AspergerForum

Angående den nya Beatles-serien, vad har ni för känslor för "the fabolous four"? Eller mister man förmågan att avgöra storheten i det som alltid "funnits där"? Ungefär som att fråga vad man tycker om socialdemokraterna eller om,..mjölk? Man kanske skulle behöva stiga ned ifrån en annan planet?

Annars, lyssna gärna på den alternativa versionen av "While My Guitar Gently Weeps" ifrån "Anthology 3"!

För två år sen kom en film som heter Yesterday.

Tänk om alla skulle ha glömt Beatles och deras låtar? Tänk om de skulle lanceras som helt nya:

Eter ett oförklarligt elavbrott i hela världen på tolv sekunder, har vissa saker blivit annorlunda. Populära produkter existerar inte och populärkulturella fenomen har aldrig funnits. Ett av dem är The Beatles och deras musik.

Av ännu en inte förklarad anledning är Jack Malik (Himesh Patel), en 27-årig artist som i bästa fall lyckas locka ett dussin besökare till sina konserter på sunkiga pubar i småstäder på den brittiska östkusten, i detta nya universum den enda som faktiskt minns Beatles-klassikerna. Han börjar uppträda med dem och gör succé.

https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/ ... lande-slut

Men han gör faktiskt inte succé på en gång. De stökiga pubgästerna beter sig lika ointresserat som vanligt. Ja, skulle Beatles musik upplevas lika ny och fräsch efter alla dessa år? När Ed Sheeran i filmen blir intresserad så tar karriären fart. Men Maliks förslag till albumtitlar "The White Album" (kan det tolkas rasistiskt?), "Sergeeant Pepper's lonely hearts club band" (för långt och konstigt) och "Abbey Road" (obegripligt för amerikaner) dissas totalt.

En medlem påstod att Beatles var den tidens pojkband. Vilket visar total okunnighet. De skrev sina låtar själva och revolutionerade popmusiken. De utvecklades och utvecklade sin musik. Men de som är unga idag fattar nog inte Beatles storhet.

Alien skrev:Men de som är unga idag fattar nog inte Beatles storhet.

Samtidigt som mer eller mindre ingenting av dagens popmusik hade existerat, eller i alla fall hade låtit radikalt annorlunda utan dem!

Freddy Dreadful skrev:Angående den nya Beatles-serien, vad har ni för känslor för "the fabolous four"? Eller mister man förmågan att avgöra storheten i det som alltid "funnits där"? Ungefär som att fråga vad man tycker om socialdemokraterna eller om,..mjölk? Man kanske skulle behöva stiga ned ifrån en annan planet?

Den nya Beatles-serien? Gillar tanken på att dom hatade varandra, och mest av allt Yoko Ono. Det finns en potatisupptagare som heter Yoko. Potatis är bra, Yoko är dålig. Fascinerande hur dom andra beatlarna avskyr Yoko medans John avgudar henne. Avgudar allt som har med henne att göra, är hennes slav och lyder henne utan reservation, helt blindt.

Ingen i hela världen gillar Yoko. Förutom Yoko själv då, som är fylld av kärlet till sig själv.

Jag har inte så stor relation till Beatles, är för ung då. Gillar låtar som "Shes leaving home" "Something" "Norwegian wood", främst. (Gärna i sättning med storband)

Alien skrev:För två år sen kom en film som heter Yesterday.

Tänk om alla skulle ha glömt Beatles och deras låtar? Tänk om de skulle lanceras som helt nya:

Eter ett oförklarligt elavbrott i hela världen på tolv sekunder, har vissa saker blivit annorlunda. Populära produkter existerar inte och populärkulturella fenomen har aldrig funnits. Ett av dem är The Beatles och deras musik.

Av ännu en inte förklarad anledning är Jack Malik (Himesh Patel), en 27-årig artist som i bästa fall lyckas locka ett dussin besökare till sina konserter på sunkiga pubar i småstäder på den brittiska östkusten, i detta nya universum den enda som faktiskt minns Beatles-klassikerna. Han börjar uppträda med dem och gör succé.

https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/ ... lande-slut

Men han gör faktiskt inte succé på en gång. De stökiga pubgästerna beter sig lika ointresserat som vanligt. Ja, skulle Beatles musik upplevas lika ny och fräsch efter alla dessa år? När Ed Sheeran i filmen blir intresserad så tar karriären fart. Men Maliks förslag till albumtitlar "The White Album" (kan det tolkas rasistiskt?), "Sergeeant Pepper's lonely hearts club band" (för långt och konstigt) och "Abbey Road" (obegripligt för amerikaner) dissas totalt.

En medlem påstod att Beatles var den tidens pojkband. Vilket visar total okunnighet. De skrev sina låtar själva och revolutionerade popmusiken. De utvecklades och utvecklade sin musik. Men de som är unga idag fattar nog inte Beatles storhet.

Det är en väldigt fin film. Jag tycker om den.

Yesterday, all my troubles seemed so far away.

Om tusen år gör man arkeologiska utgrävningar och upptäcker beatles sanna natur!

LordNelson skrev:

Freddy Dreadful skrev:Angående den nya Beatles-serien, vad har ni för känslor för "the fabolous four"? Eller mister man förmågan att avgöra storheten i det som alltid "funnits där"? Ungefär som att fråga vad man tycker om socialdemokraterna eller om,..mjölk? Man kanske skulle behöva stiga ned ifrån en annan planet?

Den nya Beatles-serien? Gillar tanken på att dom hatade varandra, och mest av allt Yoko Ono. Det finns en potatisupptagare som heter Yoko. Potatis är bra, Yoko är dålig. Fascinerande hur dom andra beatlarna avskyr Yoko medans John avgudar henne. Avgudar allt som har med henne att göra, är hennes slav och lyder henne utan reservation, helt blindt.

Ingen i hela världen gillar Yoko. Förutom Yoko själv då, som är fylld av kärlet till sig själv.

Det är väl inte så konstigt att medlemmarna utvecklades åt olika håll och ville olika saker efter tio år. Även Abba tröttnade, och bägge paren skildes. Medlemmarna i The Beatles hatade inte varandra förrän Yoko Ono kom in i bilden. John Lennon släpade med henne in i inspelningsstudion trots att inga flickvänner/fruar brukade få vara med där. Klart de tre andra blev sura då.

För mig har albumet Let it be och Beatles betytt mycket. Den första skiva jag ägde var en singel jag fick i julklapp 1969, med Lady Madonna på A-sidan.
Jag fyllde tio år i maj 1970 och tidigare samma år tog min pappa sitt liv. Det året och de närmaste åren efter var väldigt tunga. Jag läste mycket och höll mig mycket för mig själv.
Min fyra år äldre syster var väldigt intresserad av pop och rock, hade albumet ”Let it be” och spelade det mycket. När hon tillfälligt flyttade ihop med en kille lämnade hon ett tag delar av sin skivsamling till mig.
Bland annat Let it be.
När jag blev äldre började jag lyssna mig igenom Beatles alla album. Såg filmen från taket när de hade sin sista konsert..
Och senare lyssnade jag mycket på Lennon och Yoko Ono.
Minns väldigt väl när Lennon blev skjuten, var jag var och vem som berättade det.
Så utan Beatles skulle jag nog ha andra referensramar vad gäller musik..

Har inte sett eller hört någonting om någon ny serie så jag har ingen aning vad du pratar om.

Gillade ''The Beatles'' i typ 4-5 år i mina tonår, sen hittade jag annan musik som jag föredrar mycket mer, men det är absolut inget fel på ''The Beatles'' det händer då och då att jag fortfarande lyssnar på en låt av dem, oftast i samband med att man har radion på kanske? En anledning till också att jag slutade med det var att jag inte hade någon att diskutera musiken med, kamraten som också gillade deras musik hade bytt skola så jag var själv i att tycka deras musik var bra, men mest var det för jag hade lyssnat i 4-5 år och hade tröttnat, sen var det inte heller någon som uppskattade samma ''The Beatles'' som jag gjorde, de flesta tyckte de var bäst i de tidiga åren fram till 1966 och sen tyckte deras musik blev skräp. Jag tyckte mycket mer om deras psykedeliska musik 1967 och framåt så jag tyckte helt motsatt. Men det blev för uttjatat helt enkelt, idag känns det som jag lyssnar på mer varierat, många olika, tycker allra bäst om klassisk musik faktiskt.

Men bästa ''The Beatles'' albumet för mig var ''Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band''.

Serien och vem som gjort den https://en.wikipedia.org/wiki/The_Beatles:_Get_Back

Tre avsnitt på sammanlagt 7,5 timme låter väl mycket. Risk för att jag skulle somna, tror jag. Peter Jackson, det var ju han som gjorde Sagan om ringen-filmerna.

TT/UNT 22 NOVEMBER 2021 skrev:"The Beatles: Get back" baseras på de aldrig tidigare visade filmer som spelades in när Beatles under några stressiga veckor repeterade in nya låtar inför det som skulle bli "Let it be", bandets sista album, och den live-konsert som till sist blev av på taket till deras Apple-studio.

https://unt.se/artikel/peter-jackson-om ... n/jv9q02ol

Michael Lindsay-Hogg filmade i 600 timmar. Inte alltid så etiskt, ibland smygfilmade han.

Lindsay-Hogg var angelägen om att få med precis allt, och använde en del tricks för att få med även det som bandet inte ville att han skulle se och höra.

– Han kunde sätta på kameran och sedan bara gå i väg så att de inte märkte att de blev filmade. Han täckte för den röda lampan, så det verkade som allt var avstängt. Han satte upp dolda mikrofoner. Vid endast ett tillfälle säger Paul "sluta filma", men när kameran slås av fortsätter micken att ta upp ljud, säger Jackson och fortsätter:

– De var ju väldigt medvetna om att de blev filmade, och det hände att Paul och George började spela lite högre för att kunna tala samtidigt utan att någon kunde höra vad de sa. Men med modern ljudteknik har vi kunnat filtrera bort musiken och komma åt vad de säger.

De två medlemmar som ännu lever, Paul McCartney och Ringo Starr, bryr sig inte längre efter 50 år.

Dokumentären går alltså på filmkanalen Disney+. Disney gillade inte alla fula ord , det är väl inte så familjevänligt, men inget fick tvättas bort.

TT/UNT 26 NOVEMBER 2021 skrev:– Disney ville ta bort alla svordomarna. Men Ringo och Paul sa "Det var så vi pratade. Filmen visar en väldigt sanningsenlig bild av hur vi var. Det är så vi vill att världen ska se oss." De vill inte tvätta bort någonting, säger han.

https://unt.se/artikel/disney-ville-rad ... d/r4yzv0or

Jag skulle tycka det var kul att se (i flera omgångar än tre, blir lätt otålig) men har inte Disney+.
Hoppas serien släpps på någon annan kanal så småningom.
Gillar dokumentärer om alla Beatlesmedlemmar. Det har ju gjorts en del. Minns bland annat en lång dokumentär om George Harrison som jag såg på en ”vanlig” TV-kanal för flera år sen. Kanske i samband med att han dog?

LordNelson skrev:

Freddy Dreadful skrev:Angående den nya Beatles-serien, vad har ni för känslor för "the fabolous four"? Eller mister man förmågan att avgöra storheten i det som alltid "funnits där"? Ungefär som att fråga vad man tycker om socialdemokraterna eller om,..mjölk? Man kanske skulle behöva stiga ned ifrån en annan planet?

Den nya Beatles-serien? Gillar tanken på att dom hatade varandra, och mest av allt Yoko Ono. Det finns en potatisupptagare som heter Yoko. Potatis är bra, Yoko är dålig. Fascinerande hur dom andra beatlarna avskyr Yoko medans John avgudar henne. Avgudar allt som har med henne att göra, är hennes slav och lyder henne utan reservation, helt blindt.

Ingen i hela världen gillar Yoko. Förutom Yoko själv då, som är fylld av kärlet till sig själv.

Det där om hatet, både mot varandra och mot Yoko är verkligen inte sant.
Beatles fans tyckte ju att de hade rätt till dem, blev besvikna när de inte ville fortsätta som grupp. Det fanns konflikter i bandet och hade funnits av och till hela tiden. Men skvallerpressen spekulerade och överdrev en massa när Beatles splittrades. Många levde på den tiden på att berätta överdrivna historier om musiker och artister. Det fanns inga sociala medier och banden var helt beroende av uppmärksamheten i media, för att sälja skivor. Allt som hände runt Beatles gav ju hysteriskt mycket reaktioner. Och det fanns inte lika mycket tillgång till musik eller på journalistik om den, på den tiden. Så vad de brittiska kvällstidningarna påstod lästes av alla Beatlesfans och blev till ”sanningar” om Beatles förehavanden.

Hade Beatles slagit igenom om de lanserats idag, eller hade de helt enkelt drunknat i bajs-lavinen som är "out there"?

Freddy Dreadful skrev:Hade Beatles slagit igenom om de lanserats idag, eller hade de helt enkelt drunknat i bajs-lavinen som är "out there"?

De människorna, John, Paul, George och Ringo hade aldrig fått den inspirationen idag, de hade gjutits i samtidens form, de hade aldrig gjort det de gjorde, de är en produkt av sin tid precis som all musik, vi lever i en dålig tidsålder på många vis och därför den dåliga musiken. Det hade helt enkelt aldrig hänt, sen inspireras alltid musik av samma era av varandra, därför vi tycker musik nu låter likadant men om du lyssnade på band på 60-talet utan att veta vad de hette skulle du nog aldrig känna igen på rösterna och musiken vilket band som spelades, samma sak med klassisk musik kan du höra skillnad på två kompositörer av klassisk musik om du inte är insatt i ämnet, hade du hört skillnad på Mahler och Wagner om du inte var expert på klassisk musik?

Riksamiralen skrev:hade du hört skillnad på Mahler och Wagner om du inte var expert på klassisk musik?

Möjligtvis inte, men definitivt mellan Mozart och Beethoven! Det finns dessutom en aspekt av tidlöshet över just Beatles musik anser jag, de är inte bara ett "band of the sixties"! De transcenderar över alla gränser, om man skall låta lite pretentiös!

Är det någon som har någon reaktion på "Now And Then"?

Freddy Dreadful skrev:Är det någon som har någon reaktion på "Now And Then"?

En viss likhet med Beatles klassiska verk, fin men fastnade inte.

atoms skrev:En viss likhet med Beatles klassiska verk, fin men fastnade inte.

Jag håller med till fullo!

Jag är ett stort fan av Beatles,har nästan alla deras album och en är en dyrgrip en tidig pressning av Stg peppers.
Fick den av min morbror och hans fru när jag var i tonåren,de hade köpt den när den kom.
Jag har fått den värderad till uppemot 1000 kronor.
Min favoritlåt är here comes the sun och Let it be

Freddy Dreadful skrev:Är det någon som har någon reaktion på "Now And Then"?

Har hört den några gånger. Den nya inspelningen låter inte som Beatles.

I mina stora hörlurar låter det som den har "wall of sound", och det hade väl bara de Phil Spector-producerade sista låtarna, som "The long and winding road" som jag inte gillar.

Lennons sång från en demo är nog inte dubblerad som den brukade vara, och låter därför tunn.
På Beatlestiden var Pauls bas framträdande; här hörs den knappt. Han ville kanske inte framhäva sig i den här låten, även om jag hörde någon Paul-passage.

Tycker inte att själva låten är något vidare bra heller.
Tror det varit bättre om de gjort den som de gamla Beatleslåtarna lät. Less is more i det fallet.
Låten låter överproducerad och utslätad och jag kommer nog inte att lyssna på den igen.

Jag föredrar Lennons demo - den låter mer som Lennon och ger mig en helt annan känsla. Men jag kommer nog inte att lyssna igen på den heller.

Jaha nähä grabbar... Vem kan förglömma riktiga hårdrocksklassiker som "When I'm Sixty-Four", fyfan vad tuff man känner sig när man spelar den, eller hur...?

Någon gång blir det säkert att jag hör den osläppta mästerhitten som ''nyss'' kom. Men det är inte bråttom tycker jag. Ja ''De Rytmlösa'' kom med spännande musik för sin tid, men jag tycker de är överskattade. Men bra för 60-talet, troligtvis de bästa just i den epoken då, men det fanns bättre före och efter dem.