linek skrev:Fast jag började läsa medicin för att jag ville slippa teoretiska jobb; nämligen alla dem jag inte brinner för. Ett exjobbsår efter KTH satt jag i mitt lilla rum på FOA och led helveteskval av en flygattacksimulering. Jag räknar inte med att någonsin hitta något jag brinner tillräckligt för och då är ett teoretiskt jobb som du själv sa inte det bästa.
Nej, det kan vara svårt att finna ett ämne som på något sätt överensstämmer med ens personlighet. Jag skulle nog föredra ett yrke där praktiskt och teoretiskt arbete var invävda i varann, fast med betoning på det teoretiska kanske. Övervägande praktiskt arbete skulle nog leda till tristess, oavsett ämne.
FOA? Flygattacksimulering? Jag bör säkert känna till vad FOA är, eller åtminstone kunna lista ut det, men nu står det still.
linek skrev:Vi tafsar på varandra med stetoskop och utan, träffar patienter och intervjuar varandra framför kamera: stäng inte frågorna med påhakade begränsningar, var inte rädda för tystnaden, nosa fram vad patienten egentligen oroar sig över.
Just det nödvändiga i att interagera aktivt med andra människor är skäl nog för mig att aldrig studera medicin. Jag minns det fortfarande väl när det var HLR vid något tillfälle i sjunde-åttonde klass... Ett litet inferno i sig, för min del.
linek skrev:Äntligen har jag någon att fråga om floran. Jag har ganska nyligen fått för mig att det inte bara är mamma som ska få kunna alla växter och fåglar. Är du haj på systematisk biologi? Lika aha-fyllt och vardagsangeläget som lingvistik, det lilla jag nu har läst.
Nja, jag är ingen blomsterkung - flora hör till det jag ägnade minst tid åt, även om jag nog har kännedom i det grundläggande. Det jag fokuserade på var till stor del
Arthropoda (leddjur; dvs. insekter, spindeldjur, etc.), mollusker, arkéer, osv. Sådana simpla djur - invertebrater och dylikt. Nej, vad säger jag... Simpla - inte nödvändigtvis. Taxonomin framkom egentligen som en slags biprodukt ur mitt intresse för paleobiologi.
Sedan har jag läst en del fylogeni (och kladistik), jo. På egen hand dvs., inte "Systematisk biologi" som kurs. Men du har helt rätt; detta är mycket intressant.
linek skrev:Tack. Läste du om farsan under lejonet? Nej, han gjorde konst vardaglig för mig. Han pratade om tavlor och teckningar som något man tar sig samman och kluddar ihop. Ofta lite chockerande när han sågade ansedda konstnärer rakt av. En vana jag tagit upp.
Och ofta uppmaningar att rita men aldrig något tvång och aldrig någon undervisning utom svar på frågor, så teckna har jag, ta mig fan, lärt mig själv. Eller snarare, det är nog medfött, för direkt tränat har jag inte gjort de få år som gått sedan jag började vilja rita. I ungdomen var jag fullkomligt ointresserad. Jag drog aldrig ett streck av eget intresse.
linek skrev:Under lejonet har jag skrivit att han hade mig att rita sådana som liten. Så då har han väl lärt mig rita, antar jag.
Ja, under lejonet, just det. Din far kanske lärde dig vissa grunder - fast talang för visuell konst såsom målning och skissning/illustration föds man i regel med. Detsamma gäller för musikalitet, till stor del.
Men vid vilken ålder beslöt du dig för att ta upp teckning?
linek skrev:Ritar du av naturalier, på linnémanér? Eller något annat?
Om det vore så väl... Men nej, jag tillhör nog mer den s.k. falangen inom konsten som arbetar med oljefärg, etc. Jag är närmast överförtjust i att återge färger och att betrakta dem som frekvenser, osv. Fast enormt produktiv är jag inte.
Eventuellt kanske jag kan tänkas påbörja illustration av naturalier, men då krävs det nog en del övning innan. Som är fallet nu kan jag inte heller återge människors ansikten på ett lämpligt sett, vilket jag finner aningen frustrerande. Vad gäller det senare - går du själv efter en inlärd symmetri eller ett inlärt mönster, eller har du helt enkelt bara en naturlig fallenhet för det?