Asperger o gymnasiestudier
Postat: 2011-06-26 22:04:30
Hej!
Jag har en dotter på 16 år, som väntar på en Aspergerutredning. Vi har egentligen redan ställt diagnosen själva (eller rättare sagt, HON har ställt diagnosen). Hon har lärt oss mycket om Asperger och många bitar har fallit på plats.
För drygt ett år sedan besökte vi regelbundet BUP och hon begärde att få en utredning, men blev inte tagen på allvar. Sista terminen på högstadiet blev jobbig och hon var borta mycket för att hon inte orkade med pressen, människorna och vägen till skolan. Trots det lyckades hon gå ut nian med ett mycket bra slutbetyg.
Vi fick under våren en ny kontakt med BUP-akuten och där fanns ingen tvekan - självklart skulle hon få sin utredning. Problemet är bara att psykiatrin har personalbrist och jag har försökt ta reda på var i prioriteringen hon ligger. Jag har blivit lovad en telefonkontakt med den som kan svara på detta, men trots påstötningar så hör ingen av sej.
Nu till det verkliga problemet: hon har sökt och kommit in på ett gymnasium 10 mil hemifrån och både hon och vi föräldrar är mycket oroliga för detta. Hon brinner verkligen för det program hon ska gå och vi vill verkligen att hon ska få göra det hon vill, men vi vet inte hur vi ska lösa detta praktiskt. Hon har svårt med nya situationer och klarar inte av att pendla (ca 4 tim/dag). Men hon klarar heller inte att bo själv eftersom hon inte kan gå ut och handla o dyl.
Så länge hon inte har en diagnos har hon ju heller ingen hjälp att få.
Vad är det jag är ute efter? Ja, kanske bara någon att prata med, som vet vad det handlar om. Man känner sej ganska ensam ibland. Kanske någon har egna erfarenheter eller vet mer om hur såna här saker fungerar. Finns t.ex. hjälp att få även om man har en diagnos?
Jag skulle vara mycket tacksam om det finns någon som vill ge mej lite respons och kanske räta ut några frågetecken.
Jag har en dotter på 16 år, som väntar på en Aspergerutredning. Vi har egentligen redan ställt diagnosen själva (eller rättare sagt, HON har ställt diagnosen). Hon har lärt oss mycket om Asperger och många bitar har fallit på plats.
För drygt ett år sedan besökte vi regelbundet BUP och hon begärde att få en utredning, men blev inte tagen på allvar. Sista terminen på högstadiet blev jobbig och hon var borta mycket för att hon inte orkade med pressen, människorna och vägen till skolan. Trots det lyckades hon gå ut nian med ett mycket bra slutbetyg.
Vi fick under våren en ny kontakt med BUP-akuten och där fanns ingen tvekan - självklart skulle hon få sin utredning. Problemet är bara att psykiatrin har personalbrist och jag har försökt ta reda på var i prioriteringen hon ligger. Jag har blivit lovad en telefonkontakt med den som kan svara på detta, men trots påstötningar så hör ingen av sej.
Nu till det verkliga problemet: hon har sökt och kommit in på ett gymnasium 10 mil hemifrån och både hon och vi föräldrar är mycket oroliga för detta. Hon brinner verkligen för det program hon ska gå och vi vill verkligen att hon ska få göra det hon vill, men vi vet inte hur vi ska lösa detta praktiskt. Hon har svårt med nya situationer och klarar inte av att pendla (ca 4 tim/dag). Men hon klarar heller inte att bo själv eftersom hon inte kan gå ut och handla o dyl.
Så länge hon inte har en diagnos har hon ju heller ingen hjälp att få.
Vad är det jag är ute efter? Ja, kanske bara någon att prata med, som vet vad det handlar om. Man känner sej ganska ensam ibland. Kanske någon har egna erfarenheter eller vet mer om hur såna här saker fungerar. Finns t.ex. hjälp att få även om man har en diagnos?
Jag skulle vara mycket tacksam om det finns någon som vill ge mej lite respons och kanske räta ut några frågetecken.