Ikea och fångarbetarna i Östtyskland
Postat: 2022-10-09 2:39:20
Gamla nyheter, jag vet. Men nya för mig och kanske för andra också.
https://www.svt.se/nyheter/granskning/u ... kea-mobler
Intervju med en av de f d fångarna:
Han kände igen dem från ett kulturhus i Naumburg.
Det var förstås inga svenska skyddsföreskrifter i fabriken.
Känns som att Ikea fick ett något solkat rykte när detta kom fram. Men det är förstås glömt nu.
Västtyskland friköpte många politiska fångar. DDR blev av med dem samtidigt som de fick västvaluta.
SVT 7 JUNI 2012 skrev:I jakten på lönsamhet utnyttjade Ikea politiska fångar i dåvarande Östtysklands hårda diktatur.
Och Ikea hade kunskap om vilka som tillverkade deras möbler. Det avslöjas i dokument från den hemliga säkerhetspolisen Stasis arkiv.
När Ikeas utländska affärer sköt fart på 1970-talet ökade behovet av billig produktion. Det problemet löstes bland annat med hjälp av östtyskar som fängslats av den egna regimen, av politiska skäl.
Runt om i det hårt kontrollerade Östtyskland, förkortat DDR, använde de stora möbelproducenterna, som bland annat Ikea anlitade, fängelsedömda – både straffångar och politiska fångar – för att hålla produktionskostnaderna nere.
– Fångarnas arbete var en viktig del av företagens produktion. Det innebar att det ständigt fanns ett hårt tryck på fångarna att alltid arbeta. Arbetsvägran blev hårt bestraffat, säger Hildigund Neubert, som är en av författarna till boken ”Skamlöst utnyttjade”, om tvångsarbete för politiska fångar i DDR.
https://www.svt.se/nyheter/granskning/u ... kea-mobler
Intervju med en av de f d fångarna:
https://www.svt.se/nyheter/granskning/u ... ikea-i-ddrJens Asche var 25 år när han satt i Naumburgfängelset i Östtyskland.
Där arbetade han för metallföretaget MEWA.
Arbetade med delar till stolar
I en jubileumsskrift från DDR-tiden skriver företaget stolt att de är Östtysklands största tillverkare av beslag, gångjärn och metalldelar till möbler. De levererar till möbelföretag över hela landet.
När Jens Asche som politisk fånge kom till verkstadsföretaget 1985 arbetade han vid en maskin som pressade metallrör till stolsunderreden.
– När jag lade in dem i pressen funderade jag på var jag hade sett dem förut. Jag tänkte att jag faktiskt hållit i sådana förut, men var? säger han.
Han kände igen dem från ett kulturhus i Naumburg.
– Det var helt enkelt så att det var våra stolar där, stolar som svenskarna inte tagit emot för att de var fjärde- eller femtesortering, berättar Jens Asche idag.
---
Går inte gärna till Ikea
Sommaren 1985 friköptes Jens Asche av Västtyskland. Någon vecka senare gick han på Ikeavaruhuset i Spandau i Västberlin. Där såg han just de skenorna i köksavdelningen. Skenorna användes för att kökslådorna skulle glida in och ut på dem.
– Jag är helt säker på det. Listorna som lådorna drogs ut på var samma lister som jag själv tillverkat, säger han idag.
– Det kändes inte bra, suckar han, och sen gick jag inte gärna till Ikea. Det kändes fel.
Det var förstås inga svenska skyddsföreskrifter i fabriken.
Vid maskinen hade vi hörselskydd, men de var av usel kvalité. Jag fick hörselproblem.
Fångarna fick också hudproblem eftersom deras arbetskläder ofta inte tvättades på veckor.
Känns som att Ikea fick ett något solkat rykte när detta kom fram. Men det är förstås glömt nu.
Västtyskland friköpte många politiska fångar. DDR blev av med dem samtidigt som de fick västvaluta.