Ur annan tråd (som denna splittrades av från)
nallen skrev:Alien skrev:[...] alla har ju samma namn. Lisa står som Elisabet när hon är nyfödd, Caisa som Catharina, Stina som Christina och Maja som Maria.
Jag fattar inte det där, alla de där är ju distinkta namn, inte "samma". Folk måste ha varit ännu mer korkade förr i tiden.
Jag har faktiskt träffat en Elisabet som kallades för Lisa. Mindre vanligt idag, men förekommer.
I Folkskolans läsebok, som i mitt hem fanns en version av - från förra sekelskiftet typ - fanns en dikt om "drottning Kerstin" dvs Kristina, på sin resa till Rom. Den gjorde mitt tio-åriga jag förbluffad, som inte hade en aning om att Kerstin och Kristina var samma namn. Idag kallas en Kristina kanske Kicki, snarare än Kerstin.
På exv. 1600-talet var inte namnformer standardiserade. Det fanns ingen regel att om man kallades ett visst specifikt namn i vissa papper, skulle man heta så överallt. Stavningen har inte heller standardiserad. Idag heter en person specifik Olivekrona, Olivecrona eller exv. Olijvecrohna. Men förr skilde man inte alls folk åt på det sättet. Samma människa kunde stava sitt efternamn helt olika, och bli stavad helt olika. Det där med fixerad stavning kom ... här tror jag att kanske någon annan vet bättre, men jag tror på 1700-talet, möjligen 1800-tal.
Gustav Vasa har ibland kallats kung Gösta. Gösta är från början en smeknamnsform av Gustav, som sedan blivit ett självständigt namn och vi ser det som två separata.
Andersson är från början inget namn, bara ett patronymikon. Ett tag, i övergångsskedet, var det där lite rörligt och man kunde antingen kalla sig Pappaförnamnson eller behålla pappans efternamn som det stod. I min släkt finns ett par tillfällen där man har ändrat lite hit och dit, efter vilket namn man tyckte var bättre eller för att inte bli förväxlad med någon namne. Prästen uppdaterade inte kyrkböckerna för det, så i folkbokföringen står dessa personer med ett efternamn som de inte använde, och ingen annan heller kallade dem.
Jänkarna är allra roligast vad gäller namn och smeknamnsformer.
På engelska är James från början en smeknamnsform av Jacob. (Nog mindre vanligt numera, och de ses som separata namn. Oftast. Fast definitivt inte i historiska sammanhang.)
En James har ofta smeknamnet Jimmy. Men kan man också heta Jimmy, utan att först heta James.
Heter man Jimmy kan man exv. ha smeknamnet Jimbo. Det tror jag ingen på riktigt heter, än, men om hundra år eller så finns kanske mänskor som heter Jimbo och inget annat än Jimbo.
Vad jag inte fattar, nallen. Det är att du tidigare hävdat att när ord genom tiden ändrat betydelse är det det ords ursprungliga betydelse som gäller. I så fall borde du väl också tycka att det är det ursprungliga som gäller vad gäller namn, dvs Gustav och Gösta är samma. Lisa och Elisabet är samma, precis som Bettan. Greta och Margareta är samma. Osv. Och vi borde sluta upp att se Andersson som ett namn, och antingen kallas oss Pappasförnamnsson eller skaffa riktiga efternamn istället (vilket gjordes i stor skala på 1800-talet, när folk tog sig naturnamn som Gran eller Åkerström istället för sonnamn).