Postat: 2009-01-08 12:19:10KrigarSjäl skrev:Apophis skrev:Har nyligen läst klart "Tvekampen"(First Blood) av David Morrell.
Boken kom ut 1972 och filmen med Stallone kom ut 1982.
Måste komma med den gamla klyschan i det här fallet: Boken var bättre än filmen. Mer våldsam iochförsig, men mer komplex och karaktärerna var inte lika schablonartade som de var i filmen.
Boken bättre...?
För det första går det inte att jämföra bok och film, bok är bok, film är film och aldrig mötas de tu.
Det som funkar i bokform funkar sällan på film och vice versa. Det är helt olika, väsensskilda medium med helt olika predikament och formkrav.
Du får gärna ge exempel på var i texten du hittar att karaktärerna är mindre 'schablonartade' än i filmen.
Filmen har jag sett flera gånger med stor behållning; Stallone är perfekt i rollen som traumatiserad outsider; de sorgsna ögonen skänker alltid en komplexitet åt hans roller; mannen som dyker upp från ingenstans, den ensamme mannen som tagit på tok för mycket stryk i livet men ändå fortsätter framåt, men en obändig integritet och rättskänsla.
Brian Dennehys småstadssheriff är utomordentlig, han kan verkligen förkroppsliga det insomnade, inskränkta, skraja småstadssamhället.
Om det är ngn slags tvekamp Morrell velat skildra gör han det på tröttsamt skolpojksmanér: actionscenerna beskrivs i detalj, men karaktärsteckningen uteblir nästan helt. Det finns inga inre monologer som förklarar huvudkaraktärernas reaktioner och handlingar, bara en torrt konstaterande ton boken igenom.
Där fungerar filmen bättre; vi ser karaktärernas fysiska rekaktioner, tonfall mm vilket bättre förkroppsligar det som Morrell försöker säga.
För er som inte läst boken kan jag kort sagt säga att det är klassisk pojklitteratur av den sort man hittar på bensinmackar.
Det enda som är schablonartat och klyschigt är din uppfattning:
1. Regel nr ett i svensk kulturdiskussion är att Stallone alltid måste dissas, då han för det första är 'muskelhjälte', för det andra för att han är amerikan och för det tredje för att hans filmer är våldsamma.
2. Regel nr två är att våldsskildringar alltid är fult och att blockbusters är föraktliga.
3. Regel nr tre är att Stallones roll i svenskt kulturliv, i kultursidorna, är att ständigt klä skott för kulturarbetarnas arbetarförakt.
4. "Boken var bättre än filmen". Någon som hört det förut?
I den svenska kulturvärlden är det fint med mjäkighet, ju töntigare mannen skildras desto bättre är det; se bara på hur den svenske mannen skildras i filmen:
Åsa-Nisse
Farbror Melker
Gustav Svensson
Papp-Hammar
Pappan i "Vi hade i alla fall tur med vädret"
Stig-Helmer
Lilla Fridolf
Jag borde kunna räkna fram fler, men det har faktiskt varit nyårsafton, så det får ni överse med. Men vad har vi då på andra planhalvan? Finns det inga motpoler till den töntige, bortkomne mannen?
Jag kan bara komma på en:
Gunvald Larsson
Du verkar ju helt ha missuppfattat mitt inlägg. Den lilla listan du gjorde stämmer inte alls in på mig, och jag har inte den blekaste aning om varför du anser att det gör det.
Jag dissar inte alls Stallone, tvärtom. Jag gillar hans filmer(åtminstone de flesta) och har ingenting emot att han är amerikan eller att hans filmer är våldsamma.
För det andra så tycker jag inte att våld i film är "fult" eller att blockbusters är föraktliga. Tittar man på min Dvd-samling hittar man inte direkt en massa independent filmer.....
Sen håller jag inte helt med dig om att karaktärsteckningen nästan uteblir helt i boken. Karaktären Will Teasle är i min mening nästan totalt underutvecklad i filmen. Visserligen bra spelad av Brian Dennehy, där är vi inte oense iallafall. I boken får man åtminstone lite bakgrund till honom, bland annat hans havererade äktenskap och hans relation till Orval.
En grej som i mitt tycke var bättre i boken var att det fanns ett inte fanns tydligt ställningstagande. Jag tolkade det som att Morrell tyckte att det var upp till läsaren att ta ställning till vilken sida som hade rätt och vilken sida som hade fel.
I filmen däremot har vi inga gråzoner, där är allt uppdelat i svart och vitt, gott(Rambo) och ont(poliserna).
Slutligen vill jag bara säga att jag inte helt sågar filmen totalt, vilket du säkerligen tror. Den ÄR underhållande, och en gedigen film. Jag anser bara att vissa element från boken kunde ha fått vara kvar.
hittills VÄLDIGT bra och sann. Den får mig att känna mig lite korkad(eller lurad) som tycker att det är svårt att leva, eftersom det egentligen inte behöver vara det. Det vore kul att höra vad nån annan tänker om den boken.
