Postat: 2006-10-11 1:45:46
Tack.
En träffpunkt för alla - om Asperger syndrom
http://www.aspergerforum.se/
http://www.aspergerforum.se/angaende-olika-aspergerjobb-t148-24.html
Tharx skrev:FOA? Flygattacksimulering? Jag bör säkert känna till vad FOA är, eller åtminstone kunna lista ut det, men nu står det still.
Tharx skrev:Det jag fokuserade på var till stor del Arthropoda (leddjur; dvs. insekter, spindeldjur, etc.), mollusker, arkéer, osv. Sådana simpla djur - invertebrater och dylikt. Nej, vad säger jag... Simpla - inte nödvändigtvis. Taxonomin framkom egentligen som en slags biprodukt ur mitt intresse för paleobiologi.
Sedan har jag läst en del fylogeni (och kladistik), jo. På egen hand dvs., inte "Systematisk biologi" som kurs. Men du har helt rätt; detta är mycket intressant.
Tharx skrev:Men vid vilken ålder beslöt du dig för att ta upp teckning?
Tharx skrev:Om det vore så väl... Men nej, jag tillhör nog mer den s.k. falangen inom konsten som arbetar med oljefärg, etc. Jag är närmast överförtjust i att återge färger och att betrakta dem som frekvenser, osv. Fast enormt produktiv är jag inte.
Eventuellt kanske jag kan tänkas påbörja illustration av naturalier, men då krävs det nog en del övning innan. Som är fallet nu kan jag inte heller återge människors ansikten på ett lämpligt sett, vilket jag finner aningen frustrerande. Vad gäller det senare - går du själv efter en inlärd symmetri eller ett inlärt mönster, eller har du helt enkelt bara en naturlig fallenhet för det?
linek skrev:Försvarets forskningsanstalt. FOI, nu för tiden. Tro mig när jag säger att det stället hade sin storhetstid på sextiotalet med svenska atombomber på dagordningen och de stora svenska hjärnorna på lönelistan. Nu räknar de få som blev kvar pinnar till muck eller sammanställer ufo-incidenter som försvaret rapporterar in, men fortfarande kan de hålla en kvantmekanikföreläsning om man vill eller spela lite klassiskt piano.
linek skrev:Perfekt. Leddjur är intressant. Jag minns en biologitimme jag drog över något infernaliskt. Ämnet för föredraget var spindeldjur och kräftdjur. Hade mycket hellre läst/föreläst om paleobiologi. Synd att jag inte har drivkrafter av ditt mått. Orkar sällan följa upp ett intresse. Ganska futtig aspergare, jag.
linek skrev:Nå, det är inte ett beslut av den sorten som är hugget i sten. Men det började väl falla mig in när han dog, -98. 28 var jag, med andra ord.
linek skrev:Ritar du upp spektra eller ställer du komplementfärger mot varandra eller är det något annat du gör? Som om jag skulle kunna svara på den frågan själv. Jag är också barnsligt förtjust i färger. Aldrig att jag satt med färgkritor som liten. Och i så fall bara för att det förväntades av barn, sånt känner man ju rätt tydligt. Och inte så gärna nu heller, men i sublima stunder utan eftertanke och pappas feta oljekritor inom räckhåll har jag mer än kul. Det är på dödligt allvar. Nyansen jag tänker på skall återges. ''Om jag blandar i violett och kräksgrönt då...''
linek skrev:Ett hett tips för spända människor, ingen behöver känna sig träffad men forumet är ju nu en gång vänt till en trängre krets syndromiker som enligt ett av de möjliga ingående kriterierna skall ha lite vajsing på motoriken, är att rita med axeln och musklerna kring scapula, oj förlåt, skulderbladet. Rita absolut inte med handloven vilande på underlaget så att fingrarna är allt som rör sig. Handen skall bara vara en förlängning av armen och armen skall röra sig fritt från axeln, inga armbågar på bordet. Tänk piano eller fiol eller just målare vid staffli. Bara fingertopparna ska vara i kontakt. De tre mest ulnara, lill-, ring- och lång-, fingrarna är bra stöd mot papperet. För att lätta upp lite, armbågen och handloven får släpa mot underlaget men inte stödja så att de riktiga ritmusklerna i ryggen skärs av från ritandet. (Samma hemlis som gäller för att kunna skiva en gurka i kockfart. Bara slappna av i handen och armen, släpp lös skulderbladet.)
Tips nummer två är att rita stort först. Speciellt nödvändigt om det är första gången med ryggmusklerna, för nu kommer cirklarna och strecken att se fulare ut än på länge ett tag i början. Men motiven, är jag övertygad om, kommer att se mycket mer proportionerliga ut från första början.
linek skrev:Min metod för att rita ansikten? Nej, jag har ingen. Jag tror att jag minns hur många ögon det skall vara mellan ögonbryn och mun och lite sånt enligt reglerna för ett amerikanskt standardansikte som inte kan intressera någon men det tänker jag aldrig på, varken när jag ritar av någon eller när jag fantiserar, nej, jag tittar och känner efter huruvida man kan tro på det jag ritat.
anna2 skrev:Jag har hittat det perfekta jobbet: eget rum , arkiv, eget ansvar, 95% dator
Tharx skrev:linek skrev:Perfekt. Leddjur är intressant. Jag minns en biologitimme jag drog över något infernaliskt. Ämnet för föredraget var spindeldjur och kräftdjur. Hade mycket hellre läst/föreläst om paleobiologi. Synd att jag inte har drivkrafter av ditt mått. Orkar sällan följa upp ett intresse. Ganska futtig aspergare, jag.
Så det var endast en enstaka föreläsning och ingen kurs? Eller tillhörde det en kurs i zoologi eller liknande?
Tharx skrev:Med mina betyg skulle jag aldrig kunna studera medicin eller arkitektur exempelvis, såvida jag inte presterar 2,0 på högskoleprovet.
Tharx skrev:Jag har nog utvecklat en egen teknik - en oraffinerad, basal sådan -, men hur hela förloppet lyder under målning kan jag inte svara på(!). Det ser nog hemskt ut, ur en utbildad konstnärs ögon.
Färgkritor var jag aldrig förtjust i heller och så här i efterhand finner jag att resultatet av dessa blir för övertydligt och för kontrastfullt. Det skall nog till 256 olika färgkritor i spektrat för synbara färger för att det skall bli någorlunda dugligt.
Oljekritor låter intressant, men sådana har jag aldrig bekantat mig med.
Tharx skrev:Jag har själv inga problem med motorik och koordination, men du gav mig en del att tänka på där likväl. Tack.
Tharx skrev:linek skrev:Min metod för att rita ansikten? Nej, jag har ingen. Jag tror att jag minns hur många ögon det skall vara mellan ögonbryn och mun och lite sånt enligt reglerna för ett amerikanskt standardansikte som inte kan intressera någon men det tänker jag aldrig på, varken när jag ritar av någon eller när jag fantiserar, nej, jag tittar och känner efter huruvida man kan tro på det jag ritat.
Träffande svar på en illa formulerad fråga, antar jag. Jag förstår vad du menar; att gå efter utlärda tekniker tycker jag också för egen del mest hindrar ens framfart - för att inte bortse från att det inte vidare främjar originalitet.
linek skrev:Hå hå, en biologitimme på gymnasiet var det. Pedagogiken var dock samma ogenomtänkta som jag fortfarande tar till: att drämma till så hårt som möjligt med entusiasm och fakta i förhoppningen att någon skall trilla ner i gropen. *skönmålar aspiebabbel*
linek skrev:Du ska veta att biologer är mina hjältar, biologi min mest beklämmande kunskapslucka. Nu behöver jag ju en säker födkrok och ett ställe att spela allan på så därför valde jag den omständliga medicinen istället. Katten går kring det varma fatet och jag läser först data istället för fysik och sedan medicin istället för biologi. Sätter mitt hopp till extrakurser, MIT-föreläsningar på nätet och järnfysik snarare än tillnyktring.
linek skrev:Läkarlinjen i Bulgarien och intervjuantagning är ju inga klassiska aspergervägar så du får väl göra som jag som kom in på fem nödtorftigt ihopskrapade år arbetslivserfarenhet plus 2,0. Fast 2,2 räcker i den kvoten på mindre skolor som Uppsala.
linek skrev:Likadant inför KTH femton år tidigare, 1,9 räckte i ingenjörshaussens år. Mina ytterst medelmåttiga gymnasiebetyg hade inte räckt någonstans. Exempelvis gav mig min skäggiga svensklärare slutligen två treor i avgångsbetyg efter år av tvåor, bara för att han inte ville utestänga mig från universitetet.
linek skrev:Har du svårt med någon särskild del av Högskoleprovet eller är det hela upplägget? NOG-delen har stadigt sjunkit sedan KTH medan läsdelen lika stadigt stigit. ORD spikar jag alltid. Du också, väl? Utom den gången jag hade influensa och glömde göra baksidan. DTK är min gamle nemesis. Tiden vill aldrig räcka.
linek skrev:Men, arkitektur? Tar de inte in på arbetsprov? Finns det förberedande folkhögskolor eller dylikt?
linek skrev:Hurra för egna tekniker! Du gillar alltså steglösa gradienter? Och snarare ljusblandning än pigmentblandning. (Additiv vs. subtraktiv.) Gammal hederlig monitorkonst låter det som. Abstrakta skärmsläckare, numera nästan alltid rendrerade. Inga texturer. Gouraudgradienterna härskar oinskränkta. Spektrumvandringen runt ramen på en jukebox, typ.
linek skrev:Från det lilla, lilla jag har läst, är det inte precis lavalampor, glasfiberknippelampor och hemplanetarier som verkar så lugnande på aspergergossar och -flickor?
linek skrev:Skulle du gilla hyperrealism/fantasy/goth? Linda Bergkvist kan blanda färger:
http://enayla.cgsociety.org/gallery/
http://www.furiae.com/
Eller tysk ingenjörsbildkonst? - Sakralormar och korpuskelstormar.
http://www.flickr.com/photos/pergamon/
linek skrev:Ge mig gärna en adress om det finns någon som illustrerar din fäbless.
linek skrev:Var så god. Jag vill vara självgod och understryka för en biologistuderad hur nervsystemet lär sig ett rörelsemönster så vitt jag själv förstått. Först är rörelsen svag och långsam och kantig men efterhand differentieras de tidigare stora blocken av muskelimpulser och bara de nödvändiga musklerna ingår i den nu mycket starkare och mer välkontrollerade rörelsen.
Dålig motorik är kramp. Bra motorik är allt bättre avslappning i muskler som inte skall vara med.
Jojo, och den fulländade rörelsen skall stå så klar för ens inre blick som det bara är möjligt. En jonglör ser en kastparabel, en målare kanske en ellips, en pianist hör ett oklanderligt ritardando con dimenuendo. Nej platonister, sinnliga förebilder duger också som målfunktioner.
linek skrev:Fick du inte det svar du ville ha? Har du inte frågan du vill ställa? Då orerar jag så länge.
linek skrev:"Stora kunskaper är nödvändiga. Bränsle måste finnas när den tändande gnistan kommer. Annars blir det ingen brasa." - ngn nobelpristagare i medicin. Från föreläsning i lateralt tänkande av cp-skadad läkare och forskare i Uppsala.
linek skrev:Originalitet och träning i vedertagna tekniker är verkligen inget motsatspar. Det sägs ju att ensamhet är geniets skola, men först har de i regel gått i den vanliga med bänkar, kateder och magister och där sugit upp allt fram till gränsen för vetenskapen. Genialiteten är väl att de känner igen och systematiskt kan leta upp benigna originaliteter.
linek skrev:På Hitlers tid lär originalitetsstressen ha varit på magsårsnivå. De små stolta sekelskiftessmännen med ambitioner var livrädda för att sätta sig in i ett tankesystem. De skulle komma på allt själva och det sägs att de just därför dömdes att inte komma på en enda originalitet. (*) Just Hitler, vår förhandenvarande typiske representant, lär ha pluggat in ett antal citatböcker för att ha tillhands vid diskussioner och tal, som en bonde full av ordspråk för alla tänkbara sidor av en diskussion. Att läsa hela boken citatet var taget från var ''onödigt.'' ''En annan människas tankegångar intresserar mig inte.''
linek skrev:* Moralen sticker i ögonen och svider i halsen. Den som inte kan sin historia är dömd att upprepa den och är man dum och elak som Hitler var så får man statuera exempel på antika maximer.
Tharx skrev:linek skrev:Likadant inför KTH femton år tidigare, 1,9 räckte i ingenjörshaussens år. Mina ytterst medelmåttiga gymnasiebetyg hade inte räckt någonstans. Exempelvis gav mig min skäggiga svensklärare slutligen två treor i avgångsbetyg efter år av tvåor, bara för att han inte ville utestänga mig från universitetet.
Har du också mängder av anekdoter från den gymnasiala epoken?
Jag hade själv problem med min svenskalärare; en inskränkt individ med ett obehärskande av sitt ämne (dock utan skägg). I svenska B gavs jag ett G (likvärdigt 3?), pga. min lysande frånvaro och då jag i de nationella proven ignorerat alla anvisningar, som en slags (tyvärr oförstådd) ironisk gest mot lärarens oförmåga (barnsligt kan tyckas, men givande för stunden).
I efterhand blir problemet att förklara det hela för eventuella, sällan förstående arbetsgivare - inte sant?
Tharx skrev:linek skrev:Har du svårt med någon särskild del av Högskoleprovet eller är det hela upplägget? NOG-delen har stadigt sjunkit sedan KTH medan läsdelen lika stadigt stigit. ORD spikar jag alltid. Du också, väl? Utom den gången jag hade influensa och glömde göra baksidan. DTK är min gamle nemesis. Tiden vill aldrig räcka.
Ja, en högskoleprovsentusiast!
Vad gäller egna prestationer så varierar resultaten emellan de äldre prov jag utfört på egen hand, i övningssyfte. I synnerhet ORD, samt LÄS. Men på det senaste (även det första) egentliga högskoleprov som utförts, fick jag alla rätt på DTK respektive LÄS; på ELF och NOG fick jag ett fåtal fel vardera. Men dessa resultat sammanfördes med ett uselt resultat i ORD, som sänkte mina poäng och mitt goda humör (rättade ORD sist). Min nemesis hade jag förväntat mig snarare i LÄS, men tydligen bytte min rival skepnad med ens...
Men nog om mig - vad upplever du påfrestande med DTK? Du finner det svårt att hinna mäta alla tabeller/diagram/kartor precist och samtidigt undvara tid? Vad brukar du få i denna del ungefär (du behöver inte svara på detta)?
Du kanske är för minutiös i dina mätningar? DTK bygger nog till viss del på att man är bekantad och införstådd med hur provförfattarna har tänkt till att börja med. En slags kodex - finner man den, anländer resten av sig självt. Ett klart exempel för detta blir den obligatoriska areamätningen utefter en landsbygdskarta - vet man i förväg, av erfarenhet från tidigare prov, hur resultatet brukar avrundas, så slipper man kanske noggrannt kalkulera alla delareor. Fast nu spekulerar jag.
Studerade du ordböcker inför provtillfällena? Har du några råd kring ORD-delen annars? Själv kände jag av en tidspress på denna del, kanske lik den du känner av inom DTK, fast denna press kommer då jag ofta eller ibland (det varierar) stöter på ord som jag tvingas destrukturera och omtolka därefter. Alltså har jag inte lagrat dem i minnet.
Tharx skrev:linek skrev:Ge mig gärna en adress om det finns någon som illustrerar din fäbless.
Just det är rimligen det nuvarande kruxet med mig - jag är inte svag för någon specifik konstart, pga. bristande kunskap om dem. Besviken?
Men allt detta tal, bland andra faktorer, har inspirerat mig i viss mån - så kanske beger jag mig ut från mitt begränsade galleri så småningom, för att ta del av andras verk.
Tharx skrev:Säg, angående det första - känner du till verk som behandlar just det nämnda? Dvs. hur nervsystemet "lär sig" rörelsemönster.
Intressanta anmärkningar i övrigt.
Tharx skrev:linek skrev:"Stora kunskaper är nödvändiga. Bränsle måste finnas när den tändande gnistan kommer. Annars blir det ingen brasa." - ngn nobelpristagare i medicin. Från föreläsning i lateralt tänkande av cp-skadad läkare och forskare i Uppsala.
Du menar att han faktiskt hade cerebral pares, eller brukade du den "urbana tolkningen"?
Tharx skrev:Hitlerkuriosa råder det ingen brist på. Utöver det ovannämnda, var det en man som (enligt honom själv, i Mein Kampf) selektivt valde att endast betona vikten av att känna till enbart det ringa som vore till gagn för en själv under livets gång. Detta påstående gick kanske an i många öron - men då bortsågs det ifrån det faktum att ett liv utformas utefter förvärd kunskap i realtid och inte direkt fungerar utefter detta förvrängda perspektiv.
På frågan om A. Hitler tänkt skaffa barn, löd kommentaren (löst återgiven efter reminescens och efter tyska): "även intelligenta människor kan få kretiner till avkomma".
Slutsatsen blir att A. Hitler var ett politiskt geni, dvs. genial inom det snäva område som är politik och som har sin motsvarighet i få, om några andra ämnen.
Nåväl, off-topic.
Jag förstår dock din andemening, även om jag inte vidare anspelade på den ovan.
Tharx skrev:A. Hitler = egocentriker, på högsta nivå.
linek skrev:Mycket sant. Nu senast lade intervjuaren ned pennan på blocket lite uppgivet när han märkte att det inte kom många hårda fakta.
Den där barnsliga impulsen att protestera mot oklara instruktioner ledde till att jag satt med armarna i kors rakt igenom alla uppsatsskrivningar. Utom en där jag räknade upp en förfärlig massa ''platser som har ändrats sedan jag var liten.'' Rödskriften därpå löd ''Du kan omöjligen efter alla år i skolan ha fått uppfattningen att en uppsats kan se ut på det här viset.''
Kan inte jag? Gosse, jag kan precis vad som helst. Bara inte formulera mina bekymmer med ditt ämne, skäggige man.
linek skrev:ORD först. Inför mina första prov skrev jag upp alla ord jag stötte på i vardagen som jag inte kunde helt säkert. På den tiden hängde jag timvis över kulturdelen i Svenskan varje dag. Däremot har jag inget uttalat sug efter skönlitteratur. Nuförtiden snickrar jag på en latinsk ordbok med ordstammar och avledningar så fort jag stöter på något i engelskan. Mycket amatörmässig, kan jag försäkra.
linek skrev:Eldprovet när det gäller ord är att skapa nya. Än är jag inte kommen längre än att jag tappar hakan när jag ser de som kan i verket.
linek skrev:DTK ställer till det för mig genom sin överhopning av fakta. Approximera areor med enkla geometriska figurer och överslagsräkning är det enda jag går i land med utan ansträngning. Däremot att söka i tabeller och att förstå hur frågan relaterar till graferna tar enormt med tid. Men för all del, jag tränade bara på NOG nu senast och därför kan jag väl vänta mig att bli blåslagen varje gång jag vänder blad i DTK. Kan varmt föreställa mig att jag finner principen bakom DTK-provet om jag bara vågar försöka.
linek skrev:Grafisk konst är i stort sett det enda jag har sekundsnabba åsikter om. Kläder, stadsmannakonst, min lön sväljer jag liknöjt vad som än serveras. Jag kan till och med rationalisera bort orättvisor jag ser, men min bästa ledtråd till att jag har en viss konstnärlig begåvning är mitt mycket starka ogillande av en mycket stor mängd fula målningar. Med fula menas fega.
linek skrev:På det hala. Igen. Jag tror det är muntlig tradition för min del. Men borde vara allmängods i neuropsykologin och kognitionspsykologin. Återkommer kanske i december när de inte allt för framstående lärarna här på plugget kommer fram till nervsystemet.
linek skrev:Nervskadan. Han kunde knappt gå i trappan och hoppade av läkarlinjen när överläkaren på kirurgen skickade hem honom för att han inte klarade att stå i åtta timmar. Men efter doktorsexamen i biokemi hoppade han på igen och åkte runt i rullstol och gjorde ronden till de ofta rullstolsbundna patienternas glädje.
linek skrev:Här håller jag på och sticker, vilken var din eleganta benämning, hitlerkuriosa till en läsare av Mein Kampf. Vad kan jag säga? Jag lyssnar istället.
linek skrev:Schumann = egocentriker, på lite familjeprivat nivå sådär.
Är du kännare av hans verk? Beundrare kanske till och med?
Tharx skrev:Önskar för övrigt att jag kunde ha fått liknande lustiga kommenterar på mina skrivningar; även ifall de nog endast ter sig så i efterhand.
Eyesonly skrev:Något jag skulle kunna tänka mig skulle vara översättning från/till engelska och svenska då jag är bra på det. Speciellt om jag har tillgång till program som word finder då jag kör fast ibland. Tolk skulle nog inte gå så bra då det blir stressigt att översätta i realtid. Jag märkte det förra vintern när jag stod och skottade för då kom det fram en person i bil som frågade om vägen till något och det tog ett tag för grammatiken att komma fram.
Jag har tidigare sökt mig till mer tekniska yrken då jag har ett enormt teknikintresse och gillar Lego. Men det har oftast känts fel eller inte funkat så bra. Jag har kommit fram till ett mitt teknikintresse är just det och inget som jag lär kunna jobba inom. Så då har jag funderat över vad mer jag kan och kommit fram till att jag är bra på språk iaf engelska. Men jag ska fundera vidare på det där.
Aspergareär ju ofta väldigt noggranna så det talar ju för översättning som måste göras noggrant eller kanske korrekturläsning men det låter som det kan bli tråkigt till slut.
Inger skrev:Yrke som inte rekommenderas: affärsbiträde.
[img]http://www.freesmileys.org/emo/chores028.gif[/img]
Det vad just vad jag kommer ihåg från min korta kassaerfarenhet. Roligast var det när det var en lång kö med (mestadels) glada människor, som man ändå hann lite skämta med. Rollen var ytterst väldefinerad, man behövde inte paketera etc. I en mindre affär skulle det bli tråkigare.nassepuh skrev:Arbetade i kassan på en lunchservering. Väldefinerade roller och mycket glada pensionärer och lunchare i övrigt.