AspergerForum

In kommer 90talet. Nu är allt nytt. Jag blev vuxen och skaffade mig vuxen smak. Trodde jag.

Den här låten var viktig, och kanske nästan lite djup också.


Ibland var man tvungen att dansa loss lite också. Trots att James Brown levde så sjöng vi om att han var död, och dansade natten lång.



Cigaretter var ännu coolt, så vi feströkte och drack grogg på absolut, och ibland en och annan insmugglad strohrum. Stroh hör annars i princip till tonårsfyllorna på 80talet. Föräldrafritt och så stark sprit man kunde få tag på. Man var kung (trodde man iaf) om man hade 80% rom.

Mc Hammer kunde inte röra vid det här.



Sylten pumpades också.

Hanson. Är dom tjejer, är en av dom tjejer? Är INGEN av dom tjejer? En fråga för vår egen Manne att reda ut! MMMmmmbop!

Det finns en tshirt iaf:

Och kriss kross hade byxorna på bakochfram. Lagom upproriskt.



Jump! Jump!

1999 kom Freestyler, med boomfunk mc's. Det låter mycket amerikanskt, men de är faktiskt finnar!

reridev819 skrev:Och kriss kross hade byxorna på bakochfram. Lagom upproriskt.

Ja hjälp. så oerhört töntigt det var.

Det här är väl 90-talet så mycket som det kan bli. Fast det är ingen personlig favorit.

På 90-talet började mitt tonårsjag tafatt orientera sig bland de stora sluttande CD-hyllorna i den lokala skivbutiken. Jag började högstadiet till hösten 1993. Nu fanns det både håltimmar och tillräckligt med fickpengar för att köpa en CD-skiva i månaden. Fast vad skulle man köpa? Det gällde att välja rätt. Med rätt skiva kunde man lätt få låna andras skivor och banda av. För att få låna en skiva behövde man alltså något attraktivt att erbjuda att låna ut. Rätt skivköp kunde generera många kassettband. Dessutom kunde rätt skiva ge en socialt lågrankad kuf som mig en klättring på den sociala rankinglistan.

Jag vill minnas att det under det tidiga 90-talet var något av en punkvåg i Sverige.



Hockeyfrillan var punk men ingen punk som upprörde vuxenvärlden. Trallpunk retade inte vuxenvärlden. Vuxenvärlden hade varit med när Sex Pistols spottade och fräste på 70-talet. Nu var det 90-tal.

Däremot vill jag minnas att vuxenvärlden upprördes enormt av Ultima Thule på det tidiga 90-talet. Samma personer som gillade De Lyckliga Kompisarnas trallpunk gillade också ofta Ultima Thule på den här tiden. Jag vet inte riktigt om Ultima Thule ska kategoriseras som punk men det upprörde i alla fall något enormt. Det var reportage i Aktuellt, upprörda Hem och Skola-tanter av båda kön, och allt annat sådant där. Fast skivorna sålde tydligen bra och alla var arga på Bert Karlsson.


Ni får läsa det här inlägget som en återberättelse av hur det var i Sverige på 1990-talet. Det är alltså ingen åsikt jag framför eller någon bedömning av något. Det är ett minne av vilken musik som tonåringar som växte upp på mindre ort i Sverige gillade. För att förhindra att tråden ska spåra ur till ett politisk rabalder väljer jag med att avsluta med ett citat som De Lyckliga Kompisarna också sjöng. "Jag behöver ingen åsikt - vem ser till den - jag accepterar det som händer Gud är min vän".

Metall + Hiphop = Crossover, men det började redan på 80-talet, gav nittiotalslåten en rap lika obligatorisk som 80-talets saxofonsolo.

Förövrigt var ju 90-talet decenniet där den svarta musiken intog tronen.

LordNelson skrev:Metall + Hiphop = Crossover, men det började redan på 80-talet, gav nittiotalslåten en rap lika obligatorisk som 80-talets saxofonsolo.

Förövrigt var ju 90-talet decenniet där den svarta musiken intog tronen.

Och dom jag tänker på genast, verkar faktiskt fortfarande vara aktiva!

Nirvana, lite av soundtracket i mitt liv tidigt 90tal.

Kristofer skrev:Jag vill minnas att det under det tidiga 90-talet var något av en punkvåg i Sverige.

Ja, Dia Psalma, definitivt 50 spänn, och de lyckliga kompisarna som lärde oss att livet är svårt:

Och i dessa coronatider (gud vad jag hatar det uttrycket) så får vi väl dricka öl i min ölstuga som inte finns.

90-talet, det är ju Spice Girls och Girl Power. Som i Wannabe:



Yo, I'll tell you what I want
What I really, really want
So tell me what you want
What you really, really want
---
If you want my future
Forget my past
If you wanna get with me
---
If you wanna be my lover
You gotta get with my friends
Make it last forever
friendship never ends
If you wanna be my lover
You have got to give

I really really wanna zigazig ahh.

Den blev ingen hit, typ ingen (utom jag) lyssnade på den. Men så vitt jag vet var det e-types första släpp av en låt.




Jag gillar molltonarten. Jag gillar att den är inspelad på Island. Jag gillar att den inte är så stel och styltig som hans senare hittar.

I like!

Fast han kanske kunde lånat en lite bättre synth.