AspergerForum

Guy Fawkes (engelskt uttal: [ˈɡaɪ ˈfɔːks]), även känd som Guido Fawkes eller John Johnson, troligen född 13 april 1570 i York, död 31 januari 1606 i London, var en av de katolska konspiratörer som försökte lönnmörda Jakob I genom att spränga det engelska överhuset i Westminsterpalatset 1605, i vad som kallas för krutkonspirationen. Fawkes var en av de första konspiratörerna att ansluta sig till attentatet.
---
Konspiratörerna lyckades införskaffa ett hyreskontrakt för ett källarvalv som låg precis under det engelska överhuset och de utsåg Fawkes som ansvarig för sprängämnena som lagrades där. Dock förvarnades myndigheterna om det planerade sprängdådet i ett anonymt brev och när de genomsökte Westminsterpalatset tidigt den 5 november 1605 fann de Fawkes när han vaktade sprängämnena. Under de följande dagarna förhördes och torterades Fawkes och han gav slutligen upp och erkände sig delaktig i konspirationen, vilket ledde till att han senare dömdes till döden genom hängning, dragning och fyrdelning. När han skulle hängas den 31 januari 1606 valde Fawkes att hoppa ned från galgen, vilket gjorde att han bröt nacken och avled direkt.

Fawkes förknippas starkt med den misslyckade krutkonspirationen och hans minne firas i England den 5 november varje år, under vad som kallas för Guy Fawkes Night.
---
Den 5 november 1605 uppmuntrades invånarna i London att fira det faktum att kung Jakob hade undgått att bli lönnmördad av konspiratörerna. Firandet skulle gå till på så sätt att brasor skulle tändas på ett ansvarsfullt sätt.[10] I januari 1606[68] lagstadgades den 5 november till en sorts tacksägelsedag under vilken man skulle glädjas åt befrielsen och denna lag gällde fram till 1859.[69] Vid parlamentets öppnande varje år i England genomför hovdrabantkåren Yeomen of the Guard en genomsökning av källarvalvet i Westminsterpalatset (där Fawkes upptäcktes och greps), vilket är en direkt konsekvens av krutkonspirationen.

Myntmästaren Anders Hansson kastade sig ut ur fängelsetornet och slog ihjäl sig, men kroppen bars likväl till schavotten för halshuggning. De avrättades fastigheter och förmögenheter beslagtogs av kungen.

Nästan fyra år senare dömdes Olaus Petri och Laurentius Andreæ för underlåtenhet att avslöja krutkonspirationen. De skulle ha fått reda på attentatförberedelserna via biktstolen. Domen var högförräderi, och straffet blev halshuggning. Båda benådades från avrättning.