Ja, flickorna i DDR tvingades ta anabola steroider och de fick inte ens veta om det. Man påstod att det var vitaminer. De unga idrottarna var helt hjärntvättade. Dopning var bara något som förekom i västvärlden.
SR 25 okt 2020 skrev:Elvaåriga östtyska simmaren Catherine Menschner befinner sig mitt i den politiska kampen som pågår mellan öst- och västvärlden under kalla kriget, indragen i det största medicinska experimentet i idrottshistorien. Men det har hon själv ingen aning om.
Cathrines simtränare tvingar henne och hennes lagkompisar att svälja tabletter varje träning och de måste göra det så att han ser. ”Det är vitaminer”, svarar han om någon undrar vad de innehåller. I själva verket är det en form av anabola steroider.
Snart dominerar de östtyska damerna i simtävlingarna, de vinner guld efter guld och de fastnar aldrig i dopingkontrollerna. Men deras mörka röster, kraftiga muskler och förändrade utseenden vittnar om att något är fel. Vissa av tjejernas kroppar kollapsar, vissa tvingas sluta simma och vissa börjar må psykiskt dåligt.
Även pojkarna dopades. Här berättar en av dem, Ulf Hausmann, om att växa upp i Östtyskland som ung simmartalang.
Team snabbare 2021 januari 22 skrev:Jag tror att jag var 14 eller 15 år. Det var förstås inte så att tränaren direkt sa att "nu tar vi några piller som är dopning så att vi blir ännu bättre". Det gick mer sofistikerat till. Jag minns den dagen när jag och några till från gruppen fick en extra tablett i vårt dagliga kosttillskott.
Vanligt kosttillskott i form av vitaminer och mineraler fick vi redan regelbundet. Det betalades av staten och vi fick helt enkelt ta det då. Jag kan t o m idag förstå att avsikten inte var dålig, även om metoden var tveksam. Det var också 30 år sedan.
Men när jag och mina kompisar såg att några fick en tablett till så frågade vi tränaren varför bara några fick dessa piller. Som svar fick vi att "det är fluortabletter". Vår tandläkare (vi hade en egen på idrottsskolan) sa att vissa behöver det för tänderna.
Senare på dagen samlades vi som fick pillren på ett extra möte. Där sa huvudtränaren för klubben och vår tränare att vi var utvalda för att vi är så bra och har uppfyllt kraven för de kommande juniortävlingarna, med huvudmål Junior-EM.
Och då satsar staten extra i form av stödjande medel. Forskningen hade tagit fram de tabletterna, som gör att vi kommer att tåla hårda träningen bättre. Utan att bli trötta så snabbt. Och det leder sedan till att vi kan simma snabbare. Vi uppmanades att inte berätta för andra och även hålla tyst gentemot våra kompisar som inte fick tabletterna.
Då skulle förklaringen om fluortabletter vara en bra förklaring. Och den förklaringen köpte vi alla.
Vi var rätt stolta att vi var bra och att det satsades. Dopning fanns bara i västvärlden inte i DDR – med den informationen växte vi upp. Vi hade ingen aning att det var steroider. Preparatet hette oral turinabol. Ett medel bara framtagen för att höja prestationer inom idrotten!
---
Vi skojade och kallade dem för den blåa blixten.
----
Några veckor innan tävlingen fick vi sluta ta den blåa blixten. Det har inte varit en enda idrottare från DDR som åkt fast på någon tävling. På den tiden fanns bara kontroller under själva tävlingarna.
https://teamsnabbare.se/blogs/team-snab ... xten-i-ddrEftersom flickor kommer tidigare i puberteten så var de ännu yngre när de fick sina dopningspiller.
Det var väldigt hänsynslöst gjort av de ansvariga.
Vem bär ansvaret för det hela?- Tränarna som gav tabletterna till oss idrottare?
- Läkarna som jobbade hos varje idrottsskola och blev involverade när programmet rullades ut?
- Funktionärerna som klurade ut planen?
- Företaget som fick uppdraget att forska och tillverka?
- Politikerna som gav högsta ordern och godkände det?
Alla bär ju ett ansvar och den högste ledningen har säkert störst ansvar.
Dessa ungdomar sågs som statens egendom och ett medel för att öka prestigen för landet.