Romanen "Flugornas herre" och verkligheten
Postat: 2020-05-19 14:32:02
Flugornas herre (1954) är det mest kända verket av nobelpristagaren William Golding. En rekapitulation av bokens handling för dem som inte läst boken.
Först titeln. Den kommer av Belsebub (hebreiska Baal Sebub) som ordagrant betyder just "Flugornas herre". Detta var en nedsättande förvrängning av namnet på filistéernas gud Baal.
Boken är ett svar på Korallön (1857) av Robert Michael Ballantyne. Den boken handlar om tre skeppsbrutna engelska pojkar på en ö. De hotas av hajar, kannibaler och pirater. Men de överlever pga sin överlägsna brittiska kultur. Ballantyne var optimist, Golding var pessimist. Dessutom var han lärare, bara det orsak nog att misstro människans inneboende godhet och civilisation.
Hur många har läst Flugornas herre? Jag har läst den för många år sen. Men jag tyckte den var otäck så jag har inte läst om den. Kontentan var utan vuxna regriderar pojkarna till vildar.
Det påminner om Femböckerna av Enid Bllyton i det att pojkarna självklart ser det som något positivt att slippa vuxna (lärare och föräldrar).
I stället för att koncentrera sig på att bli räddade tänker de bara på att ha kul.
Till slut blir de räddade ändå.
Inget av detta har hänt på riktigt, Golding hittade på historien. Precis som Ballantyne hittade på sin positiva berättelse.
Men den pessimistiska historien hade kanske mer med författarens personlighet att göra.
Först titeln. Den kommer av Belsebub (hebreiska Baal Sebub) som ordagrant betyder just "Flugornas herre". Detta var en nedsättande förvrängning av namnet på filistéernas gud Baal.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Flugornas_herreEfter en flygkrasch upptäcker en grupp engelska skolpojkar (6-12 år) att de befinner sig på en öde ö i Stilla havet. Pojkarna har evakuerats från England på grund av ett kärnvapenkrig. Ingen vuxen finns på ön och pojkarna organiserar sig så gott de kan, glada över sin nyvunna frihet. Ralph röstas fram som ledare. Han poängterar för de andra att de måste göra en signaleld så att de kan bli funna av någon. Ralphs högra hand, Nasse (orig. Piggy), har glasögon som de kan använda till att göra upp eld med.
I gruppen finns en pojke som heter Jack som var ledare för kören och han tycker att han ska vara ledare för gruppen. Han och några andra pojkar organiserar jakter och börjar störa ordningen bland dem alla. Det blir inte bättre när några av de små pojkarna blir skrämda av mardrömmar. Snart börjar skräcken och paniken sprida sig och alla reagerar olika.
Boken är ett svar på Korallön (1857) av Robert Michael Ballantyne. Den boken handlar om tre skeppsbrutna engelska pojkar på en ö. De hotas av hajar, kannibaler och pirater. Men de överlever pga sin överlägsna brittiska kultur. Ballantyne var optimist, Golding var pessimist. Dessutom var han lärare, bara det orsak nog att misstro människans inneboende godhet och civilisation.
Golding tjänstgjorde i Royal Navy under andra världskriget och kriget gav honom en mörk bild av den europeiska civilisationen.
Före och efter sin militära tjänstgöring arbetade Golding som lärare i engelska och filosofi vid en skola. I sin dagbok beskriver han hur han i skolan iscensatte ett experiment där två grupper av pojkar stod mot varandra, och det anses troligt att dessa psykologiska experiment blev inspiration till handlingen i Flugornas herre.
Hur många har läst Flugornas herre? Jag har läst den för många år sen. Men jag tyckte den var otäck så jag har inte läst om den. Kontentan var utan vuxna regriderar pojkarna till vildar.
Det påminner om Femböckerna av Enid Bllyton i det att pojkarna självklart ser det som något positivt att slippa vuxna (lärare och föräldrar).
https://www.theguardian.com/books/2020/ ... -15-monthsThe only survivors are some British schoolboys, who can’t believe their good fortune. Nothing but beach, shells and water for miles. And better yet: no grownups.
I stället för att koncentrera sig på att bli räddade tänker de bara på att ha kul.
The boys are more interested in feasting and frolicking than in tending the fire. Before long, they have begun painting their faces. Casting off their clothes. And they develop overpowering urges – to pinch, to kick, to bite.
Till slut blir de räddade ändå.
By the time a British naval officer comes ashore, the island is a smouldering wasteland. Three of the children are dead. “I should have thought,” the officer says, “that a pack of British boys would have been able to put up a better show than that.” At this, Ralph bursts into tears. “Ralph wept for the end of innocence,” we read, and for “the darkness of man’s heart”.
Inget av detta har hänt på riktigt, Golding hittade på historien. Precis som Ballantyne hittade på sin positiva berättelse.
Men den pessimistiska historien hade kanske mer med författarens personlighet att göra.
I learned what an unhappy individual he had been: an alcoholic, prone to depression. “I have always understood the Nazis,” Golding confessed, “because I am of that sort by nature.” And it was “partly out of that sad self-knowledge” that he wrote Lord of the Flies.