Taget från en annan tråd:
LILITH_ skrev:malplacee skrev:...
Men jag måste bara varna, eftersom någon här tipsade om Misa, vänd dig för guds skull inte till dem! De tjänar väldigt mycket mer pengar på att hålla dig i arbetslöshet (12-13 tusen i månaden för deltagare på LSS, men de kan max få 5000 för dig om du får jobb, och det bara om du och arbetsförmedlingen går med på att de ska vara ditt personliga biträde på arbetsplatsen), än på att få dig i arbete, varför de kommer att göra allt de kan för att motarbeta dig i ditt mål att få ett riktigt jobb och bli självförsörjande. Så låt dig inte luras av dem eller likasinnade. Du kan inte lita på någonting de säger och de är experter på att manipulera. Dessutom är de anställda djupt okunniga/amatörmässiga och de verkar sätta i system att utnyttja (sätter ofta och gärna deltagare i praktik hos sig själva på obegränsad tid, utan att bry sig ett dyft om att ta reda på vad deltagaren själv kan tänkas få ut, eller ha för nytta, av ett sådant upplägg), mobba, isolera och på andra sätt missbruka sin makt över sina deltagare på ett närmast sekteristiskt sätt, så efter allt du varit med om redan nu, är det verkligen det sista du behöver. Du verkar som att du har kämparglöd, och trots alla motgångar har du inte gett upp, eller förlorat tron på att du faktiskt klarar av ett riktigt jobb. Men börjar du på Misa, kommer de att arbeta hårt för att du ska göra just det, för då blir du nämligen mycket lättare för dem att hantera.
Jag skulle av samma anledning vara väldigt försiktig med att förlita mig även på andra dagliga verksamheter som utlovar sina deltagare att hjälpa dem tillbaka till arbetsmarknaden. Funderar du (eller någon annan här) ändå på att göra detta så råder jag dig (er) till att noga kolla upp dem innan, försök få reda på hur mycket de tjänar på att få er i jobb, respektive hålla er i arbetslöshet. Det borde inte vara hemliga siffror.
Det var jag som skrev om Misa (men med en brasklapp om just deras arbetssätt och tvivelaktiga försök att få ut folk i praktik fast ur synvinkeln att praktik oftast inte leder någon vart).
Skulle du kunna skriva det här i någon tråd om just Misa eller starta en ny tråd om ämnet?
Väldigt intressant om det stämmer ens det minsta. Jag har fått samma intryck av det lilla som jag vet om Misa nämligen men har inget konkret att gå på.
Dessutom känns hela det här projektet med att få ut folk i praktik som väldigt missriktat. Det utnyttjas av arbetsgivarna och ser bra ut på pappret men för den enskilda arbetstagaren leder det inte ut ur ett utanförskap, förutom i väldigt få fall, verkar det som.
Om det dessutom är som du beskriver, att de här företagen som dykt upp som svampar ur marken under sista åren med ambition att "hjälpa" folk tillbaka till arbetslivet (de är ju rätt många aktörer på marknaden nu med liknande agenda) i första hand ser till egen vinning - och vilket vinstdrivande företag skulle inte det - så måste ju det uppmärksammas. Det har blivit en hel pengaindustri av det. Staten betalar!
Ja, som sagt var, jag har berört det förut, men varit lite mer försiktig, eftersom jag inte hade slutat hos dem än, då. Men nu har jag gjort det och kan därför prata mer fritt. Jag är anställd nu på det företag där jag började praktisera i juni, men jag blev motarbetad hela vägen. Som tur var, var min chef beredd att kämpa för mig, annars hade jag väl fortfarande varit kvar i samma båt.
Det tog alltså Misa tre och ett halvt år att överhuvudtaget hitta en praktikplats åt mig som inte var hos dem själva. Min chef var mycket nöjd med mig redan från början, och började prata om vad det kunde finnas för olika anställningsmöjligheter för mig (med lönebidrag och liknande) redan under de första veckorna, men varje gång han tog upp ämnet med dem på Misa, gled de undan i svaren och ville överhuvudtaget inte säga något konkret. När jag själv tog upp saken med dem, försökte de att få mig osäker på om jag verkligen ville jobba där, om jag verkligen klarade av det, om inte arbetsplatsen var för osäker och så vidare; det stod helt klart att de hellre ville att jag skulle fortsätta att ha
praktik, antingen där eller någon annanstans, än att faktiskt få ett riktigt jobb och bli självförsörjande.
higgspartikel skrev:Haft goda erfarenheter av MISA, som var det senaste arbetsmarknadsprojektet jag deltagit i. Efter en praktik fick jag fast anställning på ett företag som MISA haft kontakt med sen tidigare. Har själv en hyfsat diger erfarenhet av olika arbetsmarknadsprojekt (ca ett halvdussin olika verksamheter, bortsett från praktik, periodvis från tidigt 00-tal och framåt).
Intressant. Har du fått detta via Arbetsförmedlingen? Eller är det något slags forskningsprojekt? (Jag vet att de ägnar sig åt olika forskningsprojekt ibland, och då verkar de också mer måna om att faktiskt hjälpa, för det rullar väl inte in pengar på att hålla kvar folk i utanförskap då) Det verkar nämligen som att Misa har en del olika målgrupper, beroende på vem som beställer tjänsterna, och deltagarna kan därmed få helt olika upplevelser av deras "hälp", beroende på vilken grupp man ingår i.
Min kollega som blev anställd innan mig kom till exempel också från Misa, men hen hade helt andra upplevelser av dem än vad jag hade. Och jag kunde också se med egna ögon att hens handledare verkade ligga på vår chef om att hen skulle anställa kollegan på ett sätt som gick helt stick i stäv mot hur min egen arbetshandledare betedde sig. Jag är rätt säker på att kollegan var där via arbetsförmedlingen och kanske var avtalet vad gällde hen att de fick en summa pengar som var lägre än 5000 i månaden, varvid det blev intressant för Misa att få hen anställd, så att de kunde försöka bli hens personliga biträde. Men en tredje praktikant från Misa som chefen ville anställa, var där via socialtjänstlagen, och hen stötte på samma motarbetande från Misa som jag själv hade gjort när jag skulle gå från praktik till anställning. Så hen var förmodligen, precis som jag, en kassako som var mer lönande att behålla än att hjälpa.
Nibor skrev:Intressant uppsats. Jag tog särskilt till mig det här citatet, av Torgny Lindgren, som författaren lagt in i början av uppsatsen:
”I delaktigheten uppstår vår tillvaro. Genom att göra oss delaktiga av varandras liv skapar vi oss själva. Utan delaktigheten finns vi inte till”.
Det är ett intressant val av citat för en uppsats som handlar om Misa. Men den handlar ju om företagskulturen, om de anställda, det är
de som blir delaktiga. Deltagarna hålls på armlängds avstånd, i informationsskugga och kvar i utanförskapet.