Alien skrev:Det finns flera föregångare som
Magna Charta som undertecknas under medeltiden.
Magna Charta (enligt korrekt latin Magna Carta, "det stora fördraget")[1] kallas det avtal som 1215 slöts mellan den engelske kungen Johan utan land, adeln och prästerna.
---
Avtalet gav adel och präster förmåner i bland annat skattefrågor; det tvingade alltså kungen att dela med sig av sin makt till de två översta stånden. Kungamaktens anspråk på suveränitet begränsades således. Magna Chartas stora betydelse ligger i att dokumentet i engelsk historia senare upplevdes som ett frihetsbrev för hela folken och inte enbart som ett privilegiebrev för vissa samhällsgrupper. En av de centrala bestämmelserna i dokumentet är klausul 39 med följande lydelse:
"Ingen fri man får häktas, fängslas, berövas sina rättigheter eller tillgångar eller dömas till fredlöshet eller landsflykt eller på annat sätt ofredas eller förföljas annat än efter laga dom av sina jämlikar och enligt landets lag.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Magna_Charta
hittade mera här i från 1700 talet.
https://www.so-rummet.se/fakta-artiklar ... eter-1789#Mänskliga och medborgerliga rättigheter 1789Den 27 augusti 1789, bara sex veckor efter stormningen av Bastiljen, antogs Förklaringen av människans och medborgarens rättigheter av Frankrikes nationalförsamling.
Artikel 1
Människan föds och förblir jämlik till sina rättigheter. Samhällelig åtskillnad får endast grunda sig på allmänt intresse.
Artikel 2
Syftet med alla politiska sammanslutningar är att bevara människans naturliga och omistliga rättigheter. Dessa rättigheter är rätt till frihet, egendom och personlig säkerhet, samt rätt till motstånd mot förtryck.
Artikel 3
Grunden för all överhet vilar ytterst hos folket. Ingen sammanslutning, ingen individ, kan utöva makt som inte uttryckligen utgår från folket.
Artikel 4
Frihet består i att kunna göra allt som inte skadar andra. För varje människas naurliga rättigheter finns därför inga andra gränser än de som är nödvändiga för att tillförsäkra samhälles övriga medborgare samma rättigheter. Dessa gränser kan endast fastställas i lag.
Artikel 5
Lagen får inte förbjuda andra handlingar än sådana som är skadliga för samhället. Det som inte är förbjudet i lag får inte förhindras och ingen får tvingas att göra något som lagen ej tillåter.
Artikel 6
Lagen är uttryck för den allmänna viljan. Alla medborgare har rätt att personligen eller genom ombud medverka i lagstiftningen. Lagen bör vara lika för alla, oberoende av om den skyddar eller bestraffar. Alla medborgare är lika inför lagen och har rätt att inneha alla offentliga ämbeten, befattningar och anställningar, var och en efter sin förmåga och utan annan åtskillnad än den som betingas av skicklighet och begåvning.
Artikel 7
Ingen kan åtalas, häktas eller hållas fängslad utom i fall som finns upptagna i lagen och då endast i de former som lagen föreskriver. Den som påbjuder, utför eller låter utföra godtyckliga befallningar bör straffas, men varje medborgare som enligt lag blir kallad att inför rätta eller gripen bör omedelbart lyda; genom motstånd gör han sig skyldig till brott.
Artikel 8
Lagen bör inte stadga andra straff än som är oundvikligen och uppenbart nödvändiga. Ingen kan heller straffas annat än enligt lag som stiftats och utfärdats innan brottet blivit begånget och som tillämpats på lagligt sätt.
Artikel 9
Varje människa anses oskyldig till dess hon dömts skyldig. Om det är nödvändigt att gripa henne bör inte onödig hårdhet användas för att beröva henne friheten. Sådan hårdhet bör bestraffas strängt enligt lag.
Artikel 10
Ingen får förföljas för sina åsikter, inte ens religiösa, så vida de inte tar sig uttryck som stör den lagliga ordningen.
Artikel 11
Fritt utbyte av tankar och åsikter är en av människans värdefullaste rättigheter. Varje medborgare äger därför rätt att fritt yttra sig i tal, skrift och tryck, men får stå till svars för missbruk av denna frihet i de fall som lagen stadgar.
Artikel 12
Skyddet av de medborgerliga och mänskliga rättigheterna kräver en offentlig maktapparat. Den är alltså upprättat till allas nytta och inte enbart för dem, åt vilken den har anförtrotts.
Artikel 13
För underhåll av den offentliga maktapparaten, och för de utgifter statens styrelse kräver, är en allmän skatt nödvändig. Skattebördan bör vara jämt fördelad mellan alla medborgare på grundval av betalningsförmåga.
Artikel 14
Alla medborgare äger rätt att personligen eller genom sina representanter pröva och fastställa behovet av allmänna skatter, att fritt bevilja den, övervaka dess användning, samt bestämma om dess storlek, fördelning, uppbörd och varaktighet.
Artikel 15
Samhället har rätt att av varje offentlig tjänsteman kräva redovisning för förvaltning av hans ämbete.
Artikel 16
Ett samhälle i vilket garantin för rättigheterna inte är tryggad och där maktfördelningen inte är fastställd, saknar konstitution.
Artikel 17
Då rätten till egendom är en okränkbar och helig rättighet, kan ingen frånhändas vad honom tillhör om det inte uttryckligen krävs av ett i laga ordning prövat och såsom nödvändigt fastställt allmänt behov endast mot i förväg given rättvis ersättning.