AspergerForum

Jag har daglig verksamhet för Aspergare, men nu försöker "personalen" få ut mig på en extern praktikplats. En kvinna, vi kan kalla henne Lena, hörde av sig till olika bibliotek för att ta reda på om de kunde erbjuda mig något (jag har inte bibliotekarieutbildning - jag är museolog - men jag är duktig på att sortera, kategorisera o dyl.). I början av året hörde stadsbiblioteket här i Uppsala av sig och hade någon sorts arkiveringsarbete på gång. Allt lät jättepositivt och jag skulle få börja i mars.

Sedan hände ingenting. Och ingenting. Och ingenting.
Nu i AUGUSTI har de hört av sig med ett mejl där de skriver att "nää, tyvärr, vi tror inte att hon klarar det här, för man skall ha utbildning och yadda yadda bla bla..."

Lena verkade inte ha någon som helst förståelse för att jag blev asdeppig. Hon har den där tANT-iga inställningen "det är bara att försöka igen, förr eller senare får man napp!"
Lätt för henne att säga, som är normal! Hon skulle bara veta hur jag har kämpat! Jag har verkligen inte suttit på min feta röv och tänkt "asså, jag skall bli operasångerska och inget annat DUGER åt mig!" Jag har skurat pissoarer, vikt tvätt, svabbat golv, sorterat boktravar i dammiga magasin...
Allt till ingen nytta.
Snart får jag väl sälja mig till nån jävla freakshow på Coney Island!



Moderator Alien: Kompletterade rubriken.

Känner igen den brist på förståelse som ofta närvarar i dessa situationer, när man ser fram imot praktik där något intresseområde helt eller delvis ingår. Var med om samma sak där man mkt metodiskt planerade en passande praktik med hänsyn till ens behov, sen när det skulle påbörjas, fungerade detta inte då ingen kommunikation skett ordentligt mellan olika parter.

Slutade med att man förväntades stå i en mörk källarlokal och byta lampor på julgransbelysning och fixa till skräp som skulle gå till second hand. Visst, mår man bra av det så får gärna nån stå där, men jag behöver nån form av intellektuell stimulering och känna att sysselsättningen inte är skapad utan något slags behov eller syfte av betydelse

Hoppas ändå du får chans på en praktik som stimulerar dina förmågor/intressen.

Jag tror det är någon slags prestige hos biblioteken, "ingen som inte gått bibliotekshögskolan kan klara av vad vi klarar av. Inte utan omfattande handledning, och det har vi inte tid med". Din utbildning borde annars visat att du klarar av det.

Öht verkar de kommunala biblioteken synnerligen ovilliga att ta emot "sådana som oss" trots att de ju får gratis arbetskraft. De är helt övertygade om att vi kostar mer än vi ger.

Det finns ingen övergripande kommunal policy, annars tycker man de borde ha kunnat besluta att alla större arbetsplatser borde ta emot såväl praktikanter som "daglig verksamhet".

Lena kan inte påverka detta, utan bara fortsätta leta. Eftersom hon har många människor att placera så kan hon inte dela din förtvivlan, då skulle hon inte orka med jobbet. Du får försöka dela hennes förtröstan i stället, förr el senare yppar sig ett tillfälle.

De som står i informationsdisken och tar emot tillbakalämnade böcker, sköter utlåning (numera oftast automater..), lånekort, böter och annan service, de har inte gått bibliotekshögkolan vad jag har hört.

Tyvärr blir jag inte förvånad.

De där tanterna som styr över DV, praktikplatser, FK, HAB, AF och annat i den vägen har en tendens att få allt att låta så enkelt, självklart och bra.
Inte sällan med en klämkäck attityd.
Men när det kommer till kritan är det de sagt inte vatten värt. Bara en massa socionomtugg som inte har ett skvatt med den verkliga arbetsmarknaden att göra.

Skicka socionomhjonen på FAS-3 och ge pengarna direkt till oss som behöver det istället. Exempelvis genom att höja aktivitets- och sjukersättningen.

Socionomerna är bara till för sin egen skull och vem fan behöver de där korridor-birgittorna?

Verkar inte som du ville ha det ändå?

Eftersom du (eller arkiveringsbehovet) skulle börja i mars och sedan händer tydligen "ingenting" och ännu mer "ingenting". Det är väl här man ska kontakta dem personligen om man inte vill verka vara en sådan som måste bli vägledd hela tiden.

Vi som behöver DV-platser behöver handläggarna, det är de som letar reda på lämpliga platser. Om man inte hittar en själv (som jag på katthemmet).

-Det finns väl ingen som behöver DV?
Vad folk möjligen behöver är ngt vettigt att göra och då är tyvärr DV det enda kommunerna/tanterna kan åstadkomma.

barracuber skrev:De som står i informationsdisken och tar emot tillbakalämnade böcker, sköter utlåning (numera oftast automater..), lånekort, böter och annan service, de har inte gått bibliotekshögkolan vad jag har hört.

Så kan det vara i kommunen, det känner jag inte till. Men på universitsbiblioteken så är inte bara bibliotekarierna utbildade vid bibliotekshögskolan utan även biblioteksassistenterna. (Därför hade jag aldrig en chans att bli omplacerad dit när jag jobbade inom universitetet.) Och de kommunala biblioteken skulle säkert inte låta en aspergare ha konktakt med allmänheten. Men det borde finnas annat som skulle passa, t ex att mata in och katalogisera i datorn och lägga tillbaka böcker i hyllorna.

Alien skrev:de kommunala biblioteken skulle säkert inte låta en aspergare ha konktakt med allmänheten.

Vilken planet kommer du ifrån?

Jag tycker det verkar som bibliotek väldigt ofta har praktikanter av olika slag och faktiskt så känner jag åtminstone till en aspergare som hade praktikplats på ett kommunalt bibliotek. Men det kan ju hända att det är annorlunda i beroende på vilken slags ort det är. En skola jag kände till använde biblioteket som en omplaceringsplats för en lärare som inte klarade att undervisa. Sånt tror jag är ganska vanligt. Om hon för den skulle klarade biblioteket ska jag låta vara osagt.

Percis skrev:Slutade med att man förväntades stå i en mörk källarlokal och byta lampor på julgransbelysning och fixa till skräp som skulle gå till second hand.

När jag läste detta så kände jag obehag inombords.... därför att jag tror inte det är ovanligt att det ser så ut ungefär... jag fick för ett tag sen ett förslag om att sitta ensam på ett kontorsrum mestadels och meningen va att vika kartonger till att börja med... handlar inte om nån mörk källarlokal i det här fallet men jag kände att det va inte min grej att va själv på ett kontorsrum några dagar i veckan... kanske lika bra att stanna hemma då? ja! Jag sa såklart ifrån det och har ett ställe som verkar okej nu som kan leda en framåt och där man har möjlighet att få känna av det sociala om man vill.. att få för sej att man inte kan va med andra än down syndrom ungefär.. alltså har inget emot dom men skulle inte va det minsta utvecklande för en annan att vara på ett dagcenter..nej nej och åter nej!

Att söka 1 endaste jobb i taget räcker inte. Ingen har sån tur att det räcker. Räkna med att det tar 10-20 ansökningar minst att hitta ett jobb.

Nu handlade det iofs inte på ett jobb utan om en praktikplats. Viss skillnad.

Alien skrev:de kommunala biblioteken skulle säkert inte låta en aspergare ha konktakt med allmänheten.

Jag blev erbjuden just det där faktiskt sist jag var hos FK. Fick inte klart för mig om det var i sorteringsrobot-källaren eller i 'hela bibblan' jag skulle vara dock. Praktik alltså. Det rann dock ut i sanden eftersom jag hittade något annat.

Bjäbbmonstret skrev:Nu handlade det iofs inte på ett jobb utan om en praktikplats. Viss skillnad.

Principen är exakt densamma. Själv tog det mig fem försök varav ett gick om stöpet för att it-schefens son hade företräde trots att jag hade mer teknikvana.

Björne skrev:Att söka 1 endaste jobb i taget räcker inte. Ingen har sån tur att det räcker. Räkna med att det tar 10-20 ansökningar minst att hitta ett jobb.

Du, innan jag fick min diagnos sökte jag säkert hundra jobb. Nu kan jag helt enkelt inte söka jobb på öppna arbetsmarknaden. Eller, visst skulle jag KUNNA, men då skulle jag garanterat misslyckas, eftersom jag har de problem jag har.
Så tro inte att det handlar om lathet.

Hej Kahlokatt, jag känner igen en liknande situation.

Hade länge slitit och släpat på timmar, skitjobb, varvat med åtgärder och fixat fram en praktikplats jag VILLE till 100 %.
Det var på biblioteket och jag har under många år drömt om att få jobba med bokvården, alltså hitta en nisch som professionell pysslare. Jag kontaktade biblioteken själv som jobbsökande under många år, med ett års mellanrum, men fick bara undvikande standardsvar om besparingar/bibliotekarieutbildning.

På NPU med utredningsresultat, diagnos och möte mellan Arbetsförmedlingen, mig och psykologen på NPU som skulle förklara att jag behövde något mer stimulerande jobb än städning, slutade bokstavligen med en förnedrande klapp på axeln. Tanten från Af tyckte det var viktigare att jag fick sjukersättning på halvtid och behöll mitt gamla jobb. Psykologen var lika frustrerad efter mötet som jag var och sa att trivsel/ matchning på arbeten inte stod högt i kurs hos tanten från Af.

Jag beslutade mig för att inte ha något mer med Af att göra. Sökte jobb, utbildning på halvtid (för att ta paus från allt städande) och klarar mig bäst på egen hand. Nej, Arbetsförmedlingen har aldrig varit en språngbräda och hjälp att byta jobb. Det är bara att inse den krassa sanningen att de inte kan hjälpa någon på riktigt!

Kahlokatt skrev:

Björne skrev:Att söka 1 endaste jobb i taget räcker inte. Ingen har sån tur att det räcker. Räkna med att det tar 10-20 ansökningar minst att hitta ett jobb.

Du, innan jag fick min diagnos sökte jag säkert hundra jobb. Nu kan jag helt enkelt inte söka jobb på öppna arbetsmarknaden. Eller, visst skulle jag KUNNA, men då skulle jag garanterat misslyckas, eftersom jag har de problem jag har.
Så tro inte att det handlar om lathet.

Det skrev jag inte. Jag skrev att det krävs mer än ett försök.

Och när du skriver det implicerar du att Kahlo inte skulle känna till den saken.

Så gå och kamma dig, vare sig lathet eller brist på intelligens är fallet här.

Nej

Björne skrev: Nej

Så varför skrev du som du gjorde?

TS hur kommer det sig att du inte började i mars som det var tänkt?

De väntade tydligen på någon som hade semester eller hade gått i pension eller hur det nu var, som var den enda som kunde förklara hur arbetet skulle utföras. Sedan hände ingenting...