AspergerForum

Leva med Asperger - en praktisk guide för tonåringar och vuxna av Nancy J. Patrick.

Originaltitel: Social Skills for Teenagers and Adults with Aspergers Syndrome (2009).

Har bara precis öppnat den. Brukar som regel vara ganska skeptisk mot amerikanska böcker...

Jag läser för tillfället en bok om Dala-Ockelbo-Norrsundets Järnväg.

The Sin War, första boken. Verkar sådär, första halvan var rätt slö. Men så har jag bara läst ut en enda bok innan också, jag har svårt för att hitta nåt bra.

Atomised - Michel Houellebecq (jag försökte få tag i den sv. övers. från 2000 - Elementarpartiklarna, men det var omöjligt). Den har filmatiserats i Tyskland men bokjäveln är ju fransk.

Läser inte längre, för jag läste ut dem i ett sträck (streck?) men No och jag av Delphine de Vigand och Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist. Jag kan alltså läsa annat än npf-böcker. (Fast i Lilla stjärna var det några som kändes hyfsat mycket som de hörde hemma på autismspektrum, iofs.)

alfapetsmamma skrev: Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist.
...
(Fast i Lilla stjärna var det några som kändes hyfsat mycket som de hörde hemma på autismspektrum, iofs.)

Läst den nyligen. Brutalt bra bok! Tycker faktiskt den var bättre än "Låt den rätte komma in" och då älskade jag verkligen den med. Underbar skildring av "Litens" uppväxt och personlighet och hennes kontakt med Theresa över internet på de forum hon besökte.

Gillade hennes totala oförståelse av världen och människorna runt omkring henne och den syn på tillvaron som det ledde till. Krävs en del fantasi och talang från en författare för att ta det till den nivån utan att "snubbla".

Sen var slutet klockrent och helt korrekt för att ro iland storyn.

Moggy skrev:

alfapetsmamma skrev: Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist.
...
(Fast i Lilla stjärna var det några som kändes hyfsat mycket som de hörde hemma på autismspektrum, iofs.)

Läst den nyligen. Brutalt bra bok! Tycker faktiskt den var bättre än "Låt den rätte komma in" och då älskade jag verkligen den med. Underbar skildring av "Litens" uppväxt och personlighet och hennes kontakt med Theresa över internet på de forum hon besökte.

Gillade hennes totala oförståelse av världen och människorna runt omkring henne och den syn på tillvaron som det ledde till. Krävs en del fantasi och talang från en författare för att ta det till den nivån utan att "snubbla".

Sen var slutet klockrent och helt korrekt för att ro iland storyn.

Själv gillade jag den mycket tills det blev splatter. Jag är ganska blödig och lättskrämd så jag fattar inte att jag läser Ajvide Lindqvist öht. Tyckte nog att Låt den rätte komma in var roligare så tillvida att det var en sån krock mellan fantasi (vampyrer) och socialrealismen med a-lagarna i Blackeberg.

Men den här var snygg också. Tror dock språket var bättre i den förra. Eller att jag aldrig stördes av språkfel vilket jag gjorde några gånger här. Skitsamma, det viktiga här är att det blev alldeles för brutalt för min smak. Jag tyckte inte att det riktigt blev trovärdigt heller, vad gäller de andra än Liten.

Precis läst ut "Andreas Roman - När Änglar dör". (Författaren heter alltså Roman..)


Handlar om händelserna i bibeln från skapelsen fram till Jesus liv på jorden. Det hela berättas av Satan och han berättar vad som verkligen hände, en story som skiljer sig väldigt mycket ifrån vad som står i bibeln.

Upplägget är typ som en fantasybok med en hel del tankvärt och roligt om religionen och människors natur.

Att det är Satan som står för storyn behöver inte avskräcka någon, jag tror att en kristen kan läsa boken och tycka den är rolig.

"Tid att älska, dags att dö" av Erich Maria Remarque. Välskriven och ruskigt gripande, tycker jag.

Recension av den boken:

http://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=881

Chris Anderson - The Long Tail - why the future of business is selling less of more (2006).

Intressant och lättläst. Läser den på svenska (lite ovanligt för att vara mig).

Mitt liv som pojk av Roald Dahl.

Det är en slags självbiografisk barnbok, dock inte för känsliga barn. Dahl beskriver hur det var att växa upp på 20- och 30-talen. Han gick i en engelska internatskola, men somrarna tillbringades i föräldrarnas hemland Norge.

Rektorn agade de barn som lärarna klagade på. En lärare hade alltid rätt, det tjänade ingenting till att förklara och försvara sig. De äldre pojkarna hade också rätt att befalla de yngre att passa upp på dem och slå dem om de tyckte de inte gjort rätt.

“Andra rappet sved värre än de första och det berodde antagligen på att mr Coombes (rektorn) hade övat och var bra på att sikta. Det är illa nog när rottingen träffar på frisk hud men när den träffar på ett ställe som redan är skadat och mörbultat blir smärtan ohygglig.”

En ordningsman kallades boazer. “En boazer kunde ge en stryk för tusentals, futtiga små förseelser - för att man hade råkat bränna vid brödet när man rostade det åt honom, för att man inte hade dammat ordentligt i hans läsrum, för att man hade misslyckats med att få fart på brasan i sagda rum på grund av att man inte velat spendera halva sin veckopeng på braständare, för att man kommit för sent till uppställningen, för att man pratat under läxläsningen på kvällen, för att man glömt att byta till innetofflor klockan sex. Listan var oändlig.”

De yngre pojkarna och uppassarna kallades fags.

Den som var förste boazer kunde tvinga vilken pojke som helst på hans elevhem att utföra minsta befallning. Han kunde stå varhelst han behagade i huset, i korridoren, i omklädningsrummet, ute på gården och vråla: “Fa-a-a-ag!” allt vad han orkade, varpå varenda fag i huset genast släppte vad han hade för händer och rusade raka vägen till den plats varifrån vrålet kom. Det utbröt alltid vild panik när ropet “Fa-a-a-ag!” ekade genom korridorerna, för den pojke som kom sist fick alltid utföra vad det nu än var för simpel eller otrevlig uppgift som ordningsmannen hade i beredskap.”

När Dahl en gång kom sist fick han i uppdrag att värma ordningsmannens plats på muggen. Toaletterna var belägna utomhus och iskalla på vintern. Det första båset var reserverat för boazers och där fick nu Dahl sitta på sitsen (sen han torkat bort frosten) och värma upp den så boazern skulle slippa frysa om rumpan. Det gjorde han så bra att han fick bli boazerns faste muggvärmare. Han lärde sig att ta med en bok.

atoms skrev:Har du läst Vårt förakt för svaghet, av Harald Ofstad?

Nackdelen med att läsa många böcker är att man glömmer vilka man läst och vilka man bara läst om i tidningar. Jag känner iaf till hans bok och tesen att föraktet för svaghet och "livsoduglighet" är fröet till nazismen och fascismen. I mindre extrem form finns detta förakt kvar idag.

alfapetsmamma skrev:

Alien skrev:Jag har lånat hem en del böcker, som jag bläddrat i (ingen av dem lämpar sig för sträckläsning):

- Annica Dahlström: Könet sitter i hjärnan
- Robert D. Hare: Psykopatens värld
- Suzanne Kordon & Anna Wetterqvist: Gärningmanen är en kvinna. En bok om kvinnlig brottslighet.
- Lars Fr. H. Svendsen: Ondskans filosofi
- Torbjörn Tännsjö: Du skall understundom dräpa

Har du ett nytt specialintresse?

Nej, det är gammalt. Måste ju läsa lite seriösare mellan alla deckare om psykopatiska seriemördare.

Flann O'Brien - Sanning är ett udda tal, (At Swim-Two-Birds).

O'Brien var irländare och levde 1911-1966. At Swim-Two-Birds var hans debut och utkom 1939. Boken hann säljas i 244 exemplar innan lagret där den resterande upplagan fanns bombades och brann upp. Hans andra roman (Den tredje polismannen) refuserades 1940 och han brukade säga att han hade glömt sitt enda exemplar av manuset på en buss eller en spårvagn, eller någon annanstans; den utkom postumt.

Namnet Flann O'Brien är f.ö. en pseudonym för i verkligheten hette han Brian O'Nolan. En annan pseudonym som han blev känd under är Myles na gCopaleen vilken han använde som kolumnist i (The) Irish Times, 1940 - 1966. En form som han ofta använde sig av var the shaggy-dog story i vilken befinner sig en dålig vits, ofta oöversättlig. I många historier sammanförde han två gestalter som i verkligheten aldrig hade mötts (de levde 100 år isär), nämligen Keats & Chapman. Tillåt mig att ge ett exempel -

A memoir of Keats

Of course there is no drink can compare with a bottle of stout. It is sui guinnessis. Keats once called a cab and was disgusted to find the beautiful upholstery ruined with milk spilt by some previous reveller who had been going home with it. Instead of crying over the spilt milk, Keats said to the cabman:
"What's this? A cabri-au-lait?"

Läser div. böcker just nu, men jag har en liten hög:

Jag avskyr ordet normal - vuxna med aspergers syndrom, Malin Nordgren.
Leva med Asperger, Nancy J. Patrick
Tabletter för känsliga själar, Fredrik Svenaeus
Autism och Aspergers Syndrom, under redaktion av Uta Frith
Autism: Relationer & sexualitet, Gunilla Gerland
Ut ur depression och nedstämdhet, Gerhard Andersson
Om Aspergers Syndrom, Tony Attwood.

Varvas med div. ämnen i t.ex Gentlemannen, Bernhard Roetzel

Läser Skynda, kom och se av Lotta Lundberg. Den handlar om ett gäng dvärgar (eller är det fult att säga så?) som söker sig till Sverige under 1930-talet. So far, so good.

Kahlokatt skrev:...Den handlar om ett gäng dvärgar (eller är det fult att säga så?)

The little people, eller kortväxta.

Eller som jag sa till en dvärg som körde på mig med sin jävla moped eller vad det är det är, längdhandikappad.

Den tredje polisen, av Flann O'Brien.

Jag kan verkligen rekommendera den.

Klar med "Här har du ditt liv!" som är andra delen av "Romanen om Olof" av Eyvind Johnson.

Lyssnar nu på talbok "Brott och straff" av Fjodor Dostojevskij, inläst av Per Myrberg.

Roald Dahls biografi, var hittar man den?

En dokumentärbok om Brunnsviks folkhögskola i Dalarna.

http://www.brunnsvik.se/index.php?optio ... 5&Itemid=5

Don Quijote

Stephen King "Förbannelse", skräckbok. En man råkar av misstag köra på och ha ihjäl en zigenarkvinna, efter det så hör och ser han ordet "magrare" överallt och börjar gå ned i vikt...

Jag, Dagobert skrev:Lyssnar nu på talbok "Brott och straff" av Fjodor Dostojevskij, inläst av Per Myrberg.

Nu har jag lyssnat färdigt på den. Antingen är boken överreklamerad eller så är det jag som inte begriper dess storhet. Det är väl jag....

Och Per Myrbergs inläsning tycker jag var förskräcklig! Istället för att läsa boken gör han en enmans radioteater, överspelad, troligen oregisserad och orepeterad, och låter rollerna halvskrika halva tiden!
Synd, för han kan mycket bättre, "Röda rummet" läste han mästerligt.