, man har ju sin aktivitets- el sjukersättning.

Problemet är alltså inte att du inte fick betalt utan att du kände dig tvingad. DV är helt frivilligt.

Sen jag började på en dv så började jag få en sak som heter habiliteringsersättnig, vilket var som en extra inkomst.
Var inte jättemycket, men fortfarande en trevlig överraskning när jag fick hem checken i brevlådan första gången.

Detta var dv via LSS, när jag gick via SoL fick jag ingenting och hade jämt probelm med både ekonomi och stress (var ganska aktiv på den dvn, vilket tärde på mig när ekonomin samtidigt var dålig).