Jossie94 skrev:Sedan att andra länder tror andra saker om Aspergers, kan bero på att alla har gått olika skolor så att säga.
Kan du förklara för mig, är inte Aspergers ett universellt fenomen som finns över hela globen, det trodde jag?
Vad menar du att vi går i olika skolor och att skolorna lär ut olika om definitionen av Aspergers, jag trodde det enbart fanns en beskrivning av kriterier om vad det är för någonting och att det är ett spektrum där olika mycket av dessa kriterier uppfylls?
Jossie94 skrev:Men det jag menar är att miljöer och uppväxt har en påverkan, det formar ju lite hur man blir senare i livet (detta fick jag tex lära mig) Vilket kommer in på att om man har tex olika egenskaper såsom saknar empati och leker för sig själv osv, så kan det kanske vara ett förtecken på psykopat/sociopat osv.
Till viss del formar det väl, men man är inte precis kopior av sina föräldrar, jag har mitt eget självständiga sätt att tänka som skiljer sig från deras, jag tycker olika om flera saker och håller med ibland, det är inte heller jämt vad jag håller med mina föräldrar i, jag brukar oftast hålla med en av dem åt gången, men det känns som jag utgår ifrån vad jag personligen tänker och tycker, i mitt fall handlar det inte om att förhålla sig till någon person som rätt eller vägledande för mig, jag möter frågor självständigt och analyserar efter mina egna ''rätt eller fel'' parametrar, i ung ålder, så som barn, kan jag förstå behovet av vägledning eller en ledare men i vuxen ålder är mitt självständiga tänkande en högre prioritet än att hitta säkerhet eller bekräftelse i vad någon annan tycker åt mig.
Du pratar om att ta efter empati, jag har en far med väldigt svag och lite empati, han har aldrig sagt förlåt för något, men jag känner inte att det gjort mig icke-empatisk för det, det har snarare gjort att jag vill vara motsatsen och vara än bättre människa mot andra än vad han var?
Om någon miljö försöker tvinga på mig ett sätt att vara på, som jag inte känner mig och som jag inte vill ha det, så motarbetar jag det, jag går inte själv och blir psykopat som din slutsats verkar vara av dåliga miljöer, men vad vet jag? Andra kanske ger upp tidigare/fortare och kapitulerar för sociala påtryckningar, miljö och grupptryck, men jag utgår åtminstone inte ifrån att jag gör det, jag känner mig självständig och fri, befriad i sinnet.