AspergerForum

Har förstått det som att ett av grundkriterierna för att få diagnos inom as är att man har begränsade intressen som man kan väldigt mycket om, dvs specialintressen. Jag har verkligen inte det. Hur kan jag ha fått en sådan diagnos, när jag inte har något särskilt intresse som jag ägnar mer än 1 timme per vecka åt (träning på gym vilket jag hatar men gör för att må bra så skulle inte kalla det ett intresse precis). Finns det fler med den här diagnosen som inte har något särskilt intresse? tycker ni i så fall att diagnosen stämmer på er?

Du har fel diagnos

Du ska ha a-typisk autism

Jag fick också fel diagnos. Har asperger diagnos. Men rätt diagnos är a-typisk autism.

Kramis

Du kommer bli väldigt frustrerad och deprimerad om du söker kontakt med as-personer

Du har a-typisk autism och vi är många fler med den diagnosen. Vi är precis som du

RSD555 skrev:Du kommer bli väldigt frustrerad och deprimerad om du söker kontakt med as-personer

Du har a-typisk autism och vi är många fler med den diagnosen. Vi är precis som du

Tack snälla för tipset, ska titta närmare på den diagnosen. Just nu är jag faktiskt sjukskriven för depression, känner att livet blev så mycket värre sedan diagnosen. Hade såå hoppats på att få känna mig ”hemma” för en gångs skull bland någon grupp av människor, men känner mig som jag inte riktigt hör hemma här heller

Har en nära vän med as och vi är såå otroligt olika i hur vi fungerar och processar verkligheten. Jag kan bli både provocerad och frustrerad över att inte förstå honom och han förstår definitivt inte mig. Var kan jag komma i kontakter fler personer med atypisk autism om det verkar stämma bättre in på mig? Vill så gärna tillhöra ett sammanhang.

Det finns en hel del folk här på forumet som saknar specialintressen. Vissa har det, andra inte.

Nej, man måste inte ha specialintressen. Men sen kan det vara rätt brett och typ tvserier, ikea eller sånt där som ändå kan gå in i vardagen utan att man tänker på det. Jag har just nu nog inga specialintressen men har lätt att snöa in på saker ändå.

Tror verkligen inte att du skulle bli deprimerad av kontakt med AS-personer.

Curlygirly skrev:

RSD555 skrev:Du kommer bli väldigt frustrerad och deprimerad om du söker kontakt med as-personer

Du har a-typisk autism och vi är många fler med den diagnosen. Vi är precis som du

Tack snälla för tipset, ska titta närmare på den diagnosen. Just nu är jag faktiskt sjukskriven för depression, känner att livet blev så mycket värre sedan diagnosen. Hade såå hoppats på att få känna mig ”hemma” för en gångs skull bland någon grupp av människor, men känner mig som jag inte riktigt hör hemma här heller

Har en nära vän med as och vi är såå otroligt olika i hur vi fungerar och processar verkligheten. Jag kan bli både provocerad och frustrerad över att inte förstå honom och han förstår definitivt inte mig. Var kan jag komma i kontakter fler personer med atypisk autism om det verkar stämma bättre in på mig? Vill så gärna tillhöra ett sammanhang.

Jag får inte berätta vilka fler som har den diagnosen men vi kan prata på pm om du vill. Eller du kan läsa olika här och se vilka som liknar dig.

Jag är nyfiken på tråden.

Jag tycker (som jag skrev i en annan tråd), att schack nog var hobby. Var schackjunior och vad det blev.

Men som specialintresse så tycker jag möjligtvis att en sak i tvårsåldern och en sak ungefär i mellanstadiet kunde stämma in.

Så eftersom jag hade någon mer sak också innan tre års ålder - är det då AS? Inte det här A-typisk?

Man behöver inte ha samma intresse/n hela livet.
Och de kan komma och gå.
Är man deprimerad så är det lätt så att inget känns roligt och det går även ut över intressen då.
Jag har vissa ämnen jag alltid varit mer eller mindre intresserad av men det går upp och ner beroende på hur livet är.
Och har alltid lätt, och behov av, att sitta avskilt och läsa om/ägna mig åt mitt särskilda intresse.
Då har jag inget behov av, och blir störd av, andra människors närvaro.
Vilket är jobbigt när man har barn...
Å andra sidan har jag ett intresse av mina egna barn och kan därför acceptera dem.

Har du aldrig haft behov av att intressera dig ensam för något speciellt där det är fullt tillräckligt och du då inte behöver sällskap av andra?

Alyana skrev:Har du aldrig haft behov av att intressera dig ensam för något speciellt där det är fullt tillräckligt och du då inte behöver sällskap av andra?

Är inte det ganska vanligt bland NT också, eller har jag fel?

Maggi skrev:

Alyana skrev:Har du aldrig haft behov av att intressera dig ensam för något speciellt där det är fullt tillräckligt och du då inte behöver sällskap av andra?

Är inte det ganska rätt bland NT också, eller har jag fel?

Inte vet jag, det är det kanske.

Alyana skrev:

Maggi skrev:

Alyana skrev:Har du aldrig haft behov av att intressera dig ensam för något speciellt där det är fullt tillräckligt och du då inte behöver sällskap av andra?

Är inte det ganska rätt bland NT också, eller har jag fel?

Inte vet jag, det är det kanske.

Jag läste någonstans att ett sätt att 'frälsa' barn med Asperger, är att ge dom leksaker. Jag är ett typexempel. Hade ruskigt mycket leksaker, hela listan.

Och så åkte familjen ut i skogen. Det var en bra barndom.

Och jag skrev i ett annat inlägg en lista med intressen:

http://www.aspergerforum.se/post1124100.html

"Specialintressen" låter som om intresset var väldigt speciellt, typ tågtidtabeller.

Men man kan vara intresserad av helt vanliga saker, djur, böcker, vissa artister, hälsa, precis som "alla andra". Möjligen blir man mer uppslukad, kan sitta i timmar vid datorn/TVn el fördjupad i böcker.

Jag läste nånstans (kommer inte ihåg var, men tror att det var en seriös källa) att det är vanligt att personer med autism och adhd/add byter specialintresse ofta. Det är mer intensiteten i intresset som visar om det är specialintressen eller inte.

Atypisk autism ser inte lika ut hos alla personer, det innebär ju att man inte uppfyller ett av diagnoskriterierna för autism, så det kan ju variera hos olika individer. Dessutom är ju autismen bara en liten del av vem en person är. En personlighet utgörs av så mycket mer än bara en diagnos. Så det är inte så konstigt att du inte känner att du passar ihop med alla med autism. Förhoppningsvis hittar du någon som du känner dig hemma med.
(Men jag tror att varken atypisk autism eller aspergers syndrom finns med i DSM V. De är ersatta av autism nivå 1-3.)

Att NT personer kan ha specialintressen är min familj ett exempel på. Två av mina barn (NT) har starka specialintressen som de kan lägga hur mycket tid och pengar på som helst. Båda har haft samma intressen sen de var ett år. Den tredje (autism nivå 2 och add) har också starka intressen, men han byter intresse ganska ofta. Själv har jag just nu svårt att intressera mig för någonting alls, men jag vet att det beror på depressionen. Förhoppningsvis kommer det tillbaka i takt med att depressionen lättar.

Tack för alla kloka svar i tråden! Jag förstår självklart att det inte behöver vara samma intresse hela livet och att det inte behöver vara något jättejättesmalt som tågtabeller, men tänker ändå som Alien nämner att man blir lite mer uppslukad av sina intressen på något via och vill hålla på med det väldigt koncentrerat och ta reda på så mycket som möjligt osv.

Jag har inga behov av ngt sådant, alls. Jag har extremt stort behov av att vara för mig själv, men det är en omöjlighet som det är nu när jag är ensamstående förälder med allt vad det innebär. Möjligtvis att det skulle se annorlunda ut med intressen om jag inte hade barn, men det blir så hypotetiskt att jag inte tycker man kan ta det i beräkning när man utreder för as..

Skickar lite extra kärlek till er för alla fina svar, tack

Solblomma skrev:Det är mer intensiteten i intresset som visar om det är specialintressen eller inte.

Solblomma skrev:Att NT personer kan ha specialintressen är min familj ett exempel på.

Ja, jag har också fattat det som att det är intensiteten det handlar om.
Men på NT kallas det kanske oftare att ha sina passioner/vara passionerat intresserad, t.ex. Alltså lite olika uttryck, men i praktiken handlar det också om att vara som uppslukad av nånting.

Curlygirly skrev:Jag har inga behov av ngt sådant, alls.

Curlygirly skrev:Möjligtvis att det skulle se annorlunda ut med intressen om jag inte hade barn, men det blir så hypotetiskt att jag inte tycker man kan ta det i beräkning när man utreder för as..

Fast jag tänker att det nog skulle märkts redan innan du fick barn. Man föds ju med AS.
Min anhörig som intervjuades för min utredning frågades mycket om såna saker, och även jag själv.

Jag har alltid haft specialintressen. Inte samma hela tiden, och inte lika intensivt. Men det har funnits där ända sen jag var barn.
Och vad jag förstår var det en av anledningarna till att jag fick diagnosen. De tvekade nämligen, tyckte inte att jag var ett solklart fall.

Alltid och alltid förresten - undantaget är de senaste åren. Antagligen för att jag brakade så brutalt in i väggen, kan inte koncentrera mig som förr.
Men jag tror att det ligger och bidar sin tid, för intresset för intressena har inte dött, s.a.s. Bara orken.

Menar inte att säga att du "borde" ha specialintressen för att kvala in.
Utan mer att diagnosen är en summa av olika delar.
Specialintressen kan väga in, men behöver inte göra det, beroende på hur helhetsbilden ser ut.
Så har jag förstått det iaf.

Passioner säger en del. ”Jag har inga intressen, jag har bara passioner”

En med a-typisk autism som sa det

Du behöver inte ens ha specialintressen det är inget diagnoskriterium för att sätta en diagnos det är bara ett i ett flertal.

Fast jag tänker att det nog skulle märkts redan innan du fick barn. Man föds ju med AS.
Min anhörig som intervjuades för min utredning frågades mycket om såna saker, och även jag själv

Jo visst är det så, det skall finnas från barndomen, men det ska också finnas i vuxen ålder för att det ska bli en diagnos enligt psykologen som gjorde min utredning. Och där har vi ju problemet. Hade vissa intressen som barn men har inte riktigt det numera. Fick egna barn när jag var 20 och därför har jag liksom inte haft någon möjlighet att behålla/utveckla/prioritera egna intressen som vuxen. Ingen aning hur det skulle sett ut utan mina

Curlygirly skrev:Hade vissa intressen som barn

Ah, OK.
Det stod inte i dina inlägg, så jag drog den förhastade slutsatsen att du inte hade några.
Sorry!
Hur som helst, det är inte ett måste för diagnosen, det var bara det jag försökte säga - på mitt långrandiga sätt.