Metafysiska grubblerier
Postat: 2022-12-28 10:15:28
En tråd för metafysiska grubblerier, men som även såklart kan utmynna i det lite mer vetenskapliga.
Att försöka förstå verkligheten bättre på ett djupare plan och att försöka skapa en modell över det fundamentala i tillvaron är ett återkommande intresse för mig. Det hänger ihop med mitt intresse av att försöka förstå den andliga aspekten av tillvaron. Allt hänger ju ihop.
Jag stötte på ett par citat utav Nikola Tesla som jag kan relatera till:
Där var det ord och inga visor. Jag är medveten om att Teslas betydelse tenderar att överdrivas på nätet idag, men där satte han ord på vad jag själv länge har känt när det gäller Einsteins relativitetsteorier. Det är inget ovanligt att människor rent intuitivt har svårt att acceptera dessa teorier, själv har jag dock på senare år kommit att respektera dem i högre grad än tidigare då det är lätt att kritisera dem men desto svårare förstås att själv komma upp med något bättre, något som stämmer minst lika bra med verkliga förhållanden.
Einstein gjorde ju dessutom förutsägelser vilka i de flesta fall har visat sig stämma bra så det känns ju lite självförmätet om man tror sig veta bättre, och dessutom så har jag tyvärr stora naturvetenskapliga kunskapsluckor. Men så har jag mina perioder då jag ändå inte kan låta bli att grubbla och tänkte här dela med mig utav mina tankar vilka har lett fram till en slags metafysisk/fundamental modell som växt fram genom åren. Min strävan har varit att försöka genomskåda saker och ting snarare än att enbart bygga vidare på redan existerande teorier.
Min metafysiska modell 2022:
Verkligheten är ju komplicerad i alla sina detaljer, men jag tänker mig att det bör gå att beskriva en fundamental och sammanhängande grund på ett förenklat vis utan att den för den sakens skull blir missvisande.
Jag tänker mig att allt som fysiskt existerar i grund och botten är förtätningar av "energier" och som jag kommer att kalla för "kroppar". Dessa kroppar är då "något som är", något med en viss rörelse relativt allt annat och något med ett visst avstånd till alla andra kroppar. Dessa kroppar kan i viss mån växelverka med andra kroppar genom att attrahera och/eller repellera dessa. Andra grundläggande egenskaper hos kropparna är dess relativa storlek och massa.
Då allt som existerar är kroppar, så är en kropps förtätning av "energier" alltså detsamma som en förtätning utav kroppar. En kropp består därmed alltid utav andra kroppar, vilka i sin tur även dessa består utav kroppar. Då det enligt min teori inte finns någon kropp som består utav annat än andra kroppar, så fortsätter det ju neråt i oändlighet. Och det är tänkbart att det fortsätter även uppåt i oändlighet, för varför skulle det finnas en övre gräns på oändligheten om det inte finns någon nedre?
För att använda ett annat språk; en atom är inte odelbar utan har sina beståndsdelar. Samtidigt är den kanske själv en beståndsdel hos en molekyl, vilken i sin tur kanske är en beståndsdel hos en mänsklig kroppscell. Denna cell kan vara en beståndsdel hos ett organ, vilken då är en beståndsdel hos människokroppen. Människan ingår i denna världen, en värld vilken i sin tur ingår i solsystemet. Och så vidare.
(Vad som räknas som en kropp kan vara lite godtyckligt, speciellt när det kommer till förtätningar som är flytande eller gasformiga. Principen är dock den att vad man än räknar som en kropp så består denna utav andra kroppar.)
En kropps storlek, massa, rörelse, kraftpåverkan på andra kroppar och avstånd till andra kroppar hänger förstås ihop med de förhållanden som gäller för dess beståndsdelar. Dess rörelse är exempelvis den balanserade/sammanvägda rörelsen hos de kroppar den består utav.
En kropp har som sagt ett visst avstånd till alla andra kroppar vilket ju ger den en viss inbördes position (eller en viss position i rummet om man så vill), och man skulle kunna säga att dess rörelse är dess manifesterade förändring av avstånd. Rörelse är detsamma som en avståndsförändring alltså.
Man skulle då kunna säga:
Vi upplever en fysisk verklighet som grundar sig på manifesterade kroppar vilka var och en består utav andra kroppar, vilket ger en viss kropp en viss storlek och en viss massa relativt alla andra existerande kroppar. Alla kroppar manifesterar även avstånd till varandra vilka i regel är satta under ständig förändring. En kropps avståndsförändring vore konstant om det inte vore för att den accelereras i olika riktningar pga att andra kroppar utövar krafter på den.
Kropparnas ständiga förändring av inbördes avstånd ger oss manifesterade rörelser och därmed händelser, förändringar och även konceptet tiden.
Då inget stillastående läge existerar som annat än som en likformig rörelse mellan vissa kroppar, utan det istället ständigt sker en automatisk avståndsförändring, så får vi tillsammans med kropparnas krafter Newtons s k tröghetslag.
Kroppars attraherande (och möjligen delvis även den repellerande) verkan på andra kroppar tänker jag då bör ligga till grund för samtliga krafter som vetenskapen beskriver inklusive gravitationen. Kroppars repellerande verkan ligger ju till grund för att kollisioner mellan kroppar är möjliga (tillsammans med dess rörelser då förstås), och därmed ligger det också till grund för motstånd, och - tillsammans med attraherande verkan - den fasta materian.
Kropparnas attraherande och repellerande krafter tillsammans med dess massa och rörelser bör rimligen ligga till grund för de olika energibegreppen inom fysiken.
Då kropparna manifesterar avstånd till varandra så uppstår ju därmed samtidigt det vi kallar för rummet, och därför så har jag svårt att se att rummet skulle ha några egenskaper i sig. Inte heller ser jag hur det skulle kunna existera något annat fysiskt tillvaroplan än det s k tredimensionella rummet. Det är ju vad som blir resultatet utav att kropparna befinner sig på olika avstånd från varandra och manifesterar detta, och här är ju alla möjliga riktningar inkluderade.
Inte heller kan ju något som är en- eller tvådimensionellt ha en egenexistens i rummet, ty för att ett objekt skall existera i ett rum måste det ha en volym. Och inser man detta så blir det inkonsekvent ifall man påstår att ett tredimensionellt föremål skulle kunna ha en egenexistens i en fyrdimensionell tillvaro. Och påstår man motsatsen, att ett tredimensionellt föremål inte skulle kunna ha en egenexistens i en fyrdimensionell tillvaro så blir det komplicerat och besynnerligt minst sagt.
Då jag inte kan se att rummet skulle fungera som ett slags koordinatsystem för kropparna som de relaterar sina rörelser till, så krävs ju att alla kroppar tar hänsyn till varandra för att allt skall fungera enhetligt och för att det skall existera en balans i universum. Att så också verkar vara fallet styrks utav den s k centrifugalkraften.
Det här med att alla kroppar på något vis skulle ta hänsyn till alla andra kroppar låter kanske som en mystisk förklaring. Men jag tror inte man kommer ifrån att det blir lite mystiskt när man kommer ner på den mest fundamentala nivån, detta då existensen i sig sannolikt är mystisk i grund och botten. Dock tror jag att den här mystiken ibland döljs för oss tack vare vetenskapliga förklaringar som får det att låta lite mer logiskt och begripligt, samtidigt som man kanske är blind för att dessa förklaringar oftast skapar nya svåra frågor.
Det här var blott en sammanfattning utav min teori och jag tänker att jag kommer att posta mer efter hand. Jag kommer även att belysa olika problem som finns med de teorier som är accepterade idag. Dock är denna tråd såklart inte enbart till för mig och mina tankar.
Observera att jag inte gör några anspråk med denna amatörteori utan det är mer som ett pussel som jag tycker är kul att försöka lägga. Att ha ambitioner med detta vore nog lite jobbigt då det går emot mycket utav det som tas för sanning inom den fysiska vetenskapen idag. Då kunde man tala om huvudvärk. Med det sagt så vill jag ju ändå gärna att det skall bli korrekt det jag skriver, både logiskt sett men även att det helst skall ha med verkliga förhållanden att göra också.
Att försöka förstå verkligheten bättre på ett djupare plan och att försöka skapa en modell över det fundamentala i tillvaron är ett återkommande intresse för mig. Det hänger ihop med mitt intresse av att försöka förstå den andliga aspekten av tillvaron. Allt hänger ju ihop.
Jag stötte på ett par citat utav Nikola Tesla som jag kan relatera till:
“I hold that space cannot be curved, for the simple reason that it can have no properties. ... Of properties we can only speak when dealing with matter filling the space. To say that in the presence of large bodies space becomes curved, is equivalent to stating that something can act upon nothing. I, for one, refuse to subscribe to such a view.” –NT (“Pioneer Radio Engineer Gives Views On Power.” New York Herald Tribune, September 11, 1932.)
“[The Theory of Relativity] is a mass of errors and deceptive ideas violently opposed to the teachings of great men of science of the past and even to common sense. The theory wraps all these errors and fallacies and clothes them in magnificent mathematical garb which fascinates, dazzles and makes people blind to the underlying errors. The theory is like a beggar clothed in purple whom ignorant people take for a king. Its exponents are very brilliant men, but they are metaphysicists rather than scientists.” –NT(“Tesla, 79, Promises to Transmit Force.” New York Times, July 11, 1935.)
Där var det ord och inga visor. Jag är medveten om att Teslas betydelse tenderar att överdrivas på nätet idag, men där satte han ord på vad jag själv länge har känt när det gäller Einsteins relativitetsteorier. Det är inget ovanligt att människor rent intuitivt har svårt att acceptera dessa teorier, själv har jag dock på senare år kommit att respektera dem i högre grad än tidigare då det är lätt att kritisera dem men desto svårare förstås att själv komma upp med något bättre, något som stämmer minst lika bra med verkliga förhållanden.
Einstein gjorde ju dessutom förutsägelser vilka i de flesta fall har visat sig stämma bra så det känns ju lite självförmätet om man tror sig veta bättre, och dessutom så har jag tyvärr stora naturvetenskapliga kunskapsluckor. Men så har jag mina perioder då jag ändå inte kan låta bli att grubbla och tänkte här dela med mig utav mina tankar vilka har lett fram till en slags metafysisk/fundamental modell som växt fram genom åren. Min strävan har varit att försöka genomskåda saker och ting snarare än att enbart bygga vidare på redan existerande teorier.
Min metafysiska modell 2022:
Verkligheten är ju komplicerad i alla sina detaljer, men jag tänker mig att det bör gå att beskriva en fundamental och sammanhängande grund på ett förenklat vis utan att den för den sakens skull blir missvisande.
Jag tänker mig att allt som fysiskt existerar i grund och botten är förtätningar av "energier" och som jag kommer att kalla för "kroppar". Dessa kroppar är då "något som är", något med en viss rörelse relativt allt annat och något med ett visst avstånd till alla andra kroppar. Dessa kroppar kan i viss mån växelverka med andra kroppar genom att attrahera och/eller repellera dessa. Andra grundläggande egenskaper hos kropparna är dess relativa storlek och massa.
Då allt som existerar är kroppar, så är en kropps förtätning av "energier" alltså detsamma som en förtätning utav kroppar. En kropp består därmed alltid utav andra kroppar, vilka i sin tur även dessa består utav kroppar. Då det enligt min teori inte finns någon kropp som består utav annat än andra kroppar, så fortsätter det ju neråt i oändlighet. Och det är tänkbart att det fortsätter även uppåt i oändlighet, för varför skulle det finnas en övre gräns på oändligheten om det inte finns någon nedre?
För att använda ett annat språk; en atom är inte odelbar utan har sina beståndsdelar. Samtidigt är den kanske själv en beståndsdel hos en molekyl, vilken i sin tur kanske är en beståndsdel hos en mänsklig kroppscell. Denna cell kan vara en beståndsdel hos ett organ, vilken då är en beståndsdel hos människokroppen. Människan ingår i denna världen, en värld vilken i sin tur ingår i solsystemet. Och så vidare.
(Vad som räknas som en kropp kan vara lite godtyckligt, speciellt när det kommer till förtätningar som är flytande eller gasformiga. Principen är dock den att vad man än räknar som en kropp så består denna utav andra kroppar.)
En kropps storlek, massa, rörelse, kraftpåverkan på andra kroppar och avstånd till andra kroppar hänger förstås ihop med de förhållanden som gäller för dess beståndsdelar. Dess rörelse är exempelvis den balanserade/sammanvägda rörelsen hos de kroppar den består utav.
En kropp har som sagt ett visst avstånd till alla andra kroppar vilket ju ger den en viss inbördes position (eller en viss position i rummet om man så vill), och man skulle kunna säga att dess rörelse är dess manifesterade förändring av avstånd. Rörelse är detsamma som en avståndsförändring alltså.
Man skulle då kunna säga:
Vi upplever en fysisk verklighet som grundar sig på manifesterade kroppar vilka var och en består utav andra kroppar, vilket ger en viss kropp en viss storlek och en viss massa relativt alla andra existerande kroppar. Alla kroppar manifesterar även avstånd till varandra vilka i regel är satta under ständig förändring. En kropps avståndsförändring vore konstant om det inte vore för att den accelereras i olika riktningar pga att andra kroppar utövar krafter på den.
Kropparnas ständiga förändring av inbördes avstånd ger oss manifesterade rörelser och därmed händelser, förändringar och även konceptet tiden.
Då inget stillastående läge existerar som annat än som en likformig rörelse mellan vissa kroppar, utan det istället ständigt sker en automatisk avståndsförändring, så får vi tillsammans med kropparnas krafter Newtons s k tröghetslag.
Kroppars attraherande (och möjligen delvis även den repellerande) verkan på andra kroppar tänker jag då bör ligga till grund för samtliga krafter som vetenskapen beskriver inklusive gravitationen. Kroppars repellerande verkan ligger ju till grund för att kollisioner mellan kroppar är möjliga (tillsammans med dess rörelser då förstås), och därmed ligger det också till grund för motstånd, och - tillsammans med attraherande verkan - den fasta materian.
Kropparnas attraherande och repellerande krafter tillsammans med dess massa och rörelser bör rimligen ligga till grund för de olika energibegreppen inom fysiken.
Då kropparna manifesterar avstånd till varandra så uppstår ju därmed samtidigt det vi kallar för rummet, och därför så har jag svårt att se att rummet skulle ha några egenskaper i sig. Inte heller ser jag hur det skulle kunna existera något annat fysiskt tillvaroplan än det s k tredimensionella rummet. Det är ju vad som blir resultatet utav att kropparna befinner sig på olika avstånd från varandra och manifesterar detta, och här är ju alla möjliga riktningar inkluderade.
Inte heller kan ju något som är en- eller tvådimensionellt ha en egenexistens i rummet, ty för att ett objekt skall existera i ett rum måste det ha en volym. Och inser man detta så blir det inkonsekvent ifall man påstår att ett tredimensionellt föremål skulle kunna ha en egenexistens i en fyrdimensionell tillvaro. Och påstår man motsatsen, att ett tredimensionellt föremål inte skulle kunna ha en egenexistens i en fyrdimensionell tillvaro så blir det komplicerat och besynnerligt minst sagt.
Då jag inte kan se att rummet skulle fungera som ett slags koordinatsystem för kropparna som de relaterar sina rörelser till, så krävs ju att alla kroppar tar hänsyn till varandra för att allt skall fungera enhetligt och för att det skall existera en balans i universum. Att så också verkar vara fallet styrks utav den s k centrifugalkraften.
Det här med att alla kroppar på något vis skulle ta hänsyn till alla andra kroppar låter kanske som en mystisk förklaring. Men jag tror inte man kommer ifrån att det blir lite mystiskt när man kommer ner på den mest fundamentala nivån, detta då existensen i sig sannolikt är mystisk i grund och botten. Dock tror jag att den här mystiken ibland döljs för oss tack vare vetenskapliga förklaringar som får det att låta lite mer logiskt och begripligt, samtidigt som man kanske är blind för att dessa förklaringar oftast skapar nya svåra frågor.
Det här var blott en sammanfattning utav min teori och jag tänker att jag kommer att posta mer efter hand. Jag kommer även att belysa olika problem som finns med de teorier som är accepterade idag. Dock är denna tråd såklart inte enbart till för mig och mina tankar.
Observera att jag inte gör några anspråk med denna amatörteori utan det är mer som ett pussel som jag tycker är kul att försöka lägga. Att ha ambitioner med detta vore nog lite jobbigt då det går emot mycket utav det som tas för sanning inom den fysiska vetenskapen idag. Då kunde man tala om huvudvärk. Med det sagt så vill jag ju ändå gärna att det skall bli korrekt det jag skriver, både logiskt sett men även att det helst skall ha med verkliga förhållanden att göra också.