kiddie skrev:Att förbättra sin kost kräver två saker egentligen. Att man vet vilken nivå man är på så man kan förmedla till andra. Det är jättesvårt för andra att ge råd om de inte vet hur man normalt äter. Den andra saken är att man måste ha en uppfattning om vad som är nyttigt. Vissa saker kan man ju enas om är onyttiga som flesta snacks och godis. Men sedan då? Man kan ju inte ändra till något om man inte har någonslags idé om att det är nyttigt. Ta bort onyttigheter javisst, men ersätta med vad? Här är folk fruktansvärt oense.
Jag har insett att jag går lite i perioder med vad min kropp mår bra av och just nu behöver den mycket proteiner. Så folk kanske skulle tycka det är konstigt att försöka äta mer av det som folk just nu försöker äta mindre av. Det är svårt att försöka optimera sin kost om man har en sjukdom.
Men ännu svårare om man är frisk för då lär man inte ens känna av när man äter "rätt". Men en sak som jag hörde för länge sedan om kost tyckte jag var vettigt att man inte ska ta bort något utan att lägga till något annat. Annars hamnar man i någon form av matmisär.
Ja. Ju mer information desto bättre. Det är svårt oavsett. Jag skulle vilja påstå att man är oense om vad som ska tas bort OCH vad som skall ersättas med. Sedan är man också okunnig och ense om vad individuella fenotypers biomarkörer innebär. Så utgångsläget är redan komplext. Det man kan vara mer ense om är nog mekanismer som vi kan observera som konserverade över flera arter inkl människan.
Då kan man utifrån det själv arbeta fram ett sätt att äta som med större sannolikhet kommer att ge hälsofördelar på lång sikt.
Protein är uppbyggande. Vi behöver essentiella aminosyror för att bygga upp kroppen.
Med tanke på hur konventionella rekommendationer ser ut idag tror jag att proteinet inte är boven.
Boven är nog snarare hur ofta folk äter och hur mycket dolda kolhydrater och fruktos de får i sig och att det blir för lite fetter och fel fetter.
Man glorifierar växtriket utan att förstå varför eller vilka egenskaper olika fytonutrienter bidrar med om de nu ens ska kallas nutrienter. Jag vill hävda att växtriket har en medicinsk hormetisk verkan snarare än en i första hand nutritionell verkan.
Det enda dilemmat jag ser med för mycket proteiner är överaktivering av MTOR och IGF-1. Där är nog problemet snarare snabba kolhydrater och socker i första hand och proteiner i andra hand.
Men det är nog mindre än 1 % av befolkningen som förstår detta.
Jag tror mer på en pulsmässig dosering av proteiner. Dvs man behöver alltid en metabol energikälla och där får man nog stryka glukos om man är smart och gå på rätt fetter.
Pulseringen viktig för att man vill alternera mellan ett anabolt och katabolt tillstånd i vuxen ålder för bevara hälsan och åldrandet på en bra nivå.
Sedan är det bra att förstå nyanserna och att det är skillnad på proteiner och hur de påverkar kroppen.
Metionine, Glycin, Leucin, etc etc. Växtproteiner har sällan någon biotillgänlighet och behöver koverteras av kroppen och mitigeras av antioxidativa interna system.
Har du någon sjukdom?
Ja. Det kan vara svårt att sålla i djungeln för vad som är rätt kost för dig. Dessutom kanske det inte är densamma över tid. Sannolikt varierar det inom ett spektrum och utifrån vad man vill åstadkomma.
Dessutom kanske det inte finns en typ av kost utan flera som kan funka bra på olika sätt, så någonstans gör man ett val som förhoppningsvis är välinformerat och genomtänkt för ett syfte.
Att bara lägga till och inte ta bort kanske funkar beroende på vad man utgår ifrån och vad man lägger till på det. Jag tror inte det håller som filosofi mer än att det är lättare och lättare är inte alltid bättre.
Idiomet håller t.ex. om man utgår ifrån en kost baserad på snabba kolhydrater och lägger till fett på det av biologiska skäl. Så även om det vore skönt att det fanns enkla idiom att följa så behöver de hålla för det specifika fall du utgår ifrån. Och att bara lägga till något är inte smart eftersom molekyler interagerar och mat består också av molekyler.
Om man har en sjukdom så är det inte svårt att optimera sin kost. Skulle hävda det motsatta eftersom man då har information om sin "obalans" som sjukdomen (patologisk diagnosen) innebär. Exempel är ju t.ex. diabetes typ II. Det går ju att reversera det med ketogen kost eller fasta.
Autoimmuna sjukdomar kan mitigeras genom att man avlastar immuna reaktioner i sin kost och minskar inflammatoriska reaktioner på olika sätt. Det kanske inte är "lätt" men det är defintivt görbart.
Det man inte ska göra att utgå ifrån vad mainstream gör eller leta efter enkla lösningar.
Man ska försöka förstå kroppen och biologins mekanismer innan och utan och applicera det på sitt egen speciella fenotyp. Det finns ingen perfektion. Men det finns definitivt stort utrymme för förbättring för de flesta.