Arbetsförmedlingen agerar kontrollorgan åt den stora massan, resurserna läggs på personer som anses stå längst ifrån arbetsmarknaden mer eller mindre.
Hm, ska man våga berätta lite om personliga upplevelser tro?
Jag chansar, vill skriva av mig lite.
Numera så gör så kallade sius konsulenter det många trodde att arbetsförmedlare gör: söker jobb åt en som för det mesta är en längre praktik som är menat att leda till jobb. Jag har haft en sius konsulent under en längre tid nu, som max kan man ha det i 2 år men då praktiken ej leder till jobb så tas beslutet om igen så det blir 2 år igen och så vidare.
För närvarande känns det som att jag kommit rätt, inga större krav på det sociala med allt vad det innebär. Nej det är inte Samhall eller liknande jag håller på med, det här är ett riktigt företag.
Men det blir förstås lönebidragsupplägg vid eventuell anställning, inte bra långsiktigt men sett till min situation så är det så bra det kan bli.
"Hur gör du med aktivitetsrapporteringen då, måste man inte söka jobb?" Jo.. så är det väl förmodligen, eller är det? Personligen har jag har från dag ett blivit beordrad att skriva alla möten och praktik jag genomfört under alternativet "annan aktivitet" och det har gått igenom varje gång. Kanske för att jag trots allt "står till arbetsmarknadens förfogande" som det heter
. Förresten så vet jag inte hur man söker jobb, eller tar initiativet till kontakt med nya människor överhuvudtaget utöver mindre konversationer. Hade jag förstått så hade jag sett till att ha desto mindre med arbetsförmedlingen att göra.
Det är desto enklare att skriva, det har jag hållit på med utförligt i min kontakt med arbetsförmedlingen för att framföra hur jag känner inför saker och ting och det har fungerat väl. När man ska skriva finns trots allt tid att tänka att jämföra med direkta konversationer där jag är desto stummare, då vet jag inte vad jag ska säga för det mesta.