Jag tappade lusten skriva när jag blev så kritiserad. Men nu fortsätter jag med den våldsamma medeltiden. Till en början är fakta från Wikipedia.
Jag hoppar över stenkilsätten. Ständiga strider och oklart vem som var kung. Den tiden var det inte självklart vem som skulle bli kung. Kungamakten ärvdes inte utan kungen valdes av stormännen. Men det var hela tiden samma ätter som kämpade om tronen.
Det var t ex ett evigt krigande mellan den sverkerska och den erikska ätten.
Kung Sverker den äldre mördades på juldagen år 1156 av sina hirdmän. Den danske prinsen Magnus Henriksson (av den estridska ätten) misstänks vara anstiftare till mordet. Efter honom blev
Erik Jedvardsson (den helige) av erikska ätten kung (senare kallad Erik IX) men det varade inte länge. Han mördades ungefär år 1160. Enligt traditionen mördades han av Magnus Henriksson i Östra Aros (dvs Uppsala).
Magnus Henriksson blev ny kung, men snart blev han i sin tur dödad i
slaget vid Örebro 1161 av Karl Sverkersson, son till Sverker den äldre.
Karl Sverkerson (senare kallad Karl VII) blev ny kung. Under Karl Sverkerssons tid fick Sverige sin första ärkebiskop, Stefan av Alvastra.
Karl Sverkersson blev år 1167 mördad på Visingsö av
Knut Eriksson, son till Erik den helige. Kol och Burislev (ev bröder och av den sverkerska ätten) hade utnämnt sig till kungar över en del av Sverige. De stupade i slaget vid Bjälbo år 1169. Sedan var Knut obestridd kung ända tills han dog sotdöden 1195/96. Han kämpade för att få sin far Erik helgonförklarad av påven. Men påven var upprörd över att ärkebiskopen Stefan tvingats fly, så han gick inte med på det. Kung Knut hade goda förbindelser med Norge, och hans syster Margareta gifte sig år 1185 med den norske kungen Sverre Sigurdsson. Kung Knut hade flera söner men de vara alla för unga för att efterträda sin far. Då kom i stället Karl Sverkerssons son
Sverker Karlsson (kallad Sverker den yngre) från Danmark dit han flytt när hans far mördades.
Nu blev Sverker d.y. kung med stöd av jarlen Birger Brosa. Han hade gift sig med stormansdottern Bengta Hvide och efter hennes död gifte han sig med Brosas dotter Ingegärd år 1200. De fick tillsammans sonen Johan.
Sverker hade nära band till påvestolen och främjade kyrkans makt i Sverige.
Sverker utfärdade det äldsta kända generella kyrkoprivilegiet i Sverige genom donations- och privilegiebrev för Uppsala domkyrka och ärkebiskopen Olof Lambatunga år 1200. Privilegierna innebar bland annat att man skilde på civilrätt (världslig) och kanonisk rätt (kyrklig) som betyder att präster inte kunde dömas av en civildomstol i brottsmål utan bara av ett domkapitel. Kyrkan i Sverige blev också befriad från viss kunglig beskattning och blev därmed ett eget frälse. I gengäld erbjöd kyrkan den skriftliga administration som var nödvändig i systemskiftet från flera regionala maktcentra ledda av stormän mot en mer central kungamakt och rättsapparat som Sverker sökte bygga upp.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Sverker_den_yngreKnut Erikssons söner var ju en risk men Sverker dödade inte dem. (Inte som i många historiska verk jag läst/sett på TV där den nya härskaren utrotar alla barn som kan hota hans och hans dynastis makt.) De stannade kvar vid hovet men efter Birger Brosas död for de till Norge. När Sverker utnämnde sin minderårige son Johan till jarl gjorde Erikssönerna uppror. De fick stöd av de norska birkebeinarna. I
slaget vid Älgarås 1205 stupade tre av dem och den ende överlevande, Erik Knutsson, flydde tillbaka till Norge. Men Erik gav inte upp utan återkom med en norsk här. Sverker hade i sin tur stöd av en dansk här, ledd av hans första hustrus far, Ebbe Sunesson Hvide. I
slaget vid Lena 31 januari 1208 segrade Erik och hans här, och Sverker flydde med sin familj och ärkebiskopen Valerius till Danmark. Hans svärfar Ebbe Sunesson och denns bror Lars Sunesson stupade i slaget. Erik Knutsson kunde inte formellt krönas till kung eftersom påven Innocentius III stödde Sverkerk.
En medeltida ballad skildrar slaget vid Lena från danskt perspektiv:
Fruarna sitta i högan loft
de vänta sina herrar att komma
Hästarna kommo blodiga fram
och sadlarna voro tommaMen inte heller Sverker ville ge upp utan återkom med en här och mötte Erik och folkungarna i
slaget vid Gestilren i juli 1210. Där stupade Sverker. Nu kunde
Erik Knutsson krönas till kung av ärkebiskop Valerius. Påven tog s a s Sverige i beskydd år 2016 och “bekräftade kung Eriks besittningsrätt inte bara till Sverige, utan även till de områden han kunde vinna från hedningarna”. Kung Erik dog 2016 i “hetsig feber”. Dvs han dog sotdöden liksom sin far Knut Eriksson. Detta var alltså undantag från det vanliga.
Han hade flera barn, bl a Ingeborg, gift med Birger, men bara en son Erik, född 2016 efter faderns död. Sonen kunde alltså inte ta över på många år.
Så
Johan Sverkersson, född 1201 blev vald till kung, Johan I. Vid den tiden ansågs man vuxen vid 15 år. Han blev krönt år 1219 i Linköping och dog år 1222 i sjukdom på Visingsö. (Ännu en som dog sotdöden.) Han dog barnlös och med honom dog den sverkerska ätten ut på svärdssidan. Under sin korta regeringstid hann han med en härfärd till Estland. I
slaget vid Leal 8 augusti 1220 stupade Johans jarl Karl Döve.
Sidonot: Den här tiden skildras i Jan Guillous Arn-trilogi. Jag har inte läst böckerna men jag har sett TV-serien. I början mördas Erik Jedvardsson men inte i Uppsala utan i Västergötland! Det finns en del andra fakta som Guillou valt att ändra. Sådant är irriterande. En sak är att fylla i med fantasi där det inte finns några fakta, en annan att bortse från fakta där de finns.