Hans första fru Cynthia Lennon har skrivit en bok om sitt liv med John Lennon, boken heter kort och gott John.
Det var inte lätt att vara gift med John Lennon och det slutade illa.
Alba 060918 skrev:John hade växt upp hos sin moster Mimi i medelklassområdet Woolton. Han var en rebell, en teddyboy, och inte alls ”min typ” som hon skriver. Men hon föll handlöst för hans brutala charm och blev vansinnigt förälskad.
Sedan hände det mesta snabbt; giftermål i augusti 1962. Sonen Julian föddes i april 1963. John var borta större delen av tiden eftersom Beatles slog igenom precis i den vevan. Cyn var tvungen flytta hem till Mimi – som hon aldrig tyckte om (och Mimi inte heller henne, hon ville ha John för sig själv) och fortfarande uttrycker hon bitterhet mot Johns moster. Johns biologiske far försvann tidigt i hans liv och modern Julia – som hade ny familj med två döttrar – hade blivit ihjälkörd på sommaren 1958, precis när John lyckats komma henne nära igen.
https://www.alba.nu/sidor/18960Om John och drogen LSD:
”Den största förändringen i vår tillvaro, och den största enskilda orsaken till att vi skildes, var Johns fördjupade intresse i droger…”
Första gången blev de lurade till det. John, Cyn och George Harrison och hans fru fick det i spetsade drinkar hos en tandläkare de var bjudna på middag hos. John – som hade rökt gräs tidigare, likt många musiker på 60-talet – blev fascinerad och fortsatte med LSD. Så småningom tog han det nästan dagligen. Han trodde det var vägen till större medvetenhet, kreativitet och lycka.
Cyn provade motvilligt två gånger till.
Som ersättare för drogerna kom meditation och yoga in i deras liv. Trodde och hoppades Cyn. Men en annan ersättare skulle snart förändra allt: Yoko Ono.
Det övergivna barnet John övergav själv sin son Julian för den nya kärleken Yoko Ono:
Det tog dessutom tre år – mellan 1971 och 74 – innan sonen Julian fick träffa sin far som då bodde i USA.
Ja, det finns mycket smärta i Cynthia Lennons berättelse. Smärta som aldrig fick chansen att värka ut. Både för henne själv och sonen Julian som uttrycker stöd för sin mors mod att skriva denna bok i ett eget förord. Bitterheten mot Yoko Ono är stor hos de båda, men kanske störst hos Julian.
”…Johns död hade varit så meningslös, och den svåraste förlusten för oss båda var att mista hoppet. Mitt hopp om att vi en dag skulle bli vänner igen, kunna skratta ihop, prata gamla minnen och diskutera den son som vi båda älskade. Julians hopp om att han och John skulle komma nära och förstå varandra och umgås…”
Ackja, det är sällan de begåvade och charmfulla artisterna är några bra förebilder.