AspergerForum

Jag begränsade omröstningen till de större språkområdena i Europa för enkelhetens skull. Att göra en lista med samtliga länder vore att ta i.

Varför ställa en sådan här fråga kan man undra?

Personligen är jag svag för Tyskland. Svårt att säga varför. (Talar inte Tyska)

Vilket man väljer är väl mest en smaksak som hänger ihop med ens kulturella preferenser. Vissa personer gillar italienska skräckfilmer, andra engelska deckarserier, en del läser Nietszche, en del gräver ned sig i rysk poesi, en del dyrkar det italienska köket osv osv.

Det är väl också en fråga om vilket språk man tycker låter bäst, men denna omröstningen handlar mer om språkområdena i stort och deras kultur.

Jag röstar på Ryssland. Klart intressantast att lära känna och vackrast språk. Om det är trivsammast dock det kan man väl diskutera...

Lustigt. Tänkte häromdan just att vi borde göra en omröstning för "Favvoland för en person med AS" som kan grunda sig på var det är (socialt och psykologiskt) enklast att leva med sitt funktionshinder. Hursomhelst så är det inte på de grunderna vi ska rösta här....Så mitt val är enkelt: Tyskland.

DDR

"Legalite, Egalite et Fraternite"

J'aime La France!!!

>.< Danmark fanns inte med... eller Skottland... men då får det bli England.

Tveklöst Tyskland. jag gillar språket, personlighetstypen där (det tyska sättet att bete sig på) och jag älskar Berlin och Leipzig och... hade det inte varit för min kassa tyska så hade det inte varit fel att bo där, om jag var tvungen att välja nått annat än skandinavien/norden.

Fanns inte med på listan, och ett gränsfall om det är Europa, men jag gillar Turkiet. Iaf som land att vara turist i, god mat och tevligt folk.

Vive la France!
Eftersom jag har tyskt påbrå känns Deutschland rätt uttjatat. Enligt min erfarenhet är den typiske tysken gapig, vulgär, överdrivet pragmatisk, bufflig & tjatar jämt om priser;
-Die swedische hause ist nicht so teuer!
-Åååhå! Aber deutsche hause ist nicht so exotisch und gemütlich!
-Ich will nicht in Hamburg leben mehr!
-Ach, hast du die swedische autobahn sehen, was heisst it, ja E-füran! Das ist schrecklich und voll mit aufgasen...
-Diesel-autos?
-Jaaa.
-Das ist nicht möglich!!

Ryssland, jag har aldrig varit där men verkar lagom stort.

Jag röstade på Sovjet.

Är sugen på att flytta till Tyskland eller Schweiz. Om man har lite gammal skoltyska i bagaget så tror jag det är tämligen lätt att lära sig på plats. Kanske lite annorlunda i Schweiz med tanke på att Schweizertyskan är lite speciell.

Förresten så lärde mig en av mina tyska vänner, som jag lärde känna i somras, ett bra uttryck förra veckan. Chicki-Miki (reservation för stavning), vilket är en benämning på tjejer av den där snobbiga typen med sina dyra märkeskläder, gräddblonderade hår etc. etc. etc...

Kristofer skrev: Kanske lite annorlunda i Schweiz med tanke på att Schweizertyskan är lite speciell.

"Lite" är väl dagens understatement. I alla fall om man avser talspråket. i skrift är det inte stå stor skillnad.

Jag har varit i Ungern flera gånger och åker gärna tillbaka dit. Även Tjeckien vill jag gärna se mer av, jag har varit där pyttelite och det känns alldeles för lite. Polen och Slovakien likaså - speciellt gränstrakterna är fantastiskt vackra.

Men listan var ganska kort så jag valde Tyskland, tänkte mig södra och östra delen så kunde jag smita vidare över gränsen sen...

Det är en kort lista, men jag hade helt enkelt inte ork att skriva in samtliga länder, det skulle ha blivit otympligt med 30-40 st.

De länder jag valde är de stora elefanterna i europeisk historia, de stater som har haft långvarigt kulturellt och politiskt inflytande. Små länder som Nederländerna, Irland och Grekland har och har haft marginell betydelse (då talar jag om tiden från tidigmodern tid och framåt). Spanien har visserligen inte varit en stormakt att räkna med på väldigt länge, men det är ändå tillräckligt stort för att passa in på listan.

Ryssland, för jag gillar rysk arkitektur (lökkupoler och gårdar med snickarglädje), rysk musik och vad jag åtminstone tror är rysk mat (mycket grovbröd, kött och rotfrukter, gärna med en nubba vodka till, om jag inte gissar helt fel).
Det lär även finnas mycket vacker, relativt orörd natur i Ryssland, trots de bilder av extrem miljöförstöring, som kablats ut till oss i väst och som jag definitivt inte ifrågasätter.

-Ryska är dessutom ett mycket vackert språk, och jag har en gång kunnat det kyrilliska alfabetet.

Antagligen har jag även en del ryskt påbrå, då vi har gener från finska Karelen, på min fars sida (vore kul att få bekräftat, men jag vet inte hur man gör).

Frankrike är det självklara valet! Arbeta i Schweiz och bo i Frankrike sägs vara den ultimata lösningen.

Titti skrev:Jag har varit i Ungern flera gånger och åker gärna tillbaka dit. Även Tjeckien vill jag gärna se mer av, jag har varit där pyttelite och det känns alldeles för lite. Polen och Slovakien likaså - speciellt gränstrakterna är fantastiskt vackra.

Ja, över Karpaterna är det fint och Ungern med alla Thermalbad och god mat är fint också. Jag reste mycket med hojen i östländerna på 80-talet men har inte varit där efter kommunismens fall och det skulle vara intressant att resa ner och uppleva förändringarna.

ford skrev:Antagligen har jag även en del ryskt påbrå, då vi har gener från finska Karelen, på min fars sida (vore kul att få bekräftat, men jag vet inte hur man gör).

VA! Jag har också karelskt påbrå, fast på min mors sida och släktnamnet där är Haapalainen. Det är pga det som jag är muskalisk.

Det finns skillnader mellan Finskt och Karelskt:
Finnar är deppiga och hårda som sten medans Kareler är glada och mycket för det här med "lull-lull".

Det är ett svårt val, men föredrar nog Tyskland, dels har jag tyskt påprå själv, sen har jag alltid känt en samhörighet med Tyskland och det tyska, både med kulturen och mentaliteten, har alltid gillat de tyska filosoferna, litteraturen och musiken samt den rika tyska vetenskapliga traditionen.

Tyvärr så är den del som jag har rötter ifrån för alltid borta, den innan andra världskriget folkrikaste och mest ekonomiskt blomstrande av alla tyska delstater, närmligen Schlesien med den vackra och förr i tiden en av de mest tyska av alla tyska städer staden Breslau, där tex de tyska färgerna, järnkorset och sången "Deutschland über alles" kommer ifrån, anledningen till detta var att den låg i öster i gränsen mot den slaviska kultursfären, andra delar av Tyskland behövde inte betona det tyska så hårt.
Nu har polackerna lyckats med konstycket att förvandla tyska Breslau till den väldigt polska staden Woclaw och Schlesien till den polska provinsen Slask efter att tyskarna sparkades ut från sin hembyggd efter det där förbannade kriget.

Det enda jag kan tycka är lite tröttsamt är tyskar utomlands som ofta beter enligt devisen "tyskar i grupp är tyskar i trupp", dominanta, arroganta besservissrar.
Men tyskar i sitt eget land är ofta mycket vänliga, gästfria, varma och lätta att få kontakt med, dessutom har Tyskland Europas starkaste ekonomi, en imponerande prestation.

Pettimetern påpekar att sången "Deutschland über alles" egentligen bara var en ny text till Joseph Haydns gamla kejsarhymn "Gott erhaltet Franz den Kaiser", som då förstås kom från Österrike (vilket onekligen var en korsväg mellan såväl öst och väst som mellan nord och syd på den tiden).

Moderator Alien: Diskussionen om hur "pettimeter" egentligen borde stavas återfinns nu här: petimeter-eller-petimater-t34435.html

Le_Manuel_Da_Riot skrev:

ford skrev:Antagligen har jag även en del ryskt påbrå, då vi har gener från finska Karelen, på min fars sida (vore kul att få bekräftat, men jag vet inte hur man gör).

VA! Jag har också karelskt påbrå, fast på min mors sida och släktnamnet där är Haapalainen. Det är pga det som jag är muskalisk.

Det finns skillnader mellan Finskt och Karelskt:
Finnar är deppiga och hårda som sten medans Kareler är glada och mycket för det här med "lull-lull".

Kul, dock är mitt karelska påbrå flera generationer bakåt, så jag har ingen personlig relation till Karelen.

Största anledningen till att jag är glad över det är dock att det inger mig förhoppningar om att ha ryskt påbrå, vilket skulle göra mig väldigt stolt, eftersom jag känner stor samhörighet med mycket av det genuint ryska.

Det här med etnisk rensning är en mörk och viktig sida av europeisk historia, särskilt i centrala och sydöstra europa av någon anledning. Den mest omfattande i absoluta tal var den som drabbade tyskar 1945. Etnisk rensning är också ett stort trauma i t.ex. Polen, massor av etniska polacker fördrevs från områden som idag tillhör Litauen, Ukraina och Vitryssland 1945. Förlusten av land är en viktig sak för en modern nationalstat (förr i tiden spelade det inte så stor roll), det kan bildligt talat liknas vid en amputering (Se bara hur melankoliska folk i Finland är gentemot Karelen, man längtar tillbaka till svunna tider). Resultatet är att flerhundraåriga regionala kulturer försvunnit på ett abrupt sätt.

Under nittonhundratalet har massor av gränstrakter i centrala och sydöstra europa homogeniserats med tvång eller våld enligt den lätt absurda devisen: Här får du inte bo och tala ditt språk, för detta område tillhör egentligen en annan etnicitet än den du härstammar från.

mnordgren skrev:Det här med etnisk rensning är en mörk och viktig sida av europeisk historia, särskilt i centrala och sydöstra europa av någon anledning. Den mest omfattande i absoluta tal var den som drabbade tyskar 1945. Etnisk rensning är också ett stort trauma i t.ex. Polen, massor av etniska polacker fördrevs från områden som idag tillhör Litauen, Ukraina och Vitryssland 1945. Förlusten av land är en viktig sak för en modern nationalstat (förr i tiden spelade det inte så stor roll), det kan bildligt talat liknas vid en amputering (Se bara hur melankoliska folk i Finland är gentemot Karelen, man längtar tillbaka till svunna tider). Resultatet är att flerhundraåriga regionala kulturer försvunnit på ett abrupt sätt.

Under nittonhundratalet har massor av gränstrakter i centrala och sydöstra europa homogeniserats med tvång eller våld enligt den lätt absurda devisen: Här får du inte bo och tala ditt språk, för detta område tillhör egentligen en annan etnicitet än den du härstammar från.

Håller med, det är viktig del i europeisk nutidshistoria som nästan suddats bort, speciellt det trauma som drabbade den tyska befolkningen i östra Tyskland i områderna som nu främst tillhör Polen men även Ryssland, de tyska provinserna Ostpreussen, Pommern och Schlesien tömdes på sin tyska befolkning efter kriget när Polen flyttades västerut efter andra världskriget.
Men ämnet har varit tabu, mycket pga av att det var Tyskland som var den största aggressorn i denna konflikt och många tycker att tyskarna fick skylla sig själva med tanke på allt ont som gjordes av nazisterna i det tyska folkets namn.
Först nu har det blivit ok att ens tala om det, att också tyskarna led under kriget och under nazismen.

Jag håller faktiskt med dig, det var fel att alla tyskar skulle behöva lida p.g.a. Hitlers aggresioner, även om de själva kanske var starka motståndare till nazismen.

Problemet är bara att det skulle vara totalt omöjligt att kompensera alla världens folk, för alla historiska oförätter, då intressena ofta överlappar varandra och man måste se det orimliga i att fördriva nu levande människor från sina områden, pg.a. oförätter utförda av deras förfäder.

Det bästa (och enda rimliga) måste därför vara att acceptera de gränser som finns idag, och försöka få forna fiender att lära sig leva sida vid sida.

Är även skeptisk till om det var ett riktigt beslut att låta Kosovo bli självständigt, då det dels finns risk att den serbiska befolkningen kommer att bli lika illa behandlad som kosovoalbanerna tidigare blev av serberna, vilket dessutom kan leda till en ny våldsspiral. Men jag är också skeptisk, därför att Kosovos självständighet kan visa vägen för andra separatistiska regioner, med våld, kaos och instabilitet som följd.

-Just därför är det så viktigt att motverka "vi och dom- tänkande", överdriven nationalism, och rasism/diskriminering, oavsett vem som hatar, eller diskriminerar vem.