Den stora frågan tycker jag är hur någon skulle orka sitta hemma hela dagarna. Har provat det själv i "kortare" perioder som 1-2 år och kunde bara på den lilla tiden känna hur frustrerande det var. Att då vara ledig permanent och inte bara något år... Den tanken ger ju klaustrofobi i sig. Då är inte jag heller någon utan hobbies eller intressen. Utan det blir bara så ofantligt ensamt och trist till slut att inte ha något att gå till eller känna ett syfte. Även om man är ledig så går ofta bara en bråkdel av tiden till det man planerat att göra, oavsett hur många planer man har på saker.
Sedan inte minst så har de ju byggt upp samhället lite som så att man hamnar utanför när man inte jobbar. Inte bara ekonomiskt och etableringsmässigt i samhället, utan även på den sociala fronten. Faktum är att man idag nästan måste jobba för att kunna få en värdig bostad. Hyresrätter är inte ett alternativ med 10-åriga kötider.
Jag säger som jag brukar. De som tror att de inte vill jobba har aldrig varit utan sysselsättning tidigare. För har man verkligen varit där och ändå vill vara kvar där, så är man den promillen av befolkningen som klarar sig helt utan mänsklig kontakt eller känsla av syfte.
Fenren skrev:Nä jag vill inte jobba.
Jag har ett par specialintressen som jag önskar kunna lägga mer tid på.
Så fort jag samlat ihop de 30-40 miljoner jag behöver så säger jag upp mig och lever lycklig med min familj och mina specialintressen.
Hur menar du att du ska lyckas samla ihop 40 miljoner på att jobba? Det låter lite väl mycket anser jag, men det låter på dig som att du är på G?
Ska man bli ekonomiskt oberoende skulle nog 10 miljoner räcka. Du skulle kunna leva rätt gott på räntan i sig.