Att vara ogift mor förr i tiden
Postat: 2016-10-24 3:15:49
Om vi nu går tillbaka till vikingatiden så kunde rika män ha flera frillor men bara en hustru. Men om fadern erkände sina frillobarn räknades de som hörande till släkten. Att vara en rik mans frilla sågs nog inte som särskilt skamligt och för en trälinna var det enbart fördelaktigt. Om fadern däremot inte erkände barnet, då var det illa. Sådana barn sattes ut i skogen, det var den tidens barnbegränsning.
Äktenskapet var en historia mellan släkterna. Flickan hade ingen rätt att bestämma. Från uppsatsen Oäkta barn och ogifta mödrar i Sverige. Kyrkans och samhällets officiella
syn på konsekvensen av utomäktenskapliga förbindelser av Susanna Ericson, Göteborgs universitet, 2012.
Kyrkan ansåg att kvinnans vilja var viktig, äktenskapet skulle vara frivilligt för henne. Det var ju positivt men annat var negativt. Äktenskapsbrott skulle inte längre straffas med bara böter utan hårdare, i teorin t o m med dödsstraff. Barnamord förbjuds och trälarna räknades in i den kristna gemenskapen. År 1335 avskaffades träldom i Sverige.
Fästningen (senare trolovningen) ansågs förr mycket viktig, ja viktigare än vigseln. Om en kvinna blev med barn efter fästningen men före vigseln ansågs det inte vara hela världen. En del par struntade i att viga sig och levde ihop ändå. Detta kämpade givetvis kyrkan emot. Först trolovning, sedan lysning och vigsel, först därefter sexuellt umgänge och barn.
Kyrkan var givetvis emot frillor och frillobarn också. Nu började det bli skamligt att vara ogift mor och att vara oäkta barn.
Det blev inte lättare efter reformationen.
Det var ju bara om det blev barn som kyrkan fick kännedom om det. I början kallades det för "mökränkning".
Det var då endast mannen som straffades (det var ju han som kränkt den oskyldiga och hjälplösa mön).
Fr o m år 1658 skulle även kvinnan böta.
Trolovningsbarn hade rätt att ärva sina föräldrar. På medeltiden fick även barn som inte var trolovningsbarn ärva iaf sin mor, men den rätten avskaffades på 1600-talet och återkom först 1866. Många yrken var också förbehållna dem som var av äkta börd.
Äktenskapet var en historia mellan släkterna. Flickan hade ingen rätt att bestämma. Från uppsatsen Oäkta barn och ogifta mödrar i Sverige. Kyrkans och samhällets officiella
syn på konsekvensen av utomäktenskapliga förbindelser av Susanna Ericson, Göteborgs universitet, 2012.
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/2 ... 9420_1.pdfOäkta barn och ogifta mödrar i Sverige skrev:Under medeltiden inleddes ett äktenskap med en ceremoni som kallades fästning. En fästning utfördes tillsammans med det blivande brudparet och vittnen. Det var under detta tillfälle det utbyttes fästningsgåvor och det diskuterades om kvinnans hemgift.
Kyrkan ansåg att kvinnans vilja var viktig, äktenskapet skulle vara frivilligt för henne. Det var ju positivt men annat var negativt. Äktenskapsbrott skulle inte längre straffas med bara böter utan hårdare, i teorin t o m med dödsstraff. Barnamord förbjuds och trälarna räknades in i den kristna gemenskapen. År 1335 avskaffades träldom i Sverige.
Fästningen (senare trolovningen) ansågs förr mycket viktig, ja viktigare än vigseln. Om en kvinna blev med barn efter fästningen men före vigseln ansågs det inte vara hela världen. En del par struntade i att viga sig och levde ihop ändå. Detta kämpade givetvis kyrkan emot. Först trolovning, sedan lysning och vigsel, först därefter sexuellt umgänge och barn.
Kyrkan var givetvis emot frillor och frillobarn också. Nu började det bli skamligt att vara ogift mor och att vara oäkta barn.
Det blev inte lättare efter reformationen.
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/2 ... 9420_1.pdfTrolovningen fanns ännu kvar, men det började ställas krav på de blivande paret. De skulle nu
kunna Luthers katekes samt ta del av nattvarden.13 Om det skedde intimt umgänge innan äktenskapet straffades både mannen och kvinnan för lönskaläge. Lönskaläge, kallades det brott som uppstod när två ogifta hade intimt umgänge.14 Kyrkan hade även rätt att straffa paret för ”otidigt sängelag” om ett barn föddes tidigare än nio månader efter vigseln.15 Straffet innebar oftast att de skyldiga fick sitta på en så kallad horpall inne i kyrkan under söndagens högmässa.
Det var ju bara om det blev barn som kyrkan fick kännedom om det. I början kallades det för "mökränkning".
I allmänhet tog domstolen inte upp fallet om barnet inte överlevde, vilket inte var ovanligt under den tiden, då spädbarnsdödligheten var hög. Om barnet överlevde togs fallet upp i domstol, oftast för att få klarhet vem som var underhållsskyldig.
Det var då endast mannen som straffades (det var ju han som kränkt den oskyldiga och hjälplösa mön).
Under senare delen av 1600-talet förändrade staten denna lag. Nu kunde istället både mannen och kvinnan bli straffade och brottet de begått kallades för lönskaläge eller lägersmål.
Fr o m år 1658 skulle även kvinnan böta.
Trolovningsbarn hade rätt att ärva sina föräldrar. På medeltiden fick även barn som inte var trolovningsbarn ärva iaf sin mor, men den rätten avskaffades på 1600-talet och återkom först 1866. Många yrken var också förbehållna dem som var av äkta börd.